Arkiv | Hus&Hem RSS feed for this section

Stilen

25 Mar

Min stil i tre ord: Klänning, klackar och kappa. När jag inte är väldigt gravid, vill säga. Just nu är väl min stil mer klänning, inga klackar och kappa. Annars blir ryggen så våldsamt arg. Bäckenet med, för den delen.

Det här plagget skulle aldrig komma nära min kropp: Hängselbyxor. Jeansshorts. Eller shorts överlag, måste jag nog säga. Puffärmar funkar inte heller, jag blir fluffig och rund hela jag.

Just nu har jag på mig: Blommig blus från Zara, cerisa velourbyxor, lika cerisa fluffmysstrumpor. Finare än det låter, och helt klart acceptabelt för hemmahäng en vardagskväll.

Jag känner mig allra snyggast i: Sannolikt en välsittande klänning med markerad midja och vidd i kjolen. Och så klackar till då. Just nu däremot: en svart maxiklänning som funkar både för preggosar och ammande. Planerar att använda den läääänge till.

Mitt favoritplagg just nu: Borde väl vara ovannämnda multitaskande maxiklänning. Alternativt en lika svart pennkjol för gravida från Topshop.

Min stil hemma med tre ord: Design, budget och Ikea. Typ? Jag kommer från ett extremt genomtänkt arkitekthem så mitt eget hushåll är mer stökigt, blandat och lite som det fallit sig genom åren. Lika delar arvegods, loppisfynd och det där fantasilösa varuhuset som alla andra shoppar på.

Jag skulle aldrig inreda med: Murrigt, gulligt eller kitchigt.

Pryl jag suktar efter: Jag är verkligen inte så prylintresserad, inredning kommer inte så högt på intresselistan. Men skulle någon kasta fyra till sex Myranstolar efter mig så visst, dom skulle passa runt köksbordet.

Mitt bästa stylingtips: Snittblommor, nyligen dammsuget och färgklickar mot en lugn bas. Ungefär så.

Min favoritplats hemma: Soffan. Fast den är trasig, billig och rätt ful till att börja med. Men det är en soffa som jag kan sträcka ut mig i efter en arbetsdag. Det är ljuvligt förutom att jag därefter har svårt att ta mig ur den igen. (Se ovan om rygg, bäcken etc.)

Mitt problemhörn hemma: Sovrummet. Ett stort och vackert rum med potential som vi aldrig orkat styra upp. Så det enda vi gör där är att sova och sprida ut våra kläder.

Tack SNAKK för listan.

Inredaren

18 Aug

Efter närmare nio år tillsammans har vi slutligen köpt en säng.

Vi har alltså inte legat på golvet fram till dags dato, men väl i den 120-säng som jag ärvde efter mina föräldrar i slutet av tonåren. Det är en bra säng, absolut, men nog i smalaste laget för en hel familj.

Lyxen i att plötsligt ha oändligt med utrymme (jomen, det känns så) i vår splitternya 160-säng, för att inte tala om vad det gör för min rygg att ha en madrass anpassad efter min vikt snarare än efter min pappas… Jag är helt säker på att detta bidragit till att det inte varit ens hälften så kämpigt att kliva upp i ottan som befarat under min första jobbvecka efter semestern.

Nu är bara frågan vad mer i hemmet som kan förbättras, för att göra livet ännu lite varjedaglyxigare.

Kanske en soffa som inte är så söndernött i tyget att den behöver bäddas in i lakan? En fungerande badrumslampa? En hylla till köket? Eller kanske till och med några tavlor på väggarna om jag går riktigt wild and crazy? Hell, möjligheterna är ju oändliga!

Not a baby, not yet a girl?

16 Jul

När jag skulle tvätta inför Finlandsresan föll det hela på att någon (läs: minimänniskan jag lever med) haft bort nyckeln till skåpet där tvättmedlet förvaras. Förargligt men inte en katastrof, vi åker ju inte förrän på onsdag. Men min man som kom hem ett par timmar senare undrade ändå lite försynt över tvättkassen i hallen, och bestämde sig för att gå rakt på den skyldige. Som utan minsta tvekan marscherade på sina 23-månadersben till sovrummet och hämtade nyckeln som visst drunknat i det svartvita Marimekko-lakanet på föräldrarnas säng.

Jaha liksom. Jag kunde bara ha frågat henne?

Herregud, vad jag inte hänger med i det här barnets utveckling.

Snickarglädje

18 Apr

Esme är sjuk igen (jag orkar inte ens räkna för vilken gång i ordningen sedan dagisstarten) så idag har jag sett en del härlig dag-tv. Som Property Ladder på åttan, ett program som dokumenterar optimistiska britter som rustar upp gamla kåkar i syfte att tjäna sig en hacka. Det var så inspirerande att till och med jag, som är uppvuxen i det eviga helvetet som kallas renoveringsprojekt, för en bråkdels sekund funderade över annorlunda förtjänstmöjligheter.

Men så blir det kväll och jag rattar in Arga snickaren och påminns om mina begränsningar. Det är ju faktiskt mest bara läskigt det här med hem som förvandlas till eftersatta byggarbetsplatser. För övrigt har Filip och Fredrik utvecklat väldigt roliga teorier om Anders Öfvergård som jag rekommenderar att man tar del av via deras podcast.

Julkalendern lucka 13. Berätta om din favoritsak i ditt hem

30 Dec

Jag har nog ingen favoritsak, lika lite som jag är någon passionerad inredare. Ju mer jag har tänkt på den här rubriken, desto mer har jag landat i att jag egentligen inte äger sånt som jag skulle sakna jättemycket om det brann upp.

Ja, mina dagböcker förstås, som jag började skriva på min åttaårsdag. Dom skulle jag gråta efter. Och foton och annan memorabilia. Men saker? Som i möbler, pryttlar, tavlor, tyger…? Näe.

Men om jag måste: Jag är rätt nöjd med min rosa Jetson som jag fick hyfsad rabatt på eftersom den blivit solblekt i butik. Vi har en väldigt tjusig öppen spis också, i något slags grågrön ton. Köksbordet som min pappa har tillverkat av en gammal dörr är vacker. Och jag tycker så mycket om ljuskronan från Pentik som jag fick i julklapp för några år sedan, att den får hänga framme året om.

Vi tänder ett ljus i advent

27 Nov

Uppvuxen i ett avskalat arkitekthem var jag inte bortskämd med julpynt. Det lilla som passerade designnålsögat var så subtilt att man knappt kunde urskilja det från den övriga hegemonin av vitt, vitt, björk och lite vitt. Därför var det en fröjd att komma till mormor och morfar, som alltid tog fram glitter, glam och knallröda tomtar i precis lagom mängd för ett litet barn.

Jag tänkte på det igår, när jag efter Esmes middagsvila visade mitt yrvakna barn vårt julpynt. Hon var inte sen att reagera, det var ”Ojjjjj!” och ”Titta!” så fort hennes uppmärksamma blick fångade en ny detalj.

Och idag, på första advent, sålde min mamma mormor och morfars radhus. Det gör ont i hjärtat, allra helst när jag tittar på mäklarens suddiga bilder som totalt saknar liv och rörelse. Vem kan ana att fyra generationer firade femtontalet gemensamma jular där, högljutt, fullmatat, kitschigt och alldeles alldeles underbart?

Fast jag vet ju, jag minns ju, och det kan ingen ta ifrån mig.

 

Statusuppdatering

1 Okt

Såhär halvvägs in i långhelgen med Esme tycker jag att vi har hunnit med ganska mycket av det jag hade hoppats på. Såsom:

  • Sovit middag tillsammans.
  • Kollat på skräp-tv. Det måste vara ödet att min favvo-Bachelor, Brad Womack, dök upp i rutan igår igen!
  • Tvättat två stora maskiner.
  • Bloggat! Och läst ikapp i alla fall en del av favoritbloggarna.
  • Köpt ljung och en annan fin höstblomma till balkongen.
  • Dammsugit och dammat av en del. Synd bara att Esme är paniskt rädd för dammsugaren.
  • Fikat med en kompis i solen. Vi har tre dejter till inbokade i helgen, med andra trevliga vänner.
  • Gått en promenad i solen. Blir en till i eftermiddag.
  • Sett en tramsig film. Sweet Home Alabama, jajjamensan.
  • Ringt mamma.
  • Pussats och kramats, lekt och busat, och det ska vi förstås fortsätta med.
Är det en applåd jag hör, för min fantastiska förmåga att kombinera livsnjuteri med effektivitet?

Förväntansfull

29 Sep

Eftersom jag körde en redig sexdagarsraid på jobbet förra veckan, tar jag helg redan ikväll. Esme och jag ska mysa loss på tu man (tu kvinn?) hand ända till söndag, och jag ser löjligt mycket fram emot det. Det känns som en komprimerad föräldraledighet, en återuppstånden chans att göra allt det där jag inte längre kan.

Typ som att:

  • Sova middag med Esme.
  • Kolla på skräp-tv.
  • Handla jättemycket god mat på stor-ICA.
  • Tvätta i lugnan ro. Jo, men jag tycker om att tvätta, det är meditativt.
  • Yoga. Apropå meditativt.
  • Blogga! Och läsa ikapp favoritbloggarna.
  • Baka med Esme. Frågan är bara vad? Hon ska ju inte äta bullar än.
  • Ta hand om mina stackars blommor. Köpa nya till balkongen. Ljung känns fräscht, eller?
  • Dammsuga. Våttorka. Damma.
  • Träffa ett par kompisar.
  • Gå en promenad i solen. För visst ska det bli sol?
  • Se en tramsig film.
  • Bada i badkaret med Esme.
  • Ringa syster, bror och mamma.
  • Pussas och kramas, leka och busa, förundras över att Esme kan stå upp bara hon har något att stödja sig emot.

Och på måndag stämmer vi av hur många punkter jag hann beta av. Man är väl en effektiv Esmemamma, så säg!

Stugliv

17 Jul

Nu flyr vi undan det svenska regnet mot det finska dito, som dock enligt rapporterna ska dröja åtminstone några dagar. Det blir stugliv för hela slanten: jag hoppas på bastu, sjöbad, grilla, låta Esme äta gräs och leka med kottar, lyssna på fåglar och vid sämre väder glo på Frasier och In Treatment. Kanske hinner jag till och med läsa Somna utan gråt som verkar vara en sympatisk bok med kanske ett och annat användbart knep för den som eventuellt borde dra ner på nattammandet inför stundande arbetsdagar.

Måste ju bli bra, eller?

Vi hörs om ett par veckor vänner!

Dagsverke och lön för mödan

14 Maj

På något vis har jag lyckats bo i olika bostadsrätter de senaste 13 åren utan att någonsin gå på en föreningsstämma eller delta i en städdag. Alltså någonsin som i aldrig. Men idag, efter en vecka av förkylnings- och sömnstrul, gick det bara inte längre. Föreningen jag bor i är för liten, smitningarna de senaste åren för uppenbara. Så det var bara att bita i det sura äpplet och dra sitt motvilliga strå till stacken. Mannen fick ta stämman, jag åtog mig städandet.

Det såg förvisso mörkt ut där ett tag, i skiftbytet uppe i lägenheten när mannen nöjt meddelade att han skrivit upp mig på ogräsrensning (jo, han trodde att det var en glad nyhet – man känner inte alltid varann så väl som man tror) men efter några om och men lyckades vi hitta en mer passande syssla åt mig. Jag fick ansvara för det nergrusade barnvagnsrummet. Där sopade jag sedan i lugnan ro, utan något påtvingat kallprat eller andras idéer om hur arbetet skulle utföras; man är väl en finsk eremit.

Sen blev det fika med grannarna och uppvisning av Esme och därefter var det ganska lätt att tacka för sig och ta barnet på promenad i solen. Som belöning för väl utfört arbete köpte jag mig en klänning på Indiska. Jag hade tänkt mig den här men den såg inte alls bra ut på mig: det är något med minsta lilla antydan till puffighet i ärmarna som bara gör mig frodig och bullig.

Så det blev den här istället. Nu är det bara att invänta ett lämpligt tillfälle att använda den också. Kanske nästa gång det blir riktigt varmt och jag inte känner mig alltför asocial? Vacker är den hursomhelst, jag är ruggigt svag för grönt just nu.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.