Sett på tv

Tre serierekommendationer:
1. Breaking Bad. Nu har jag sett hela fjärde säsongen, fyfanihelvetessatanvadbra. Ungefär så, den känns som en hopbakad svordom hela säsongen, ett redigt håll käften på alla som tror att dom kan skildra knark och kriminalitet bra, brutalt och (b)roligt. Det kan dom inte, inte om dom inte heter Vince Gilligan.

2. Girls. Andra säsongen. Jamen ja, så jobbigt och fint det är. Lena Dunham är verkligen ett geni, när hon är som bäst. Och som bäst är hon rätt ofta under den här säsongen.

3. Gengångare. Twin Peaks på franska, fast mycket bättre. Obehagligt och vackert, jättebra musik och obönhörligt spännande. Jag måste få veta mer!

Förändring.

Det blev väldigt tydligt för mig mot slutet av förra året att saker och ting måste förändras och det ganska snart. Det är delvis därför jag har tystnat, för att det kräver sitt utrymme att våga och orka förändra och förändras. Jag tror inte att jag vill ömsa skinn på scen, oavsett hur kärleksfull och klok publiken kan vara.

Det har varit välgörande med tystnaden, även om långt ifrån alla knutar är lösta ännu. Vi har ju bara levt 2013 i drygt en månad, men en stor och avgörande förändring i mitt liv är redan bestämd.

Jag ska byta jobb.

Det har ju funnits tusen och en anledningar för mig att låta bli, att stanna kvar i det invanda och alls inte hopplösa. Men sen kom jag en dag till en punkt när inga av de skälen vägde tyngre än längtan efter utveckling. Det finns nog människor som orkar och klarar att utmana sig själva även inom välbekanta ramar, men jag är inte sån. Med åren blir jag bekväm och lat som en gammal huskatt i solsken.

Så jag behöver ruskas om lite för att kunna återuppfinna vem jag är och kan vara. Och nu har jag möjligheten till det.

Vilka övriga förändringar det här året kan tänkas bjuda på, vet jag inte ännu. Men ömsandet fortgår i det tysta, det gör det.

Förresten.

Efter Kendrick Lamar och Jeremih kommer Frank Ocean. Finfin pojktrojka det där.

Löften

Det där med nyårslöften har aldrig varit min grej. Så inte den här gången heller. Men jag tänker vara sann mot mig själv: det kan nog gott och väl behövas ett år till det projektet.  Jag vill gärna fortsätta skriva här, men det kommer att dröja innan jag gör det riktigt helhjärtat igen. Man kan kanske säga att pausfågeln tjänar sitt syfte ett tag till.

Puss och kram till er som ändå läser.

2013.

Jag tror det blir ett sjuhelvetes jävla bra år det här. Ni vet var ni läste det först.

Min nya kille

Dock att jag måste yvas lite över detta. Inte för att det på något sätt är nyheter för någon annan, men Jeremih, alltså. Unga hårdmjuka snubbar: verkligen min grej.

Pausfågel

Det har varit en stökig höst på många sätt. Nu är det årets sista hektiska månad och jag är ganska färdig som artist. Och bloggare. Så tills vidare tittar vi på den här och hoppas på mer energi framöver. Puss på er.