Så en dag möts man där på ICA

25 Apr

Jag har en riktig separation i bagaget, den tog fart för ganska exakt tio år sedan. Vi var varandras ungdomskärlekar och egentligen mer färdiga med varandra än vi ville förstå. Vanans makt, rädsla för det okända, ja allt det där höll oss tillbaka. Men sen tog jag steget och startade om i en annan stad. Och han grät en stund, torkade sen sina tårar och blev blixtförälskad i en ny.

På nåt sätt hade jag aldrig kalkylerat med det där sistnämnda. Man kanske inte gör det när man gör slut för första gången och när man faktiskt i all sin naivitet har inbillat sig att man är oersättlig. Då kan det  till och med bli något av en chock. Det blev det för mig.

Så mitt ego tog rejält med stryk. Självklart misstog jag det sårade egot för ett krossat hjärta och började ägna mig åt svartsjuka. Jag kände mig så totalt underlägsen den nya flickvännen: inbillade mig att hon var bättre än jag på alla vis, att mitt ex var bättre med henne än han någonsin varit med mig, att jag var jordens största nolla helt enkelt.

Men det gick ju över. Bitarna föll på plats och jag växte lite och livet blev mitt eget igen.

Så för ett par veckor började en främmande kvinna prata med mig vid barnmatshyllan på ICA. Jag hade ingen aning om vem hon var, men hon var säker på sin sak. Och så visade det sig att det ju var hon, den där fantastiska flickvännen.

Är det inte märkligt vad tiden ändå gör med oss? Jag skulle för mitt liv inte ha känt igen henne – inte för att hon var olik sig, utan för att jag helt enkelt glömt hur hon såg ut. Tänk, om jag hade vetat det för tio år sedan. Vad mycket självplågeri det hade besparat mig.

Annonser

3 svar to “Så en dag möts man där på ICA”

  1. Livet runt 30...5 26 april, 2011 den 09:31 #

    Känns bekant. I stunden verkar de så överlägsna, de där ersättarna, men efter hand inser man att de kanske bara var bättre lämpade för varandra, på icke sätt bättre eller sämre för den delen. Tiden läker de flesta sår, fast långt ifrån alla.

  2. Anna 26 april, 2011 den 18:09 #

    Jag önskar ofta det, att jag då vetat hur liten betydelse vissa saker skulle ha i det långa loppet.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Wtf, ge mig en handbok « Constant Issues - 26 april, 2011

    […] efter en natt med tankar på honom. Det är en tröst att veta att jag om några år kommer känna som såhär. Men tills dess? Vad gör man? Är det ett aktivt-skjuta-bort-honom från tankarna? Ett […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: