Smärtan

Jag har haft ont i själ och hjärta förr, riktigt ordentligt ont också. Så smärtan i sig är ju inte obekant, det var bara ett tag sedan sist. En bra sak är att jag blir lite ödmjuk av att stå öga mot öga med den här sidan av mig själv igen. Jag hade nog lite övermodigt tänkt att den stora ledsnaden vuxit bort.

Well. Det hade den inte. Den har bara inväntat rätt tid, rätt utrymme.

För det är nog såhär med den här 33-årskrisen, att det är först nu jag börjar bottna i den på allvar. De senaste månaderna har på olika vis handlat om att agera. Nu gör jag ingenting. Nu är jag bara fast i min smärta och mest av allt intresserad av att gråta. Gråta stilla, gråta häftigt, gråta långt, gråta kort. Sen finns ju livet där mellan gråtattackerna, och det kan vara soligt och glatt och väldigt roligt. Esme. Framtiden. Men jag tror att jag måste få vara såhär ledsen också, innan det kan vända på riktigt.

Läste någonstans att människor är så rädda för att känna negativa saker. Det är nog helt sant, vad gör man inte för att slippa just den här typen av smärta? Drogerna och flyktbeteendena är oändliga, hos mig också. Men jag har slutat fly nu. Och jag ska våga vara i smärtan såsom jag vågade när jag var yngre. Det kommer att lätta när jag är klar.

A light exists in spring

Det har varit en besvärlig höst och vinter för mig, på riktigt. Nu när det börjar ljusna där ute gör det nog det för mig också, men helt färdig med det jobbiga är jag inte. Det kommer och går. Vissa perioder i livet är bara svårare än andra och sen Esme blev aningens, aningens större har jag befunnit mig i något slags omvandlingsfas. Vad jag skulle omvandlas till var oklart och helt säker är jag inte än.

Någon som befinner sig i en ständig transformation är förstås Esme, denna fantastiska lilla människa som utvecklas så det rasslar om det. Hon pratar mycket och hela tiden och på bägge språken, hon klär på och av sig själv, hon går på pottan och hon räknar, dansar, sjunger och skojar. Hon är, precis som hon alltid har varit, det mest fantastiska i mitt liv. Det viktigaste för mig är att ge Esme den bästa uppväxt jag kan – jag antar att alla föräldrar tänker så – men att det inte alltid är helt självklart vad det bästa är. Och det bästa kan också kosta i egna uppoffringar, prioriteringar och omvärderingar. Det gör ibland ont att vara förälder, men jag kan inte se något bättre skäl att ha lite ont, än ett älskat barn.

Så ljuset är här nu, ryggen läker ihop och tiden rör sig framåt. Jag önskar mig en lite lugnare fas nu, med långsammare utveckling. Inte för Esme, men väl för mig själv.

—

A Light exists in Spring
Not present on the Year
At any other period —
When March is scarcely here

A Color stands abroad
On Solitary Fields
That Science cannot overtake
But Human Nature feels.

It waits upon the Lawn,
It shows the furthest Tree
Upon the furthest Slope you know
It almost speaks to you.

Then as Horizons step
Or Noons report away
Without the Formula of sound
It passes and we stay —

A quality of loss
Affecting our Content
As Trade had suddenly encroached
Upon a Sacrament.

Emily Dickinson

Förändring.

Det blev väldigt tydligt för mig mot slutet av förra året att saker och ting måste förändras och det ganska snart. Det är delvis därför jag har tystnat, för att det kräver sitt utrymme att våga och orka förändra och förändras. Jag tror inte att jag vill ömsa skinn på scen, oavsett hur kärleksfull och klok publiken kan vara.

Det har varit välgörande med tystnaden, även om långt ifrån alla knutar är lösta ännu. Vi har ju bara levt 2013 i drygt en månad, men en stor och avgörande förändring i mitt liv är redan bestämd.

Jag ska byta jobb.

Det har ju funnits tusen och en anledningar för mig att låta bli, att stanna kvar i det invanda och alls inte hopplösa. Men sen kom jag en dag till en punkt när inga av de skälen vägde tyngre än längtan efter utveckling. Det finns nog människor som orkar och klarar att utmana sig själva även inom välbekanta ramar, men jag är inte sån. Med åren blir jag bekväm och lat som en gammal huskatt i solsken.

Så jag behöver ruskas om lite för att kunna återuppfinna vem jag är och kan vara. Och nu har jag möjligheten till det.

Vilka övriga förändringar det här året kan tänkas bjuda på, vet jag inte ännu. Men ömsandet fortgår i det tysta, det gör det.

Löften

Det där med nyårslöften har aldrig varit min grej. Så inte den här gången heller. Men jag tänker vara sann mot mig själv: det kan nog gott och väl behövas ett år till det projektet.  Jag vill gärna fortsätta skriva här, men det kommer att dröja innan jag gör det riktigt helhjärtat igen. Man kan kanske säga att pausfågeln tjänar sitt syfte ett tag till.

Puss och kram till er som ändå läser.

2013.

Jag tror det blir ett sjuhelvetes jävla bra år det här. Ni vet var ni läste det först.

Pausfågel

Det har varit en stökig höst på många sätt. Nu är det årets sista hektiska månad och jag är ganska färdig som artist. Och bloggare. Så tills vidare tittar vi på den här och hoppas på mer energi framöver. Puss på er.

Dag 8: 10 saker jag ville bli när jag var liten.

Det fanns bara en sak jag ville bli. Författare.

Och än är jag inte tillräckligt stor för att helt ha släppt den drömmen.

Flyter

Jag har aldrig hört talas om 33-årskrisande men jag undrar om jag inte har åkt på något sådant ändå, säkert triggat av förlusten av morfar också. Jag har känt mig både rastlös och rotlös de senaste veckorna, och det är inte känslor jag brukar ha så nära till. Åldersångest är det inte per se, för jag gillar att bli äldre och förhoppningsvis lite klokare. Dessutom tycker jag att allt under 40 är ganska ungt och jag känner många fräscha 50-taggare.

Men, som nybliven 33-åring är jag alltså inte fullt så liknöjd som jag var vid 30, 31 eller 32.

Samtidigt är det förvånansvärt inspirerande att låta tankarna och känslorna spreta lite. Jag återupptäcker sidor av mig själv och bollar idéer som jag trodde att jag hade lagt i byrålådan för länge sen. Livet känns mer överraskande och mångbottnat än jag nog velat göra det till.

Kanske handlar det om att jag inte är bebismamma längre, att Esme trots sin fortsatta litenhet nu ger mig utrymme att fungera mer och mer på mina egna villkor igen. Jag vet inte. Men oangenämnt är det inte, det här tillståndet. Säkert en smula självupptaget, men definitivt inte onyttigt.

Dag 1: 10 fakta om mig själv

1. Jag har vetat sen jag var tio år att jag vill få barn. Det var då jag fick min första mens och började ha nattliga drömmar om att jag var gravid. Uppenbarligen är jag hyfsat mycket slav under mina reproduktiva organ?
2. Jag tycker att det är svårt att skriva riktigt bra på finska. Det finns en sorg i det.
3. Jag har testat att ha rött, svart och blont hår. Men trivs överlägset bäst i min egen mellanbruna hårfärg som jag hållt mig till det senaste decenniet. I övrigt är jag en frisyrfegis av rang som bara har provat på att ha kort hår en gång, och låg på badrumsmattan och storgrät efter det klippet. Detta ägde rum pubertetshösten 1993. Sedan dess har jag hoppat mellanlångt, långt och extralångt – fast det är bara jag själv som ser skillnad.
4. När jag var 15 såg jag ner på 30-åriga morsor som fastnat i den musik de lyssnade på som 15-åringar. Nu är jag en av dom. Det vill säga om jag överhuvudtaget lyssnar på musik. Obs, att detta inte alls stämmer överens med min självbild – det är därför jag måste blogga om det så fort jag har hört en låt jag gillar som är från 2010-talet.
5. Jag är väldigt konflikträdd men ryar utan problem inom riktigt nära relationer. Fast jag jobbar på att få till något slags balans i det där. Typ rya mindre hemma och vara lite rakare mot alla andra. Det går framåt med det projeket, om än långsamt.
6. Om jag fick chansen att träffa en död person skulle jag vilja möta min farmor som dog tre år innan min födelse. Jag är döpt efter henne och hon lär ha varit en kärleksfull kämpe. Om jag fick chansen att träffa en kändis (död eller levande) skulle jag föga originellt vilja ta en sittning med Marilyn Monroe. Om jag bara fick träffa en person under resten av mitt liv skulle det vara mitt barn, min älskade Esme.
7. Jag har dragit ner på min köttkonsumtion ganska radikalt sedan Köpenhamnshelgen. Det känns bra även om jag är hungrigare. Visst måste man äta ganska stora portioner när man mest äter vegetariskt?
8. Jag skulle vilja ha fler barn, en större bostad och mer fritid. Men är införstådd med att det är svårt att få ihop alltihopa om man inte vill göra en Underbara Clara och bosätta sig på norrländska landsbygden och odla sina egna morötter. Det vill nog inte jag.
9. Jag bestämmer mig typ vid valurnan för vad jag ska rösta på. Jag tycker att politik är svårt för att det är så mångfacetterat, och att det finns puckon i alla läger. Säkert några smarton också.
10.  Jag har aldrig varit ens i närheten av Pirate Bay.

Ingen har utmanat mig, förutom jag själv

TOPP 10-UTMANING
Dag 1- 10 fakta om mig själv.
Dag 2- 10 favoritfilmer
Dag 3- 10 favoritserier
Dag 4- 10 konstigaste raggningsrepliker jag hört.
Dag 5- 10 bästa konserter jag sett
Dag 6- 10 favoriträtter
Dag 7- 10 favoritdrycker
Dag 8- 10 favoritsnacks
Dag 9- 10 favoritböcker
Dag 10- 10 favorittidningar
Dag 11- 10 manliga favoritskådisar
Dag 12- 10 kvinnliga favoritskådisar
Dag 13- 10 kändiscrushar
Dag 14- 10 favoritband/sångare
Dag 15- 10 fiktiva favoritkaraktärer
Dag 16- 10 favoritsånger just nu
Dag 17- 10 saker jag ville bli när jag var liten
Dag 18- 10 favoritpyssel
Dag 19- 10 saker jag inte kan gå ut utan
Dag 20- 10 saker jag måste göra innan jag dör
Dag 21- 10 internetsidor jag ofta besöker
Dag 22- 10 heta fysiska saker på en eventuell partner
Dag 23- 10 heta egenskaper på en eventuell partner
Dag 24- 10 favoritspel
Dag 25- 10 saker jag gör när jag har tråkigt
Dag 26- 10 saker jag älskar med mig själv
Dag 27- 10 saker jag önskar att jag kunde förändra
Dag 28- 10 saker jag ångrar
Dag 29- 10 önskningar
Dag 30- 10 ställen jag vill åka till