Lång, kort eller mittemellan?

6 Apr

Jomen jag är längdbesatt, som sagt. Förmodligen för att jag led av att vara helt enormt lång mellan 8 och 12 års ålder. Sen växte majoriteten om mig och jag trillade ner till nåt slags kvinnlig genomsnittslängd (166,5 cm), men jag levde ändå i tron att jag var en jätte fram till gymnasiet. Och, jag kan fortfarande känna mig oproportionerligt stor mellan varven, så det där kanske aldrig riktigt går ur mig. Riktigt små och nätta kvinnor kommer alltid att vara avundsvärda i mina ögon.

Hursomhelst. Om man som jag tycker att det är minsta lilla spännande med mänskliga mått så finns det en hyfsat fungerande formel för att räkna ut hur långa ens barn kommer att bli. (På mig stämmer den här formeln sånär som på en halv centimeter.)

Gör såhär:

Addera pappans och mammans längd (ex 190+170) och ta fram medelvärdet (360/2=180). För sonens längd plussa på 6 cm och för dotterns längd ta bort 6 cm. Alltså blir sonen 186 cm och dottern 174 cm.

Om Esme följer formeln kommer hon att bli knappt 169 cm lång. Det tycker jag låter fint.

Annonser

8 svar to “Lång, kort eller mittemellan?”

  1. clara 6 april, 2011 den 09:54 #

    Åh Alma blir bara 164 då. Shortyfamiljen.

    • Esmes mamma 6 april, 2011 den 09:58 #

      Fast det är väl en fin längd? Plus att om man kollar på syskon av samma kön så är dom ju sällan på millimetern lika långa, så formeln får väl tas med en stor nypa salt.

  2. Livet runt 30...5 6 april, 2011 den 10:41 #

    Och mina killar blir lika långa som far sin. Tror du regelen gäller för armlängden också eftersom min man har väldigt långa sådana. Det blir så svårt med tröjor och skjortor.

    • Esmes mamma 6 april, 2011 den 12:18 #

      Fast långa armar är mycket finare än korta, tycker jag.

  3. Gunnel 6 april, 2011 den 18:24 #

    Då blir min lilla tjej och jag lika långa, hela 164 cm. Stämmer det finns det säkert en period i hennes liv som hon tycker det är bra, dvs när hon börjar vilja låna kläder. Eller så blir hon inte alls som jag, som under en period i tonåren sörjde att jag inte kunde ha min mammas(hon är 180 cm) saker. Och jag tycker fortfarande att det är lite trist för vissa saker hon hade i sin ungdom är jättesnygga men det känns som ett helgerån att sy om.

    • Esmes mamma 6 april, 2011 den 19:00 #

      Men häftigt att din mamma sparat sina dyrgripar! Vem vet, din tjej kanske trotsar formeln och blir lika lång som sin mormor – konstigare saker har ju hänt. Och, ibland kan det hända att man inte kan bära sin mammas kläder trots att man är typ lika långa. Min mamma har en helt annan kroppsform än jag, så hennes fantastiska kappor och klänningar har alltid varit för stora för mig.

  4. Mia 13 april, 2011 den 17:56 #

    Du har en fin blogg! Hittade hit tack vare Peppe… Men det här med längd! Själv var jag fånigt kort mycket länge… Min högsta önskan var – oskojat – att bli lång. Som vuxen är jag runt 165, vilket jag är helt nöjd med, men jag får fortfarande mindervärdeskomplex av långa personer. Det behövs liksom inget mer. Längd!

    • E 13 april, 2011 den 18:33 #

      Tack Mia! Tänk om du och jag, som är typ lika långa/korta, kunde byta komplex med varann för en dag. Så fick du känna på hur det är att uppleva sig själv som en jätte, och jag fick gå och sukta efter att vara längre. Det kunde vara spännande och lärorikt, tänker jag.

      Eller så satsar du bara på högklackat medan jag får fortsätta försöka omge mig med så många på riktigt långa människor som möjligt :).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: