Nordiskt blond – inte jag

27 Jun

För länge sen hade jag en kompis från Turkiet, som var lite i samma sits som jag. Hennes föräldrar hade nämligen flyttat tillbaka så att hon och syrran blev ensamma kvar i Sverige. Vi var inte så värst lika egentligen, men den där grejen med att råda sig själv hade vi väl gemensamt.

Hon lagade gudomligt goda vinbladsdolmar och lämnade en crêpeslagg hos mig, som jag fortfarande använder ibland. Dessutom var hon komplett hårlös under armarna, eftersom hon under sina Turkietvistelser lasrat bort rubbet. Så gjorde alla unga turkiskor, hävdade min vän. Jag minns att jag blev helt fascinerad av hennes permanent släta armhålor, och tänkte att jag skulle lägga undan pengar för att göra något liknande själv. Det enda som behövdes var en hög med pengar och tillräckligt mörkt kroppshår – och åtminstone det senare har ju aldrig varit något problem hos mig.

Men så sitter jag här, tio år senare, och är lika slarvigt stubbig som alltid. Läser om Katrin Zytomierskas hårborttagning, och börjar planera igen. Tills jag inser att det nog, för en medelinkomsttagare som mig, vore smått omoraliskt att lägga tusenlappar på något så fåfängt och strängt taget onödigt. Allra helst när en snabbt växande gullunge ligger och sover i rummet intill. Har jag pengar över borde dom väl sättas in på Esmes konto, eller hur?

Fast jäkligt härligt hade det varit, att aldrig mer behöva stressa loss med en hyvel, det kan jag inte komma ifrån.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: