Arkiv | Hus&Hem RSS feed for this section

Framme.

19 Jun

Alltså, det gick. Vi har sålt lägenheten, flyttat till den nya, idag har jag till och med byggt om spjälsängen. Och bäddat med nytvättat, fast jag är rätt säker på att bebisen ändå mest kommer att sova med oss i början. Har köpt ett fint babynest för detta ändamål, eftersom Esme nog också mest kommer att sova med oss i början… Fast hon har fått en egen säng. I ett eget rum. Men jag menar, är jag knäpp som inte tror att en närhetsälskande treåring smidigt accepterar att börja sova i en helt annan del av en helt ny lägenhet samtidigt som ett syskon plötsligt dyker upp och kräver all uppmärksamhet från mamma och pappa?

Jag tror att jag är en realist som känner mitt barn. Men jag kan också vara väldigt gravid och blödig, vad vet jag.

Hursomhelst är jag helt stolt över mig själv som har klarat de här galna veckorna, om än inte med totalt bibehållet lugn, men utan att helt förlora förståndet i alla fall. Det har varit precis lite för mycket, men det känns som det har varit värt det också. Nu boar jag för glatta livet, älskar tryggt brummande vitvaror och ser fram emot att svärmor ska komma hit och bidra med lite kvinnovisdom redan i eftermiddag.

Det blir bra det här, nu kan jag äntligen andas ut.

Snart i mål

6 Jun

På tisdag kommer en packmästare hem till oss och stuvar ner allt i flyttlådor. På onsdag kommer hans kollegor och bubbar allt till nya lägenheten. På torsdag vaknar jag sannolikt upp mitt i ett kaos, men ett väldigt rymligt sådant.

Det börjar så sakteliga gå upp för mig att vi kommer att bo stort, med våra mått mätt alltså. I en av huvudstadens dyraste stadsdelar brassar få loss med överflöd, för varje kvadrat kostar ju en sisådär två-tre månadslöner. Ändå har vi nu, innan någon av oss ens fyllt 40, fått loss nästan 80 kvadratmeter. Ja, vi fick ge avkall på sekelskiftesromantiken på kuppen, nu flyttar vi till ”den barnvänliga föreningen”. Men läget, mina vänner. Läget är tipp topp. Och allt är nyrenoverat och bekvämt.

Ja, man uppskattar lite andra saker som småbarnsförälder som i fem år diskat för hand, endast tvättat i tvättstugan, och i nio fall av tio inte fått hela familjen att rymmas i hissen samtidigt. Åtminstone inte om matkassar funnits med i ekvationen, vilket de ju strängt taget nästan alltid gör, ihop med blöjpåsar och toalettpapper.

Ja, det är ljuvligt med högt i tak, öppen spis och djupa fönsternischer. Jag kommer att sakna ihjäl mig efter Fönstret mot gården-känslan på balkongen, den lummiga innergården, ljuden som studsar mjukt mot stenväggarna. Men jag tror att jag kommer att känna mig oändligt smart varje gång jag kör in barnvagnen i hissen, parkerar den på loftgången (!), drar av Esme de leriga galonisarna och kastar tvätten i den egna maskinen.

Simplicity. Somligt vill man ha först när man har erfarit vad det är att leva utan det.

SFDEA5265F6080E4256B456677D6C074CCD_980x640

Genidrag

17 Maj

Nä, men om man såhär i lagom höggravida tider skulle gå och köpa en lägenhet och bestämma sig för att försöka hinna sälja den gamla och flytta innan förlossningen? Och om man med lite tur dessutom skulle ta och tajma det med den efterlängtade försommaren som plötsligt small till, så att man kan gömma sig för sol och picknickfiltar i ett dammigt källarförråd som nu akut måste rensas?

Ja, men, så gör vi. Det låter som en uppladdning inför tvåbarnslivet som alla barnmorskor skulle rekommendera. För att inte tala om att man slipper fokusera på hur sakta tiden går på slutet, för plötsligt går den ju åt helvete för snabbt. Allra helst som man gärna ska fortsätta sköta ett heltidsjobb också, i alla fall lite till.

Vi hörs på andra sidan, helt enkelt.

Stilen

25 Mar

Min stil i tre ord: Klänning, klackar och kappa. När jag inte är väldigt gravid, vill säga. Just nu är väl min stil mer klänning, inga klackar och kappa. Annars blir ryggen så våldsamt arg. Bäckenet med, för den delen.

Det här plagget skulle aldrig komma nära min kropp: Hängselbyxor. Jeansshorts. Eller shorts överlag, måste jag nog säga. Puffärmar funkar inte heller, jag blir fluffig och rund hela jag.

Just nu har jag på mig: Blommig blus från Zara, cerisa velourbyxor, lika cerisa fluffmysstrumpor. Finare än det låter, och helt klart acceptabelt för hemmahäng en vardagskväll.

Jag känner mig allra snyggast i: Sannolikt en välsittande klänning med markerad midja och vidd i kjolen. Och så klackar till då. Just nu däremot: en svart maxiklänning som funkar både för preggosar och ammande. Planerar att använda den läääänge till.

Mitt favoritplagg just nu: Borde väl vara ovannämnda multitaskande maxiklänning. Alternativt en lika svart pennkjol för gravida från Topshop.

Min stil hemma med tre ord: Design, budget och Ikea. Typ? Jag kommer från ett extremt genomtänkt arkitekthem så mitt eget hushåll är mer stökigt, blandat och lite som det fallit sig genom åren. Lika delar arvegods, loppisfynd och det där fantasilösa varuhuset som alla andra shoppar på.

Jag skulle aldrig inreda med: Murrigt, gulligt eller kitchigt.

Pryl jag suktar efter: Jag är verkligen inte så prylintresserad, inredning kommer inte så högt på intresselistan. Men skulle någon kasta fyra till sex Myranstolar efter mig så visst, dom skulle passa runt köksbordet.

Mitt bästa stylingtips: Snittblommor, nyligen dammsuget och färgklickar mot en lugn bas. Ungefär så.

Min favoritplats hemma: Soffan. Fast den är trasig, billig och rätt ful till att börja med. Men det är en soffa som jag kan sträcka ut mig i efter en arbetsdag. Det är ljuvligt förutom att jag därefter har svårt att ta mig ur den igen. (Se ovan om rygg, bäcken etc.)

Mitt problemhörn hemma: Sovrummet. Ett stort och vackert rum med potential som vi aldrig orkat styra upp. Så det enda vi gör där är att sova och sprida ut våra kläder.

Tack SNAKK för listan.

Inredaren

18 Aug

Efter närmare nio år tillsammans har vi slutligen köpt en säng.

Vi har alltså inte legat på golvet fram till dags dato, men väl i den 120-säng som jag ärvde efter mina föräldrar i slutet av tonåren. Det är en bra säng, absolut, men nog i smalaste laget för en hel familj.

Lyxen i att plötsligt ha oändligt med utrymme (jomen, det känns så) i vår splitternya 160-säng, för att inte tala om vad det gör för min rygg att ha en madrass anpassad efter min vikt snarare än efter min pappas… Jag är helt säker på att detta bidragit till att det inte varit ens hälften så kämpigt att kliva upp i ottan som befarat under min första jobbvecka efter semestern.

Nu är bara frågan vad mer i hemmet som kan förbättras, för att göra livet ännu lite varjedaglyxigare.

Kanske en soffa som inte är så söndernött i tyget att den behöver bäddas in i lakan? En fungerande badrumslampa? En hylla till köket? Eller kanske till och med några tavlor på väggarna om jag går riktigt wild and crazy? Hell, möjligheterna är ju oändliga!

Not a baby, not yet a girl?

16 Jul

När jag skulle tvätta inför Finlandsresan föll det hela på att någon (läs: minimänniskan jag lever med) haft bort nyckeln till skåpet där tvättmedlet förvaras. Förargligt men inte en katastrof, vi åker ju inte förrän på onsdag. Men min man som kom hem ett par timmar senare undrade ändå lite försynt över tvättkassen i hallen, och bestämde sig för att gå rakt på den skyldige. Som utan minsta tvekan marscherade på sina 23-månadersben till sovrummet och hämtade nyckeln som visst drunknat i det svartvita Marimekko-lakanet på föräldrarnas säng.

Jaha liksom. Jag kunde bara ha frågat henne?

Herregud, vad jag inte hänger med i det här barnets utveckling.

Snickarglädje

18 Apr

Esme är sjuk igen (jag orkar inte ens räkna för vilken gång i ordningen sedan dagisstarten) så idag har jag sett en del härlig dag-tv. Som Property Ladder på åttan, ett program som dokumenterar optimistiska britter som rustar upp gamla kåkar i syfte att tjäna sig en hacka. Det var så inspirerande att till och med jag, som är uppvuxen i det eviga helvetet som kallas renoveringsprojekt, för en bråkdels sekund funderade över annorlunda förtjänstmöjligheter.

Men så blir det kväll och jag rattar in Arga snickaren och påminns om mina begränsningar. Det är ju faktiskt mest bara läskigt det här med hem som förvandlas till eftersatta byggarbetsplatser. För övrigt har Filip och Fredrik utvecklat väldigt roliga teorier om Anders Öfvergård som jag rekommenderar att man tar del av via deras podcast.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.