Långsint? Jag?

7 Apr

Min faster konstaterar att Esme ser välmående ut på bilden jag skickat. Är hon det, välmående? Jo svarar jag aningslöst, hon är så glad och frisk så. Jomen alltså, hon ser så välmående ut, försöker faster igen. Hon har fått rejält med mat, va? Och då går det upp ett ljus för mig. Välmående = tjock.

Men sen går vi till BVC för åttamånaderskontroll och det visar sig att Esmes vikt trillat ner till kurvan under hennes egen. Mer fett i maten, ordinerar sköterskan.

Därmed tror jag att vi kan ta och börja skylla andras tjockispåståenden på Esmes breda ansiktsform (som för övrigt är jättevacker, tycker jag med min långsmala feja). För nån särskilt stor bebis, det är hon bevisligen inte.

Annonser

2 svar to “Långsint? Jag?”

  1. Livet runt 30...5 8 april, 2011 den 07:22 #

    Fram för mer bitvänliga lår, säger jag. Och babyhull är inget som stannar till senare. Det är när det kommer senare som det är fara å färde.

    • E 8 april, 2011 den 07:44 #

      Visst är det så. Det är nog mer att jag har svårt att förstå varför hon uppfattas som tjock när hon inte är det. Hon är helt normalt gosig och i mina ögon det vackraste som finns. SKULLE hon vara en bjässe skulle jag ju fortfarande tycka att hon vore underbart fin, men också ha större förståelse för kommentarer kring det.

      Jaja. Jag ska öva mig i att inte vara så snarstucken när det kommer till mitt barn. Men jag lär få öva hårt, typ resten av mitt liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: