En ruggigt välförtjänt Oscar

17 Mar

Jag är inget fan av Mikael Persbrandt. Så när han i de första scenerna av Susanne Biers Oscarsvinnande Hämnden kisar eftertänksamt mot den afrikanska solen, blir jag oerhört tveksam. Fy fan vad jobbigt, att se honom dundra runt och försöka rädda världen, tänker jag.

Men sen drar det igång och visar sig vara inget mindre än ett mästerverk. En sån värdefull och vackert berättad historia om våld, maktlöshet, utsatthet, barndom och vuxenliv.

Jag minns att jag upplevde Älskar dig för evigt som en spark i magen. Hämnden drabbar inte exakt på det sättet, den är mer som en ilning genom hela kroppen, som att man ständigt står med 12-årige Christian för högt upp på ett hustak och tittar ner på marken. Jag är så glad att Susanne Bier gjorde den här filmen, att hon inte alls tappat stinget som jag trodde när jag sett ganska misslyckade Efter bröllopet för några år sedan. Men kvinnan kan! Och Persbrandt också, uppenbarligen.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: