Griniga gamla gubbar

25 Mar

Det är inte bara min morfar som är sliten. Esmes morfar börjar också förändras, inser jag när jag tittar på foton jag tagit de senaste dagarna. I en bildsvit  ligger de tätt intill och vilar middag och Esme är sådär rosig och gosig som bara hon kan. Men min pappas ögon är som smala streck, knappt förnimbara mellan tröttsvullna ögonlock.

När började huden svälla och hänga sådär? När blev han överlag så grå, han som alltid haft bra färg i ansiktet? Och så inser jag att jag nog filtrerat bort ganska mycket av krumryggandet, gubbsuckandet och muttrandet. För att det gör ont i mig också, när min pappa sakta blir en annan.

Åh, det är ett elände, det här jäkla åldrandet. Och samtidigt – alternativet är ännu värre.

Annonser

2 svar to “Griniga gamla gubbar”

  1. Livet runt 30...5 25 mars, 2011 den 09:43 #

    Och jag blundar för sanningen. Men den är så tydlig när man tittar på kort, inte bara på sina föräldrar utan även på sig själv. Hur kan jag snart fylla 40 när jag fortfarande tror mig vara 20?

    • E 25 mars, 2011 den 14:30 #

      Det är väl det som är fördelen med att jag sällan befinner mig framför kameran…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: