Arkiv | december, 2010

Vad är det som är gult och platt och doftar jul i mitt kök?

30 Dec

Jag har bakat en saffranskladdkaka till imorgon. Men den är misstänkt lik en pannkaka, åtminstone till utseendet. Kanske var övermodigt att ändra så mycket i receptet? Känner mig lite som Poh i Masterchef Australia som gör bort sig i finalen genom att börja freestyla för mycket. Inte för att jag har nån att tävla mot, sådär utanför mitt av matlagningsprogram förvridna huvud. Men i alla fall.

Är nog säkrast att bunkra upp med en plan B i frysen, typ färdig saffransglass från Lejonet&Björnen (garanterat så inihelvete gott).

Uppladdning

30 Dec

Kära dagbok. Idag ska den långsamma upptiningen av kräftor från sjön därhemma påbörjas. Sen ska vi gå på NK och handla upp ett presentkort värt tusenlappen som går ut vid årsskiftet. Kanske kompletterar vi kräftorna med hummer och nåt annat gott från Melanders fisk. Jag tror bestämt vi köper champagne. Och så ska vi fundera på om vi reser till Portugal i februari eller inte.

Låter som förutsättningar för en bra dag, eller hur?

2010. Igen.

28 Dec

Nu har jag ju förvisso redan summerat det gångna året. Men Saras lista var så bra att jag bara måste rippa den. So here it goes:

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Jag fick Esme. Need I say more?

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Kan inte minnas att jag skulle ha avgett några till att börja med. Brukar inte göra det.

3. Fick någon du känner barn?
Ja, många! Närmast mig förstås vännerna H och A som också fick underbara flickor.

4. Dog någon som stod dig nära?
Min svärfar.

5. Vilka länder besökte du?
Bröllopsresan i april gick från Chicago till San Francisco, fantastiskt! Sen hann jag med två eller tre resor till mitt andra hemland Suomi också.

6. Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011?
En redig partykväll.

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
Esmes födelsedag den 12 augusti.

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Esme, det går ju inte att säga något annat.

9. Vilket var ditt största misstag?
Jag har grälat för hårt och häftigt med min man. Men jag känner mig klokare nu, kanske framför allt mindre stressad och pressad.

10. Vilket var ditt bästa inköp?
Esmes barnvagn. Jomen, på riktigt. Det fanns folk (läs svärföräldrar) som hade åsikter om att vi la närmare tiotusen på en vagn, men efter fyra månaders användning kan jag inte säga annat än att jag älskar den. Den är liten, behändig, Esme trivs i den och den går att köra genom snömoddiga gator med – tvärtemot vad alla förståsigpåare hävdade.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Ja det enskilt största köpet förutom bröllopsresan var förstås barnvagnen. Men annars har det såklart runnit pengar till bebiskläder, spjälsäng, skötbord, blöjor, mat, bostadslån… Livet, helt enkelt.

12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Förutom det lilla miraklet som gläder mig dagligen blev jag oerhört glad över att alla som väntade barn omkring oss fick så fina och friska bebisar.

13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ryggen var ju paj ett par gånger under graviditeten. Annars, nej, inte direkt.

14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010?

15. Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år?
Bättre, på det stora hela.

16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Skrivandet.

17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Vardagstjafsandet.

18. Hur var din julafton?
Stressad och känslosam, stundtals tårfylld. Men så fin som den kunde bli sett till omständigheterna, skulle jag vilja påstå.

19. Blev du kär?
Jag fick ju hjärtat stulet av min dotter. Men sen har jag nog blivit kär på nytt i min man. Känns som att jag precis är på väg att återupptäcka honom. Han är ju så snygg! Och doftar så gott!

20. Vilket program har varit det bästa på tv?
Mad Men. Jag vet, alla säger det. Men det är outstanding. Och då har jag ändå sett väldigt mycket på tv, som vanligt.

21. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nä, hat är inte min grej. Jag är mer en långsint ältare, men hat kräver ju passion.

22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Sjukt tråkigt att säga men jag har ingen aning, läste nog inget direkt omvälvande i år. Sofi Oksanens Utrensning läste jag ju julen 2009.

23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Spotify. Jo, så lam är jag. Har nog inte använt det på allvar tidigare.

24. Önskade du dig något som du fick?
Men om jag gjorde!

25. Önskade du dig något som du inte fick?
Jag hade nog önskat mig lugnare omständigheter kring graviditeten och Esmes första månader. Cancern fanns där som en väldigt tung skugga. Och så hade jag önskat mig en snabbare förlossning, även om allt gick jättebra i slutänden. Men det finns nåt i det som ligger kvar och skaver, jag har inte smält vad det där med att vara svag och kraftlös på slutet egentligen har gjort med min självbild.

26. Vilken var årets bästa film?
Greenberg.

27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Blev bjuden på sovmorgon och chokladtårta av min svärmor trots att hon blivit änka fyra dagar tidigare. Helt surrealistiskt och inte på något sätt en dag som egentligen handlade om att jag fyllde år.

28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Clara var den bästa nya människan jag lärde känna. Och så fanns det några som redan fanns i min närhet som blev ännu bästigare, som jag liksom kom närmare. Svärmor, H, A och kanske på ett sätt min egen mamma också.

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Jamen i år har ju klädstilen varit en sorglig historia. Första halvåret kämpade jag på så gott det gick i mina vanliga klänningar, trots växande mage. Sen köpte jag några gravidplagg framåt sommarkanten som var helt okej. Och från och med augusti har jag lodat runt i amningsvänliga historier. Ska vi säga att jag hoppas att 2011 blir ett lite snyggare år?

30. Vad fick dig att må bra?
Esme, Esme, Esme. Och alla fantastiska människor runt oss som har öppnat sina hjärtan för henne.

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Alltså, jag blir inte sugen på kändisar. Inte på främlingar på stan heller. Det ska lite mer än utseende till, så tråkig är jag.

32. Vem saknade du?
Min familj, jättemycket. Och H som tillfälligt också bor i annat land.

33. Vilken var din bästa månad?
Augusti!

34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Såklart. Se punkt 9 och 17 till exempel.

35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Kläderna, hoppas jag. Och så kanske vi flyttar. Annars tar jag det som det kommer.

Svärmors första intryck

27 Dec

Apropå finkänsliga svärmödrar:

Svärmor till mig under barnvagnspromenad: ”Jag minns första gången jag såg en bild på dig,”
Jag (lite förhoppningsfull, råkar nämligen tycka att det var ett ganska smickrande foto): ”Åh?”
Svärmor: ”Ja, jag tyckte att du såg liksom lite utländsk ut, lite mörk sådär, så jag frågade det, är hon utländsk?”
Jag: ”Aha?”
Svärmor: ”Men nej sa sonen, det är hon inte, fast det har jag ju tänkt på senare att det är du ju visste, du är ju finsk, haha.”
Ja: ”Ja?”
Svärmor: ”Fast jag tyckte ju att du såg asiatisk ut på det kortet.”
Jag: ”Jaha…?”
Svärmor: ”Ja, alltså, inte för att det är nåt fel på asiater.”

Dagens mycket bra

26 Dec
  1. Esme gjorde sitt första museibesök och störtnjöt. Hon skrattade och grymtade och var helt till sig i trasorna. Sen fick hon mat och tvärslocknade i vagnen. Mycket bra museipremiär.
  2. Jag fick på mig julklappspyjamas i storlek small som optimistiska svärmorstomten kom med. Den är bara aningens kort i ärmarna, men stramar inte alls på ställen som räknas. Mycket bra smallcomeback.

 

Party Down

25 Dec

…så heter en rätt bra serie som jag ser sent om kvällarna just nu. På dvd alltså, den har inte gått på svensk tv. Det är en komedi med romantik och rätt smärtsamma undertoner mellan varven. Inte rakt av lysande på nåt sätt, men småputtrigt trevlig och i ett par avsnitt rolig som fan. Funkar bra om man inte riktigt kan fokusera på nåt mer krävande (som exempelvis typ sjunde säsongen av Vita huset som vi aldrig lyckas ta oss igenom).

Så, det var väl julhelgens tips. För övrigt missade jag Ladies på Östermalm i torsdags OCH reprisen av densamma i eftermiddags, det grämer mig. Titta på tv i datorn är aldrig lika njutbart som att titta på tv i tv:n, det tycker jag att vi kan slå fast.

Dag 30 – Ett sista ögonblick

25 Dec

Vi begraver svärfar en strålande vacker oktoberdag. Det är som att solen själv vill värma och skina och lite extra för oss, så att vi ska orka ta oss igenom den här stunden som ingen av oss egentligen vill behöva genomlida. Ceremonin hålls i en vacker församlingslokal, utan präst, in i minsta detalj planerad av oss i familjen.

Staffan heter begravningsförrättaren. Vad han som sköter musiken heter vet jag inte, men han är tjock och ganska ful. Solstrålarna dansar genom fönsterrutorna och bländar svärmor så att hon till sist måste smyga fram och be Staffan dra för lite. Vi sitter längst fram, stela av ansträngning och återhållen sorg. Bakom oss bröder, svägerskor, syskonbarn, kusiner, vänner. Framför oss en vit urna med svärfars namn på. Jag kan under hela ceremonin inte förmå mig att visualisera vad urnan innehåller. Runt urnan finns en cirkel av värmeljus.

Staffan leder oss varsamt genom ceremonin. Läser texten vi gemensamt skrivit om svärfar. Om hans kärlek till familjen, till musiken, till hemmet. Det börjar krackelera bakom oss, jag hör den ena snyftningen efter den andra. När folk kliver fram för att tända värmeljusen förstår jag vidden av vad vi har gjort. Tårarna forsar, distansen är borta. Aldrig förr har jag varit på en begravning där alla gråter, tänker jag. Sen ser jag två av syskonbarnen, båda jämnåriga med min man. Dom är färdiga att bryta ihop fullständigt, ramla ihop i en hög framför resten av oss och smälta bort.

Såhär gör man ju inte, tänker jag. Såhär gör inte jag. Jag kramar min mans hand, stryker svärmor över kinden, koncentrerar mig på några envisa solstrålar som hittat in mellan gardinvåderna.

Sen kommer den sista sången vi valt ut, och redan innan den går igång vet jag att jag inte längre kommer att kunna hålla ihop. Och för första gången på en begravning hör jag mig själv snyfta högt, faktiskt tror jag att jag liksom kvider till och bara släpper.

Vi lyssnar på Thorstein Bergmans Om du någonsin kommer fram till Samarkand och jag vet att den rymmer själva kärnan i att förlora en älskad.

”Jag vaknade vid att solen lyste på mig.
Genom fönstret, som stod öppet, kom en vind.
Sommarns ljus och dofter, alla kunde nå mig,
och i kudden fanns ett avtryck av din kind.

Och jag visste, i det ögonblick jag vaknat,
att för mig det hänt, det som vi talat om ibland.
Och jag önskar att du får allt som du saknat
om en gång du skulle nå ditt Samarkand.

Över ängen gick jag. Sommaren, den fanns så nära.
Allting levde – om än allt liv är blott ett lån.
Jag höll tillbaka mina rop på dig, min kära,
ty jag visste du var långt, långt härifrån.

Ja, jag grät i nätterna, så klara.
Ändock hoppas jag du når ditt drömda land
och att någon blir för dig vad jag ej kunde vara,
när en gång du når ditt eget Samarkand.

Om du nånsin kommer fram till Samarkand…”

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.