En bekant småbarnsfar har sagt att det aldrig är för tidigt att börja med Min granne Totoro. Så under helgens sjukdomsbonanza (förkylning, feber, kaskadspyor över halva mamman och hela vardagsrumsmattan) inledde vi Totoro-eran.
Esme är exalterad. Alltså så till sig att det var länge sen jag upplevde något liknande. Hon ropar och tjoar, vinkar och skrattar, hojtar ”Tottojjooo, hyvä Tottojjooo, hieno Tottojjooo, iso Tottojooo”* och älskar kattbussen, eller ”kissabussi” som hon har finskifierat den till. Ibland är det ”läääschkit”, men oftast är det bara helt oslagbart superbra.
Vi såg 86 minuter Totoro tre gånger igår. Det lär bli några vändor idag också.
*”Tottoro, bra Tottoro, fina Tottoro, stora Tottoro.”
![[large][AnimePaper]wallpapers_My-Neighbor-Totoro_gabychan(1_25)__THISRES__76018](http://esmesmamma.files.wordpress.com/2012/11/largeanimepaperwallpapers_my-neighbor-totoro_gabychan1_25__thisres__76018.jpg?w=490&h=306)
Samma här med vår lilla M. Totoro har varit hennes favorit sedan långt före tvåårsåldern. Rekommenderar även Ponyo; ja, i princip allt av Miyazaki.
Bra tips! Tack.
Vår förstfödde ÄLSKADE Panda go Panda http://www.veoh.com/watch/v1432851mXYz8BZ2?h1=Panda!+Go+Panda! då han var liten. Alltså gångerna vi sett den, huh!
Totoro har de bara sett ett par gånger men gillar nog!
Totoro var ett alldeles utomordentligt bra tips! Min lilla donna blev också alldeles till sig och nu är varje kväll en Totorokväll. Och efter alldels för många Teletubbies är allt ett fall framåt
.