En unge i minuten

8 Mar

Sådärja, då har jag fått min dos förlossnings-tv, den här gången genom Fyrans försorg. Förutom att det är så oerhört fint att se barn komma till världen (och nåt slags bearbetning är det nog också – jag är fortfarande inte helt kompis med mina egna förlossningsminnen) så funderar jag på en sak. Och det är hur man egentligen står ut med att bli filmad när man är mitt uppe i detta galet intensiva och krävande födande?

Jag som knappt orkade med min makes kärleksfulla närvaro kan inte ens föreställa mig hur det hade varit att ha ett gäng kameror surrande på rummet. Men jag är glad att det finns dom som känner annorlunda.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: