Bröt förkylningsisoleringen och begav mig ut på stan med sovande Esme. Luften var tung och fuktig av annalkande åska, stämningen loj och varm som mitt i högsommaren. Jag flanerade liksom planlöst och lugnt, sådär som när man är på semester i en ny stad. Tittade på människorna, husen, de klargröna löven i träden. En kille vinkade från en reklampelare, en gubbe spottade snus. Jag satte mig en stund på en bänk, ringde till min mamma för dagens mormorsrapport och funderade på livet och dess ögonblickliga skönhet. Mormor lever nog ett tag till, hon tigger om pussar och vill att mamma ska sjunga för henne.
Sedan fortsatte jag genom stadskärnan tillbaka hemåt, avverkade ett par backar och fick med mig en redig portion lax.
Annonser
Nio mânader? Grattis!
Ja, Esme alltså! Hon blev nio fantastiska månader igår.