Arkiv | TV RSS feed for this section

Manligt nyskapande

2 Feb

Clara skrev nyss om True Detective och Bechdeltestet och där har jag inte så mycket att tillägga. En serie med mångfacetterade kvinnliga karaktärer är det uppenbarligen inte. Men råkar man tillhöra skaran som efter The Fall ifrågasatte om kriminalgenren överhuvudtaget har något nytt att ge, så ska man nog ge de äkta detektiverna en chans.

För jävlar i mig vilken stark inledning den här serien har! Där det saknas komplexitet i kvinnoskildringen finns det närmast ett stringent överflöd av rumsligt, tidsmässigt och perspektivmässigt växlande. Det tar ett tag att orientera sig i vem som berättar och i vilken tid, och sannolikt ännu längre att avgöra om det ens är en sann bild som återges, men ändå sugs man alldeles tillräckligt snabbt in i berättelsen för att absolut vilja veta mer.

Jag är till och med beredd att avstå ett par dyrbara gravidsömntimmar ikväll för att hinna se mer än ett avsnitt till. Och då förstår ni nog att det här är bra skit.

680x478

Sett på tv

19 Jan

Det blir väldigt mycket mindre tv för mig nu när jag jobbar mer än heltid, är gravid och har ett större sömnbehov. Dessutom märker jag att det nästan aldrig bara råkar gå något underhållande på tv just när jag har både energin och tiden över. Antagligen blir man kräsnare när man har väldigt lite utrymme för sin hobby, för egentligen ser väl tablån ganska mycket ut som den alltid har gjort.

imagesMen frigör man sig från vad som erbjuds i stunden finns det förstås guldkorn. I julas började vi titta på brittiska Peep Show, det är verkligen roligt. Mycket manlig sexuell frustration men ändå nästan aldrig på ett störande grabbigt sätt. Huvudkaraktärerna är helt enkelt tillräckligt misslyckade figurer för att man både ska tycka synd om dom och glädja sig åt deras få framgångar bland kvinnor. Och skratta däremellan, förstås.

Unknown-1Utöver det har vi under vintern gjort några nedslag i bådas vår barndomsklassiker En härlig tid. Det är inte så många serier som kändes härliga på 90-talet som håller för en vuxen och strängare blick, men Kevins skol- och familjeliv är så bra och sympatiskt skildrat att det fortfarande går rakt in i hjärtat. Förmodligen fastnar jag nu bara för andra perspektiv av det, såsom sura pappans kämpande med att få ihop det där eviga vardagstrasslet.

UnknownIgår klev vi så in i 2014 på allvar genom att både riva av säsongsstarten av Girls och inledningsavsnittet av hyllade The Fall. Förra säsongen av Girls var ju smått briljant, medan den första säsongen var lite mer sökande efter rätt format. Tyvärr kändes inledningen av tredje omgången återigen lite osäkrare. Eller kanske bara ointressantare. Jag hoppas att det tar sig för det är verkligen en serie som jag på så många sätt går igång på när det är som bäst.

Att hitta nya favoriter är alltid svårt för mig, särskilt när det kommer till serier som andra har hajpat. Kanske är det extra svårt i kriminalgenren som jag närmast fått i mig med bröstmjölken. Jag har verkligen sett det mesta när det kommer till bekymrade men djupt intuitiva mordutredare och äckligt depraverade seriemördare.
images-1Tyvärr imponerar inte The Fall , även om där finns några nya grepp, inte minst att läskiga mördaren i det här fallet är avslöjad på en gång som en utåt sett välordnad småbarnspappa och rådgivare. Dessutom märker jag trots min digra konsumtion av spektakulära mord att just den här genren gör mig mer och mer beklämd ju äldre jag blir. Jag har inte ett dugg lust att ta in ytterligare en våldsam död i min minnesbank, gömmer mig hellre bakom filten och väntar ut de värsta scenerna.

Jag erkänner att det kanske påverkar helhetsbedömningen, men kan även räkna upp andra mer relevanta invändningar. Såsom att jag är heligt trött på karaktärer som säger saker bara för att förklara bakgrundsfakta och/eller skeenden för tittaren (hej CSI!) och att logiska luckor inte funkar i något som utger sig för att vara en påkostad och genomarbetad produktion. Inte bara förväntas vi köpa att en ensamstående kvinna som just utsatts för ett ytterst obehagligt inbrott av någon som sannolikt måste haft egna nycklar till hennes hus skulle a) stanna kvar ensam i huset och b) endast byta ut låset till den ena av sina ytterdörrar, utan därefter också tro på att hon c) skulle råka prata högt om detta faktum på en parkbänk exakt samtidigt som creepy stalkern/mördaren slagit sig ner på bänken bredvid för att lyssna. Såna slöa genvägar i manuset får man faktiskt inte förolämpa tittaren med.

Så sammanfattningsvis kan man väl säga att just nu är tv som bäst förr, och som mindre imponerande i sin nyare form. Men jag hoppas att den uppfattningen ändrar sig när vi kommer lite längre in i det här året.

2013. Det förlorade bloggåret.

27 Dec

Genomdrev du någon förändring 2013? Jag bytte jobb efter fem år med samma arbetsgivare. Det var väldigt stort för mig.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Jadå. Häftigast var nog att R fick en dotter via Storkkliniken, och att allt gått så bra med just det.

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas? Det finns några datum men jag är inte så säker på att jag alltid kommer att minnas dom. Jag är bättre på att memorera känslor och ögonblick än siffror och tidpunkter.

Dog någon som stod dig nära? Nej, inte i år. Däremot var det första året efter morfars död vilket har präglat mig mycket. Jag bär fortfarande hans förlovningsring från 1938 varje dag.

Vilka länder besökte du? Finland såklart. Danmark och Frankrike. Frankrike var väldigt fint, vi var på en lyxig konferens i Cannes med nya jobbet. Det var i september men fortfarande supersommar, mycket vin och skaldjur och sandstränder. Sen klämmer vi in en familjeresa till Italien också, innan det är dags att ringa ut det här året.

Bästa köpet? Vi blev med en ny kamera idag, flera år försent. Men desto bättre att det äntligen blev av!

Gjorde någonting dig riktigt glad? Jamen mycket. Esme självklart. Min man. Vänner. Jobbet. Bra TV. God mat.

Saknar du något från år 2013 som du vill ha år 2014? Måste säga som Underbara Clara som jag snodde listan av: Tid. Ge mig mer tid, tack.

Vad önskar du att du gjort mer? Haft större fokus på Esme. Det vill jag alltid ha.

Vad önskar du att du gjort mindre? Jag önskar att jag hade varit snällare. Grälat mindre. Andats mer.

Favoritprogram på TV? Det har varit mycket Mad Men, Breaking Bad och Homeland. Men även Sopranos. Alltså inte så mycket så kallad linjär TV, men TV-serier är det ju förstås.

Bästa boken du läste i år? Ingen. Jag vet inte när jag ska komma ur min totala litteraturförlamning egentligen. Typ aldrig? Eller om ytterligare tre-fyra år?

Största musikaliska upptäckten? Jag har lyssnat en hel del på bra musik men just nu kommer jag inte riktigt på nånting som kvalificerar som upptäckt. Eller så är det bara att klicka bakåt i bloggen och få sig ett litet hum.

Vad var din största framgång på jobbet 2013? Att jag bytte jobb. Att somligt gått ganska bra där också.

Din största framgång på det privata planet? Att vi är en ganska glad liten familj som ska fira in det nya året tillsammans.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Ledsnare. Fast det beror nog på vilka tidigare år man jämför med. Finns ju ett gäng att välja på. Jag har varit glad också.

Vad spenderade du mest pengar på? Boende, Esme, resor, mat, kläder. Ungefär i den ordningen skulle jag tro. 

Något du önskade dig och fick? Ja. Ganska mycket också.

Något du önskade dig och inte fick? Jag har kämpat rätt mycket med att få ihop alla bitar, vardagspusslet ni vet. Det önskar jag hade blivit enklare med det nya jobbet. Det blev det inte.

Vad gjorde du på din födelsedag 2013? Alltså jag minns det inte så noga fast det bara är ett par månader sedan. Men jag jobbade och var väldigt glad över att bli firad av fina kollegor med chokladtårta och sång.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? En längre sommarsemester tror jag. Bortskämd som jag är kändes fyra veckor i kortaste laget och det har hängt med hela stresshösten.

Vad fick dig att må bra? Mat, kärlek, vänner. Esme, alltid denna fantastiska lilla människa. Hon får mig att skratta varje dag.

Vem saknade du? Morfar. Och i viss mån min mamma som inte längre känns lika självklart nära mig som förr. Det är något med åldern. Hennes alltså, inte min.

De bästa nya människorna du träffade? Emma på mitt nya jobb är ju helt fenomenal. Den snyggaste, coolaste, roligaste, smartaste 27-åring ni kan tänka er. Jag är på riktigt smickrad över att hon gillar mig tillbaka.

Mest stolt över? Jag känner mig faktiskt inte så värst stolt i detta nu. Men jag antar att jag ändå gör somligt ganska bra. Som när Esme och jag bakar tillsammans eller när jag får till ett jobbprojekt som jag tänkt mig. Där nånstans kan jag känna stoltheten.

Högsta önskan just nu? Att inte stressen ska koppla sitt strypgrepp om mig så fort jag äntrar vardagen igen den 7 januari.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Utvidga mammaskapet, det lär nog prägla det kommande året rätt ordentligt. Kanske jag kommer att blogga om det också, det skulle jag nog må bra av. Förutom att jag inte vet vad bloggen ska heta sen. Esmes och X:s mamma? Inte så klatschigt? Tur att det finns tid att fundera.

Att åldras på tv

13 Jul

För övrigt har jag haft en förvirrande tv-vår när jag parallellt följt Linda Cardellini i suveräna Freaks and geeks och likaledes grymma Mad Men. Det har känts smått obegripligt hur en kvinna kan gå från tonåring till 40-taggare på dryga decenniet.

Men så kom jag mig för att googla henne och insåg att hon hela tiden befunnit sig någonstans mittemellan. 1999 var hon redan över 20, alltså på klassiskt Hollywoodmanér några år äldre än sin tonårskaraktär.

Unknown

Och 2013 är hon 38 år, bara något yngre än den mogna grannfrun som Don Draper blir så betagen av.

linda_cardellini_mad_men

Top of the Lake

11 Jul

Tui Mitcham är tolv år gammal och gravid i femte månaden när hon försvinner spårlöst ut i den Nya Zeeländska urskogen. Det är upptakten till min senaste tv-förälskelse, Jane Campions miniserie Top of the Lake.

Det är så tonsäkert och renodlat att allt som skulle kunna tippa över till det fåniga och klyschiga (Holly Hunters med-öppna-ögon-sovande sektledarhippie, den österrikiske pedofilen med barnkammarkällaren, den kvinnliga polisen som blir som besatt av att hitta Tui och som, minsann, själv i ungdomen varit utsatt för sexuella övergrepp) fungerar även när logiken säger att det inte borde det. Jag liksom bara älskar den här serien och vill hela tiden veta mer om de konstiga invånarna i den mardrömslika hålan vid det vidunderliga vattnet.

4bef9107004d68e18745d6ed94390972Lite är det även som en köttigare kusin till franska Les Revenants, fast utan det stundtals störande övernaturliga. I Top of the Lake är naturen också i och för sig överjordiskt vacker och sagolik, men människornas inneboende ondska och djävulskap räcker alldeles tillräckligt för att skrämma och förvilla. Det behövs liksom inga gengångare när hälften av de levande är så knäppa som de är.

Såklart finns också ett tydligt släktskap med Twin Peaks, the mother of all weirdness. Men Jane Campion har sitt eget självklara universum och det som lånas från David Lynch, det lånas med finess.

Så är tyvärr inte fallet med en annan Twin Peaks-ättling, det danska Brottet, som hyllats till höger och vänster och även gjorts i en amerikansk version. Jag har bara sett de första två-tre avsnitten men tror inte att det blir mer för mig, bland annat för att det ogenerade kopierandet från Twin Peaks retar för mycket. Vill jag bli berörd av hur en kvinna via telefon får besked om att hennes enda dotter har hittats mördad, så går jag liksom hellre till ursprungskällan. Scenen där Laura Palmers mamma bryter ihop i köket är ju på alla sätt hemsk och genialisk: det finns ingen dansk i världen som kan yla för att överrösta smärtan i det.

images

Sett på tv

11 Feb

Tre serierekommendationer:
Breaking-Bad-Season-5-TV-Show-Movie1. Breaking Bad. Nu har jag sett hela fjärde säsongen, fyfanihelvetessatanvadbra. Ungefär så, den känns som en hopbakad svordom hela säsongen, ett redigt håll käften på alla som tror att dom kan skildra knark och kriminalitet bra, brutalt och (b)roligt. Det kan dom inte, inte om dom inte heter Vince Gilligan.

Girls-Season-22. Girls. Andra säsongen. Jamen ja, så jobbigt och fint det är. Lena Dunham är verkligen ett geni, när hon är som bäst. Och som bäst är hon rätt ofta under den här säsongen.

les-revenants-canal-plus-saison-1-essentiel-series3. Gengångare. Twin Peaks på franska, fast mycket bättre. Obehagligt och vackert, jättebra musik och obönhörligt spännande. Jag måste få veta mer!

Homeland

12 Nov

Andra säsongen, alltså. Fortfarande ojämnt, lite för många bitar som manusförfattarna löser med orealistiska tillfälligheter, och outhärdligt överspel av Claire Danes mellan varven. Men ändå. Det är jävligt spännande också. Jag är dessutom klart svag för den hopplösa relationen mellan Brody och Carrie. Titta om ni inte redan följer!

 

Så ska det låta

4 Nov

…ja eller Så mycket bättre, som det ju heter. Jag säger fel hela tiden. Den här säsongen är så oerhört mycket roligare än förra. Mindre skitnödiga och därmed intressantare deltagare helt enkelt.

Fast musikaliskt gillar jag mest bara Darin.

Pugh har ju gjort en hel massa fantastiska låtar i sina dagar, men hans gubbrocksversioner av andras alster lämnar mig rätt oberörd. Maja Ivarssons storhet begriper jag inte alls, jag tycker varken hon har röst eller nåt särskilt spännande uttryck. Mycket attityd dock. Miss Li är för konstlad, faktiskt besläktad med übertillgjorda Sylvia Vrethammar även om man inte inser det förrän efter ett tag. Skulle Sylvia varit född på 80-talet hade hon spankulerat runt i slokhatt i stället för rosa keps, det är jag övertygad om. Olle Ljungström har förstås nåt jäkligt sårbart och skevt att bidra med, medan Magnus Uggla är lika jobbig att lyssna på som vanligt – ruskigt rolig och snabbtänkt dock.

Så Darin och Olle då, det är väl mina favoriter.

Dag 3: 10 favoritserier

24 Okt

Now we’re talking.

  1. Mad Men
  2. The Wire
  3. Six Feet Under
  4. Breaking Bad
  5. The Sopranos
  6. 30 Rock
  7. The Office (UK)
  8. Seinfeld
  9. The West Wing
  10. Louie 

Tröstglott på tv

11 Okt

Stark inledning av andra säsongen av Homeland. Jag hade ju en del invändningar mot Clare Danes prisbelönta galen kvinna-gestaltning, men måste säga att det känns både fräscht och spännande med förvecklingarna framöver.

Tredje säsongen av The Wire rullar i en dvd-spelare nära mig. Andra säsongen var faktiskt ganska mycket sämre än jag mindes. Hoppas på tvärtomupplevelse kring politikerveckorna här närmast.

Flippade förbi nionde säsongen av Grey’s Anatomy. Förstod så mycket som att halva ensemblen ligger och dör i någon operationssal. Dock inte Meredith vilket är lite synd, hennes kvasifilosofiska voiceovers står mig upp i halsen. Flippade förbi, som sagt.

Första säsongen av Louie. Lika rolig som andra, tycker ju jag som ibland tittar baklänges på grejer utan att direkt lida av det. Missa inte avsnittet när Louie hellre förödmjukar sig verbalt än att ta emot spö från en testosteronstinn 16-åring. Och tappar tjejen har han på kroken på kuppen.

Nä, nu blev jag visst sugen på att glo på tv igen. Hej på ett tag.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.