Skrattet

26 Mar

Det började mitt i matningen, när jag trugade på Esme ytterligare en sked katrinplommon. Plötsligt stannade hon upp och började fnissa. Hihihihi, porlade flickan som en vårbäck. Hennes mormor fnissade tillbaka förtjust, gav Esme bränsle på brasan. Fnisset växte till ett skratt, blev till en dialog där Esme skrattade och mormor skrattsvarade tillbaka, växelvis och slutligen samtidigt. Ett asgarv, som böljade vidare till mig tills vi hoppade av skratt alla tre. Helt oklart åt vad, men alldeles uppenbart lyckligt och förälskat. Med värkande magar och sprutande tårar, i ett anfall som aldrig ville ta slut.

Så kan det också vara, att leva med en sjumånaders Esme.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: