Mad Women

5 Feb

Liksom alla andra älskar jag Mad Men, även om jag ännu inte är helt övertygad om att fjärde säsongen är lika bra som de föregående. Men, det är alldeles oavsett en serie som steppar skiten ur det mesta som går på tv.

För mig är det kvinnorna som berör mest. Dessa sorgsna, kämpande, långt ifrån självklart sympatiska kvinnor. Och det finns scener som jag ständigt bär med mig – nästan alltid med Betty, Joan eller Peggy i fokus – och liksom inte kan släppa.

Som när Joan spelar dragspel. Jag kan inte ens för mig själv formulera exakt vad det är som är så gripande, men det är något alldeles särskilt sårbart och starkt på en och samma gång. Fantastiska Joan vars make är en sådan besvikelse, denna kvinna som är så mycket kvinna att alla män i någon mån behöver kränka henne. Jag är osäker på varför hennes man tvingar på henne dragspelet efter den där misslyckade hemmabjudningen där hans låga status bland kollegorna kanske för första gången blir helt tydlig; men jag tror att hennes protester är äkta.

Kanske är det därför det är en sån oväntad vändning när hon rak i ryggen låter fingrarna fara över det klumpiga instrumentet medan hon med den vänaste av stämmor sjunger Oooh la-la-la och sätter det självgoda läkargänget på plats.

Sådan är Joan, sådant är Mad Men. Svårfångat, oförglömligt.


Klippet hittar ni här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: