En annan tid

9 Mar

För några år sen mötte vi våren i Milano. Innan vi åkte påstod någon att det var ett obegripligt tråkigt resmål. Den personen hade fel. Det var inget mindre än underbart att klättra upp på taket till Il Duomo, att dricka Prosecco på uteserveringar och att spana på de ytterst välklädda milaneserna. Det var liksom en enklare stad att smälta in i, än exempelvis Rom.

En dag tog vi tåget till Lago di Como. När sjön öppnade sig mellan bergen samtidigt som solen bröt fram mellan molnen tänkte jag att detta måste vara paradiset. Jag såg framför mig veckor av att bara få ta sig runt hela sjön, bekanta sig med hela dess märkvärdiga skönhet. Men vi var tvungna att hinna med det överfulla tåget tillbaka till Milano igen, dyngsura efter skyfallet som överraskade oss efter middagen.

Jag undrar ibland när jag ska få återvända, när det ska bli en tid för det mondäna drömlivet egentligen. Jag tror att det väntar på mig, någonstans vid den där sjön.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: