Blottad

26 Feb

Underbara Clara skriver om hur vi kvinnor gärna skrämmer upp gravida med våra förlossningsberättelser. Och om hur befängt det är, eftersom ingen är expert på hur det är att föda barn.

Jag trodde att jag var förberedd inför min förlossning, men väl där reagerade jag inte alls som jag trodde att jag skulle göra. Jag var ingen finsk urkvinna som bara kramade om en björkstam och liksom tog i och tryckte ut ungen ”Perkele!”,  sådär som en kompis i förväg såg det framför sig. I stället var jag var en svensk meskvinna som skrek efter epidural och behövde bokstavlig påtryckning utifrån för att leverera.

Men det fanns en positiv del i det hela också. Och det var att jag, som är såpass kroppshämmad och blyg av mig att jag helst undviker både badhus och gym, gav blanka fan i hur genant situationen egentligen var. Det var liksom helt oväsentligt att andra människor såg mina hemliga vinklar och vrån i allt annat än vackert skick. Jag var ju på ett slagfält och det enda som betydde något var att överleva.

Det var först efteråt, när jag duschat min nyförlösta lekamen och klätt på mig mina egna kläder, som jag liksom blev mitt eget pryda jag igen. Och jag tänker att föda, det är att förvandlas, om så bara för en liten stund.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: