Dag 26 – Mina rädslor

15 Dec

Vuxna människor som ojar sig högt och mycket över spindlar, bakterier och andra inbillade hot provocerar mig. Jag är helt enkelt inte så mycket för det där med rädsla, kan ha dåligt tålamod med fobier och ängsligheter och vill helst inte se såna drag hos mig själv. Men det är klart att jag också är rädd, kanske i högre utsträckning än jag vill erkänna.

Som alla mammor är jag såklart rädd för att det ska hända mitt barn något; sjukdom, olycka, otur. Som alla fruar är jag rädd för att min man ska bli påkörd av en buss och aldrig mer komma hem. Som alla döttrar fasar jag för att mina föräldrar ska bli skröpliga och sjuka och dö ifrån mig. Och nånstans är jag väl rädd för att själv förlora hälsan, livet, möjligheterna. Men jag tycker ändå att det är svårt att skriva något genuint om detta. Den där lite fantasilösa sidan av mig, som bara vill utgå från att allt går bra och är normalt och rätt och riktigt, det händer inte mig-sidan, den är rätt stark.

Fast jag måste erkänna att jag ändå är mesigt rädd för läskigheter på tv. Måste byta kanal när det börjar smygas med ficklampor i ett övergivet hus där någon står bakom nästa hörn med en blänkande kniv, eller gömma mig bakom kudden när kvinnan i nattlinne snart jagats ikapp av den ondskefulla seriemördaren i skogen. Så banal är jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: