Älta älta älta

11 Apr

Ungefär en månad innan min förlossning började jag på allvar läsa på. Som många andra plöjde jag Gudrun Abascals Att föda. Vad jag inte tänkte på var att det kunde vara smart att kika i den även efter förlossningen, så det gjorde jag först nu.

Och minsann, där finns ett kapitel som heter ”Komplikationer och medicinska ingrepp”. I kapitlet tar Gudrun bland annat upp forcerad krystning och yttre press. Det är lustigt (eller kanske bara väldigt typiskt mig) att jag inte har förstått att dom två sakerna gör att min förlossningen inte kan kategoriseras som okomplicerad. Och att det kanske därför inte är helt märkligt att jag inte är vän med mina upplevelser.

Såhär skriver Gudrun om forcerad krystning:

”Nackdelarna är att kvinnan kan få svårt att koncentrera sig inåt, hon kan känna sig överkörd och utlämnad och fråntagen kontrollen över sin förlossning.”

Och såhär om yttre press:

”När krystvärken kommer pressar barnmorskan på barnet, samtidigt som mamman krystar forcerat. Också detta kan kännas som ett övergrepp och kvinnor som varit med om det kan uppleva det som att en – eller ibland två – barnmorskor plötsligt kastat sig över henne för att trycka ut barnet. (…) Jag träffar kvinnor som varit med om yttre press och uppfattar det som att det berodde på att de inte klarade av att krysta, men så är det inte, utan det är barnmorskan som av någon anledning vill påskynda förloppet. För att yttre press ska kunna utföras är det viktigt att kvinnan själv hjälper till att krysta och är med på det hela.

När kvinnor ibland berättar om hur deras förlossningar gått till med hjälp av forcerad krystning och yttre press kan jag själv fundera över om det verkligen var nödvändigt. Så om det inträffar är det viktigt att du efteråt får en förklaring som du förstår av din barnmorska.”

Jag fick ingen förklaring eller genomgång efteråt, inte av barnmorskan som förlöste mig eller av barnmorskan på mödravårdens efterkontroll. Det enda som sas var att epiduralen dödade mina krystvärkar, och jag utgår från att min totala utmattning spelade in  också. Men ändå. Och nu känns det ju lite sent att börja ringa till sjukhuset åtta månader senare. Jag kan ju inte förvänta mig att min barnmorska minns ett jota av just min förlossning, eller kan jag det?

Annonser

10 svar to “Älta älta älta”

  1. Sara 11 april, 2011 den 09:29 #

    Det där fâr liksom inte banaliseras, men efter att ha jämfört svenska och franska vänners förlossningar sâ är jag glad att jag födde pâ privatklinik i Frankrike: Min förlossningsupplevelse blev tagen pâ allvar, jag blev erbjuden psykologhjälp efterât, just för att komma över det där att hela barnafödandet kändes som ett misslyckande… I Sverige ska man liksom bita ihop, som sanna vikingakvinnor. Och lämna sjukhuset samma eftermiddag med bebis under armen. 😀

    • E 11 april, 2011 den 09:53 #

      Jag antar att det även varierar här. Jag vet att åtminstone en av mina kompisar som födde barn några månader efter mig (förvisso på ett annat sjukhus men här i Stockholm) fick prata igenom sin förlossning typ dagen därpå, med barnmorskan som förlöste henne. Och den förlossningen var ändå att betrakta som normal och okomplicerad och ”bra”.

      Men sånt tänkte ju inte jag på där och då, väl på patienthotellet var ju allt bara rosa bubbla med den fantastiska lilla bebisen och sommarhettan och lyckan över att allt hade gått bra. Jag fick med mig en lapp med barnmorskans namn och telefonnummer, men behovet av att prata har ju smugit sig på först nu i efterhand. Långt i efterhand. Direkt efter förlossningen var jag mest bara ”jag vill aldrig mer tänka på det där, nu ska jag ta hand om Esme.”

  2. Gunnel 11 april, 2011 den 17:34 #

    Jag födde ju i samma hus som du ,men på BB Stockholm, och där fick jag också prata igenom förlossningen dagen efter. Dels med barnmorskan som förlöste men även med ”magpresserskan” och den barnmorska jag hade under andra passet(passet innan det till sist blev en bebis. Att prata var självklart jättebra men samtidigt tror jag att det kunde bli ännu bättre om man fick möjlighet till det samtalet efter en liten tid. För dagen efter förlossningen hade jag inte hunnit smälta intrycken och hade inga frågor, precis som du var jag fullt upptagen med att beundra det lilla underverket. Nu ska jag inte säga att jag upplevde den yttre pressen som det jobbiga, jag är mer besviken på mig själv att jag inte stod emot epidural.
    Jag tror dessutom att du visst kan ringa och med stöd av journalen borde barnmorskan komma ihåg. Jag tror inte att det är en yrkeskategori som blandar ihop utan personer som faktiskt är genuint intresserade av sitt yrkesval och ser varje förlossning som den unika händelse det är.

    • E 11 april, 2011 den 20:57 #

      Intressant att man får pratstund på BB Stockholm men (åtminstone inte i mitt fall) inte på vanliga förlossningen någon våning längre ner i samma hus.

      Och ja, jag kan ju testa att ringa och se vad det ger. Men en av barnmorskorna som deltog i min förlossning kände överhuvudtaget inte igen mig när jag två dygn senare råkade se henne och ville tacka för hjälpen. Så ganska mycket löpande-bandet-mentalitet kan det nog vara.

  3. Jessika 11 april, 2011 den 19:43 #

    Jag hade en ‘bra’ andraförlossning, men deppade av kombon yttre press + stark krystovilja + onödig och gedigen prestationsångest + pushig bm.

    Jag tror: om du ringer så får du def prata med din bm. Jag beställde min (alltså inte bäbbens) journal, läste och grät och försonades. Och pratade med bm och andra. Nu: blekt minne och hyfsat fin känsla ändå.

    /okändis

    • E 11 april, 2011 den 20:59 #

      Tack för din kommentar Jessika.

      Journalen har jag. Och ja, kanske minns barnmorskan något utifrån den. Det skadar ju inte att prova. Sen kan man ju undra varifrån prestationsångesten kommer i de här sammanhangen. Dumt! Men svårt att rationalisera bort.

      Fint i alla fall att du tycker att det känns okej nu.

  4. Jessika 12 april, 2011 den 16:53 #

    Fråga: är det viktigt att hon kommer ihåg precis vad som hände, eller kan inte det viktiga vara att prata (även om hon inte kommer ihåg alla detaljer)?

    Och jo, riktigt dumt med prestationsångest.

    God lycka.

    • E 12 april, 2011 den 17:29 #

      Du har en riktigt bra poäng där, Jessika!

  5. A 13 april, 2011 den 18:04 #

    Vårt första samtal var dagen efter förlossningen med en barnmorska från BB, som inte hade varit med på förlossningen men tog sig tid att i lugn och ro gå igenom händelseförloppet och våra upplevelser med stöd av förlossningsjournalen. Och förklarade då även en del förkortningar och dylikt i journalen som vi inte förstod.
    Senare kom även ansvarig barnmorska från förlossningen förbi för att se hur vi mådde, men då hade vi som inga frågor så det blev en liten snabbvisit.
    Och sedan pratade även vår barnmorska från mvc igenom förlossningen ( med stöd av journalen) med oss på första återbesöket 8 veckor senare tror jag det var.
    Och detta trots att förlossningen förlöpte utan komplikationer.
    Vi fick alltså 3 tillfällen att prata igenom det och så borde det vara för alla kan man tycka!

    Jag tycker också du ska höra av dig till dom och be att få prata igenom händelseförloppet!
    Kram!

    • E 13 april, 2011 den 18:51 #

      Min barnmorska på mödravården kikade förvisso på förlossningsjournalen när jag var på återbesök, men nåt vidare samtal kan jag väl inte påstå att det blev. Hon är en nästan löjligt positiv person som aldrig inbjöd till problematisering vare sig under graviditeten eller efter förlossningen. Det var mest bara happy galore allting. Fast när jag sa att det var hemskt med yttre press under krystningen medgav hon att ”man brukar tycka det”, men sen var det raskt tillbaka till breda leenden och oj vilken söt flicka du fick…

      Så summa summarum hänger det väl på vilken typ av barnmorska man råkar på. Jag har alltid haft lättare för att släta över och le än motsatsen, så i det där läget hade jag nog behövt någon som vågade krafsa lite under ytan för att få till ett mer substantiellt samtal.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: