Esmes framgångar

31 Mar

Hon slutade säga hejhejhej – heiheihei ungefär i samma stund som jag publicerade ett blogginlägg om det. Däremot är namnam den givna responsen på mat. Fast inte gröt, det äter hon för att hon måste, inte för att det är gott. Men all slags mat slinker numera ner utan tveksamheter, frukt och bär likaså. Allra helst just bär, oj vad det är namnamnam.

Och så sitter hon stadigt, riktigt fint utan stöd. Inte så konstigt kanske, med tanke på att sitta på rumpan är favoritsysslan dagarna i ända. Ibland lägger hon sig på mage en stund, men ganska snart tröttnar hon på det igen. Sitta är bäst, ingen protest (för ja, hon är sin mammas flicka, och nej, det hjälper inte att jag försöker skrämma henne med åsynen av min nedsuttna, platta degrumpa. Hon sitter ändå).

I övrigt är hon glad och skrattig och på väg att få tand nummer två. Det verkar klia en del och dregglet rinner på, men hon döljer sitt ömma tandkött envist under tungan om jag försöker titta efter. Men igårkväll när vi borstade tanden råkade jag se något vitt blänka till där brevid, fortfarande djupt nere i tandköttet men ändå. På väg.

Och så är det ju fantastiskt roligt att dra av strumporna och stoppa dom i munnen. En ren triumf, rent av.

Min vackra Esme, sju månader och nitton dagar.

 

Annonser

2 svar to “Esmes framgångar”

  1. Livet runt 30...5 31 mars, 2011 den 14:11 #

    Visst går det undan? Lite för fort, det kan få dra ner på takten bara en anings.

    • E 31 mars, 2011 den 14:16 #

      Ja, och ja. Vi kan frysa tiden ett tag, stanna i allt det här fina lite, lite längre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: