Arkiv | Kändisar RSS feed for this section

Bättre än man kan tro

1 Sep

Jag gillar verkligen Cecilia Blankens. Jag tycker att hon är cool, smart och snygg. Och så bloggar hon bra, och så råkar hon vara svägerska till en tjej jag kände en gång i tiden.

I alla fall. Cecilia Blankens (för kom igen, hon är en person som alltid är både för- och efternamn, aldrig bara Cecilia och definitivt inte enbart Blankens) skriver om vilka fem egenskaper hon är mest nöjd med hos sig själv. Föga originellt, men icke desto mindre sant konstaterar hon att det hade varit oerhört mycket enklare att lista brister i stället för positiviteter. Men hon gör det ändå, och uppmuntrar läsarna att göra detsamma.

Så nu tar jag stafettpinnen vidare och föreslår att ni följer efter.

Fem skäl att älska mig:
1. Jag är uthållig och lojal. Både som mamma, fru, vän och anställd. Har du en gång fått mig på kroken lär jag inte svika dig i första taget. Eller andra, eller tredje, eller tionde heller för den delen. Jag kanske bråkar mellan varven, men jag ger inte upp. För jag har sisu, kan man väl säga.
2. Jag är flexibel. Det betyder inte att du kan lura mig vart du vill, men det betyder att jag snabbt kan tänka om och ändra kurs om situationen kräver det – utan att tappa humöret.
3.  Jag kan både spara och unna mig och mina kära. Jomen på riktigt. Jag vet inte ens själv hur jag gör det, men jag har (nästan) alltid levt gott och ändå haft pengar kvar i slutet av månaden. Eller med andra ord: jag är så bra på att dölja min snålhet att jag inte ens själv riktigt märker vad det är jag sparar in på. Nog så trevligt, om man råkar leva med mig eller i närheten av mig.
4. Jag är inte Kalle Bakom. Alltså, jag är inte Einstein heller. Men jag har så jag klarar mig när det kommer till brains. Det går tillräckligt snabbt in, det kommer tillräckligt snabbt ut. Jag är definitivt inte så smart som jag trodde att jag var när jag var sjutton. Men vem är det, å andra sidan?
5. Jag är rolig ibland. Inte hela tiden, på riktigt skulle jag verkligen vilja vara fyndigare och snabbare i käften mest hela dagarna. Men, jag är ändå rolig ibland. Och det är mer än somliga lyckas med under en hel livstid, eller hur?

Hon får det att verka så enkelt.

5 Aug

För övrigt finns det ingen mammablogg som gör mig så harmonisk och mjuk i sinnet som Hannah Graafs. Jag skojar inte. Det är nånting med hennes välputsade kombination av barn (nu en nyfödd också!), fruktstunder och blankborstat hår som gör mig gott. Det är väldigt städat, väldigt vänligt, väldigt odramatiskt. Och stundtals är det precis vad man kan behöva, åtminstone jag.

Alla dessa skilsmässor

9 Jul

Är det bara jag eller verkar det vara högsäsong för att bryta upp just nu?

Lena Ph och Per Holknekt.
Johnny Depp och Vanessa Paradis.
Henrik och Bea Schyffert.
Katie Holmes och Tom Cruise.

Bara för att nämna några.

Här hemma håller vi ihop, även om svallvågorna ibland går höga. Småbarnsåren, jobbstressen, de konstanta olikheterna som kan var svåra att acceptera. Men också det fantastiska lilla barnet, glädjen över innerstadslivet, det där perfekta som känns i hela kroppen när vi håller om varandra. I september har vi varit tillsammans i nio år, gifta i tre. Det ser jag fram emot att få fira.

People, they are the worst

13 Maj

När jag hade fått Esme kom det lite som en chock hur mycket åsikter omgivningen plötsligt tillät sig både ha och uttrycka. Det mesta andra i sitt vuxenliv får man ju sköta någorlunda efter eget huvud, men när man får barn står amatörexperterna plötsligt som spön i backen. Amning är ett utmärkt exempel på det.

Och att det kan vara svårt att stå emot sådan kompakt okunskap (och i vissa fall ren dumhet) som syns i exempelvis det här blogginlägget och dess kommentarer, är väl ganska givet. Det finns alltså på riktigt människor där ute som tycker att redan sex månaders helamning är något onaturligt. Och då ska vi inte ens tala om vad de menar att amning av lite större barn är.

Det gör mig ledsen, men egentligen inte förvånad. Det är ju faktiskt enklare att fortsätta vara fyrkantig och fördomsfull, än att anstränga sig för att vidga sina vyer om än aldrig så lite.

Baby Lamas

6 Maj

En av de tråkigare Bachelor-säsongerna är den med engelsmannen Matt Grant. Han är förstås lång och bredkäkad och stilig, men duktigt ointressant. Och med ganska dålig radar för att vaska fram de vettigare flickorna ur högen, vilket förstås gör att han i slutändan friar till den hårdast blekta blondinen med den uppenbart omognaste personligheten (och ja, hon bedrog honom i Las Vegas typ en vecka efter säsongsavslutningen).

Jag råkade se ett par avsnitt av eländet under veckans vab och hajade ändå till på nämnda blondins efternamn. Det visade sig att hon är dotter till ingen mindre än Lorenzo Lamas. Det tyckte jag adderade en intressant dimension till det hela.

För övrigt har flickan Lamas sedemera funnit sig en riktig slempropp till make som hon nu har dottern Press med. Ja, ni läste rätt. Dom har döpt barnet till Press. Ska man anta att det inte direkt planeras för en stillsam barndom utanför rampljuset?

Estelle av Sverige

25 Feb

Jag är en tant som gillar kungligt skvaller, det står jag för. Jag är inte säker på att jag är för monarki, men när det nu ändå finns, så gillar jag den pompa och ståt och de tjusiga klänningar och konstiga ceremonier som kommer på köpet. Så har det varit sen jag satt på gillestugegolvet i mitten av 1980-talet och lusläste allt jag kom över om Diana och Sarah Ferguson i mammas årgångshögar av Damernas Värld.

Fortfarande är det ju så att underhållningsvärdet kring kungligheterna i första hand finns hos prinsessorna och drottningarna. Männen är mest bara torra höknäsor i uniform, även om dom också gör konstiga och ibland väldigt fascinerande saker.* Därför tycker jag att det är genuint roligt med en ny prinsessa på Haga, och därtill en som har begåvats med ett namn som ingen av förståsigpåarna lyckades klura ut genom att skumma av de närmaste förgreningarna i det bernadotteska släktträdet.

Dessutom är jag innerligt tacksam över att mitt eget tilltalsnamn som förekom i en del av spekulationerna, på det här viset kom att hållas helt utanför spektaklet. För även om jag är torsk på kungligt skvaller, var jag faktiskt lätt illamående vid tanken på att för resten av mitt liv få höra ”Jaha, E som i… prinsessan?”.

Och med det sagt ömmar mitt hjärta förstås lite extra för alla 605 Estelle runt om i landet som just nu eventuellt funderar på att byta namn.

*Såsom att efter 66 år i rampljuset fortfarande inte klara av att formulera en begriplig mening i ett officiellt sammanhang.

Carola-toppen

11 Feb

Jag trodde att jag gjorde ett fynd som köpte en cool, svart reakjol i en cool, dyr butik häromsistens. Tills jag kom hem och slog på  The Voice Sverige, där Carola satt i en assymetrisk topp som såg alldeles för bekant ut för att det skulle vara en slump.

Alltså, jag kommer verkligen aldrig att ha användning för den här plötsligt väldigt dyra svarta reatoppen, som inte alls är min stil. Och som dessutom nu andas Carola Häggkvist, som inte är en direkt coolt stylad kvinna om ni frågar mig.

För att inte tala om hur ocool jag själv är då, som uppenbarligen inte kan se skillnad på en överdel och en underdel innan jag ger ifrån mig mina surt förvärvade slantar. Herregud.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.