Att resa med Esme, del 2

31 Jan

Det var inte fullt så smidigt att färdas med lilltösen den här vändan. Kanske var det för att vi åkte tåg, hon gillar nog flygplan bättre. Eller så är hon i en av dessa miljarders faser som bebisarna tydligen ska genomgå under första året, eller så är det tänder på gång, eller så gillar hon bara att vara hemma bättre än att tufftufftuffa på tåg.

Vad vet jag.

Ditresan började förvisso rätt bra, hon var söt och charmig och fick många beundrare i sätena runtomkring oss (bebisar förresten, lika bra hundtrick som hundar. Aldrig har jag pratat med så mycket främlingar som sen jag fick Esme). Sen började det urarta, ungefär fem minuter efter att hon somnat sött i babyskyddet.

Då äntrade nämligen Sean och hans mamma scenen. Sean, en fantastiskt söt liten illbatting med chokladbruna ögon och kvicksilver i benen. Hans mamma, en likaledes söt men, ska vi säga, ganska trött mamma. Jag vet inte hur många gånger vi fick höra hennes ömsom lama, ömsom förbannade, ömsom uppgivna ”Sluta nu Sean!” skära genom vagnen. Men det var många gånger, det kan jag lova. Och många hotelser därtill, i stil med ”Sluta nu Sean, annars får du kliva av här på perrongen och vi åker vidare utan dig!” som förstås bara resulterade i storbölande liten pojke snarare än i lugnare stämning. Det var onekligen rätt skönt när vi väl kom fram till sist, tyckte nog även Esme som storögt lyssnat på oljudet utan att få en endaste blund.

Hemresan, då?

Nä, men vi åkte ju alldeles för sent på dagen. Det var bara det. Inte Esmes fel att hon blev stissig, och den här gången fanns heller ingen Seanmamma att peka finger åt. Man ska bara inte försöka åka tåg långt efter bebisens läggningstid, det lärde vi oss sannerligen av detta.

Och idag tar vi bara igen oss här hemma, Esme i nya klänningen som svärmor köpt (lila för en Vinter i vardande) och jag fortfarande i pyjamas och morgonrock. Nu reser vi inte på ett tag igen, tror jag.

Annonser

2 svar to “Att resa med Esme, del 2”

  1. Livet runt 30...5 31 januari, 2011 den 16:21 #

    Nä, stanna hemma så att jag har någon att hälsa på hos om dagarna. Och helt lätt är det inte att få dem att somna på okända och inte fullt lika bekväma ställen som hemma. Kram K

  2. E 31 januari, 2011 den 19:53 #

    Nä, sömnen har kapsejsat totalt igen, inte bara på tåget…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: