Hemläxa

20 Feb

Diskussionen som uteblev hos mig hamnade här, hos finfina Peppe, i stället. Min slutsats är att jag uttryckt mig för luddigt om något som jag nog inte tänkt klart kring. Åter till tankeverkstaden, med andra ord.

5 svar to “Hemläxa”

  1. A 21 februari, 2011 den 02:47 #

    Jag tyckte inte du var luddig, men efter att ha läst diskussionen som tagit plats på Peppes blogg så förstår jag att det blev din slutsats. Men tycker även att du vart extra tydlig i ditt inlägg där!

    En av kommentarerna till Peppes inlägg lyder: ”Det där måste ju handla om ens egna kontext? Jag menar, många av mina vänner med barn upplever just att de hela tiden behöver försvara sina val i ändlösa diskussioner”
    och jag tror det är just erfarenheter som dessa som gör det hela så känsligt!

    Jag har tänkt en del på detta under helgen och tror mig ha kommit fram till att jag önskar utrymme för två typer av samtal/diskussioner; Dels den typ av samtal som handlar om att dela med sig av och ta del av andras erfarenheter och vardag, samtal där vi kan peppa och stötta, få och ge råd eller tipps. Samtal som grundar sig på genuint intresse av varandras liv.

    Men jag önskar också fördjupade samtal där jag kan få diskutera, som du så bra uttrycker det, ”mer i termer av forskning, samhället i stort, trender, idéer och strömningar.”

    Jag har turen att, i alla fall än så länge, ha väldigt hänsynsfulla vänner, familj och bekanta som intresserar sig får vårat nya familjeliv utan att ifrågasätta eller få mig att behöva förklara eller försvara våra val.
    Och jag vill heller inte att någon annan ska behöva känna att människor okänsligt klampar in i deras privatliv.

    Som ett exempel så har jag inget intresse av att försöka diskutera dagmamma vs. förskola med min svägerska, då jag under ett samtal om detta snabbt kände av att hon inte var intresserad av någon större diskussion av ämnet i fråga. Det blev istället ett samtal av typen ”dela med sig av varandras tankar inför framtiden”. Ett nog så viktigt samtal då vi är genuint intresserade av varandras liv och känslor!

    MEN jag är också intresserad av att föra samtal och diskussioner om saker som rör familjelivet med människor som, likt mig, är intresserade av att lyfta frågor för att vrida och vända på dem. Forum där det finns plats att vara lyrisk eller skeptisk, ense eller oense, utan att känna att man riskerar att kränka varandra eller ifrågasätta individers val.

    Eller är detta för svårt?
    Vi som är intresserade kan ju i alla fall försöka!

    Svara
    • E 21 februari, 2011 den 07:04 #

      Vet du vad fina A? Jag tror att det just nu kanske bara är du och jag som vill det här. Så vi kanske kan driva lite diskussions- och studiecirkel för oss själva? Och det behöver vi ju inte ens internet till – även om ovanligt braiga slutsatser eller spännande tankegångar förstås kan hamna här på bloggen förr eller senare.

      Ska vi ta ett planeringsmöte i veckan i form av en barnvagnspromenad i kylan?

      Svara
  2. jeanette@papper.fi 21 februari, 2011 den 07:27 #

    Ledsen för stölden av inlägget. Och jag är gärna med om jag får?

    Svara
    • E 21 februari, 2011 den 07:31 #

      Men det var ju bara toppen att du tyckte det var värt att fundera över på din blogg! Klart du får vara med. Alla som vill är hjärtligt välkomna.

      Svara
  3. A 21 februari, 2011 den 10:18 #

    Vad roligt! Då är vi ju tre st i alla fall 🙂

    Svara

Lämna ett svar till jeanette@papper.fi Avbryt svar