Varats olidliga lätthet

16 Maj

Åh, vad jag tycker om Sofia Coppola. Och vad gärna jag vill tycka om hennes senaste film, Somewhere. Men kändislivets tomhet som ska illustreras genom ett slags stumhet i det filmiska uttrycket, gör mig mest bara uttråkad. Dessutom känns de poppigt perfekta tvillingstripporna för utstuderade, liksom den högt brummande Ferrarin, för att inte tala om den 11-åriga dottern som övar konståkning till Gwen Stefani. Det är bara för stilistiskt perfekt.

Så idag roar jag mig med en annan supersnygg men innehållsmässigt mycket rikare film, nämligen gamla godingen Harold and Maude. Esme tjoar glatt på golvet och himlen är precis tillräckligt grå för att innesittandet ska vara tillåtet trots att det är en måndag i maj. Kanske rör vi oss utåt senare i eftermiddag, kanske låter vi bli.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: