Våga vara vänner

19 Jun

Det är inte så ofta man får nya kompisar när man är 30 plus, men jag har faktiskt begåvats med två nytillskott det senaste året. Den ena träffade jag genom jobbet, och hon är så underbar att jag hoppas att ni alla läser hennes blogg. Den andra sprang jag på på ICA och utan att jag riktigt vet hur det föll sig blev vi vänner.

Nya kompisar är lite som att flytta och/eller byta jobb: man får en chans att börja om från scratch. Jag har nu aldrig varit så särdeles bra på att putsa på min image, så sannolikt får även de som ganska nyligen lärt känna mig snabbt koll på mina mindre fördelaktiga sidor. Men oavsett vilket är det spännande och liksom uppfriskande att knyta an till människor som inte har en helt fix och färdig bild av en.

Dessutom blir jag glad och får förnyat hopp om livet och mänskligheten när jag trillar över personer som är smarta, driftiga och roliga, och som jag tror att jag kan lära mig mycket av. När jag var yngre kändes det som att de där guldkornen var så försvinnande få, men med åren har jag kanske blivit bättre på att hitta dom. Hursomhelst finns dom där, och jag måste inte alls känna mig ensam och missförstådd om jag inte själv väljer det. Det finns en trygghet och glädje i den insikten, ett slags länk till resten av mänskligheten som jag behöver för att komma i balans.

Och så tänker jag på mormor och alla hennes vänner och kontakter och den totalt utåtriktade personligheten som inte riktigt nån av oss i generationerna efter henne fick. Lite mer så skulle jag vilja vara, och visa för Esme att man kan vara. Liksom vän med livet, låter inte det eftersträvansvärt?

Annonser

6 svar to “Våga vara vänner”

  1. E 19 juni, 2011 den 18:19 #

    Väldigt fint inlägg! Hurra för vänskap med fina människor och med livet!

  2. clara 19 juni, 2011 den 18:36 #

    Tack fina du, och jag önskar så att jag kunde hylla dig tillbaka på min blogg. Men vet for a fact att jag inte kan det! Skickar lika mycket uppskattning tillbaka, jobbet har sannerligen bjudit på en del skatter! Eller ja, EN då åtminstone!

  3. Anna 20 juni, 2011 den 05:41 #

    Känner en stor beundran för de som så naturligt socialiserar och knyter kontakter enkelt. Själv måste jag milt sagt jobba lite på det. För vänskap är trots allt så viktigt!

    • Esmes mamma 21 juni, 2011 den 21:18 #

      Jo det är beundransvärt, jag önskar verkligen jag vore lite mer självklart social. Men jag kanske lär mig nånting på vägen, även om det inte är min största talang?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: