Amning med bäst-före-datum

3 Aug

Att amma längre än ett halvår, möjligtvis ett år, anses ofta lite suspekt. Dels tycker nog många att det är en smula äckligt att amma ett barn som har tänder och pratar, att det liksom är märkligt – snudd på onaturligt – om man till äventyrs skulle se ett piggt småbarn hoppa upp till sin mors byst.

Nånstans handlar det väl om den (i vår kultur) gängse föreställningen om bröstens sexuella laddning, som kopplat till ett barn som har ett mer medvetet förhållande till bysten plötsligt gör amningen till något snudd på incestuöst. Trots att vi alla nog kan enas om att en elvamånaders, eller en 22-månaders för den delen, knappast har uppfattat att andra kan tycka att mamma är sexig lika lite som mamman själv känner sig erotisk i amningssituationen – precis som hon inte gör det medan hon byter blöja eller badar barnet i en balja.

Men det verkar också finnas en föreställning om att långammande mammor är en potentiell fara för sina barn. Alltså att ammandet i sig hämmar självständigblivandet, och i värsta fall skapar Norman Bates-psykopater, mammafixerade och sjuka. Vad det skulle finnas för belägg för såna slutsatser känner åtminstone inte jag till, inte heller är jag säker på att den här betoningen på självständiga bebisar är något som vare sig barnen eller föräldrarna egentligen främjas av. Att ett samhälle som kräver produktiva medborgare drar fördel av det, är däremot ganska uppenbart. Liksom det tycks ganska givet att barn lyckas bryta sig loss från sina mammor tids nog ändå, alldeles oavsett om dom ammat i två månader eller två år.

Ett tredje problem med långvarig amning tycks vara att det krockar med den heliga egentiden, som framförallt omgivningen enligt mina erfarenheter vill påskynda mamman att ta sig. Nyblivna mammor ska förstås vara förälskade i sina barn, men bara lite lagom. Det är ju jätteviktigt att man lösgör sig och ser till att man ganska snabbt igen är tillbaka inte bara i sina gamla kläder, utan också i sina gamla rutiner. Det ska återvändas till arbetet, det ska festas med polarna, det ska varas sexigt med mannen. Barnet får helt enkelt inte vara mammans mittpunkt och totala intresse längre tid än tja, kanske det där första halvåret då.

Här finns säkert välmenande känslor kring hur familjen ska må bättre med en pigg och utåtriktad mamma, men jag tror att det också handlar om att samhället ekonomiskt tjänar så oerhört mycket mer på att kvinnor är ute och tjänar andra, i stället för att vara hemma och tjäna de sina. Missförstå mig rätt: jag menar inte att kvinnorna ska tillbaka till spisen. Men jag undrar om verkligen kvinnor och män och barn mår bra av att så sällan vara vid spisen/sängen/badkaret/soffan, som resultatet blir när alla vuxna förväntas heltidsarbeta?

Jag tycker helt enkelt att det är lite sorgligt att det förhåller sig såhär, och jag blir ledsen när jag inser att jag till viss del hämmas i min amningsrelation till Esme av andras förhållningssätt – och av en livsstil som förutsätter att jag från och med hennes ettårsdag ska vara minst 40 timmar hemifrån varje vecka. Jag råkar nämligen, liksom de säkert inte helt korkade personerna på WHO, anse att långvarig amning är högst naturligt och något barnet rent biologiskt kan känna behov av ganska mycket längre än vi i vår moderna kultur är vana vid – eller ens vill kännas vid.

Jag menar inte för den skull att alla borde amma i flera år (eller ens en vecka, om man nu inte vill). Men jag menar att det inte heller borde vara så angeläget för utomstående att fördöma amning av barn som passerat spädbarnsstadiet. För på vilken kunskap, eller vilka underliggande idéströmningar baserar man egentligen det fördömandet? Varför är det så osunt och störande med en nära fysisk relation mellan mor och barn? Det tycker jag vore bra om fler skulle fundera på.

Annonser

6 svar to “Amning med bäst-före-datum”

  1. Melli 3 augusti, 2011 den 13:41 #

    Bra skrivet! Har kanske skrivit det tidigare här men jag ammade ju de två äldre i två år var och hoppas det blir lika denna gång. Vad är mer naturligt än att ge av den egna mjölken samtidigt som man ger närhet och kärlek på ett sätt som är mer än naturligt för den lilla. Ett perkeft sätt att varva ner på,tröstas eller bara tanka lite trygghet.Att det känns idiotiskt att köpa hem mjölk av ett djur till sin lilla istället för att ge av den egna är en annan orsak,om än en mycket liten orsak.

    • E 4 augusti, 2011 den 21:36 #

      Ja, amningen är verkligen närhet och kärlek och trygghet, precis som du skriver. Esme har aldrig varit så upprörd eller ledsen att inte bröstet har kunnat råda bot på det och lugna henne, och det ganska snabbt också. Det är fascinerande, och en trygghet även för mig.

  2. Lina 5 augusti, 2011 den 07:33 #

    Åh, Esmes mamma, du är så klok. Du skriver så bra!

    • E 5 augusti, 2011 den 15:57 #

      Tack! Klok vet jag inte, men det är såhär mina tankar går i alla fall.

  3. Jenny 5 augusti, 2011 den 10:14 #

    Jag var bara helt fascinerad av att jag hade så mycket mjölk att enbart den höll min bebis mätt i ett halvt år och mättade och tröstade henne i ytterligare ett och ett halvt, så jag var antagligen helt blind för eventuellt fördömande mot att jag ammade så länge. En del förvånade blickar kanske (särskilt i simhallsbastun när min tvååring gladeligen tog för sig trots att hon i princip bara ammades på morgonen och vid läggdags när hon var så gammal), men inga kommentarer utom kanske enstaka från vår föräldrageneration. Från ganska perifera personer vars åsikter jag inte tillmäter något större värde.

    Jag längtade egentligen inte efter någon egentid då, och när jag började jobba då Nora var knappt tio månader gammal var amningsstunderna väldigt värdefulla för oss båda. Dessutom var det ju väldigt praktiskt, för Nora åt upp min reve och alla graviditetskilon så jag blev skitsnygg och fick ett par jätteboobs till låns för ett tag. Nog för att jag trivs med mina vanliga, men det var kul omväxling.

    Det funkade bra att amma trots att jag ibland reser i jobbet. Den enda nackdelen var ömma sprängfulla bröst, men det gick ju att mjölka ur för att lätta på trycket. När jag blev vulkanstrandad i april i fjol trodde jag att det skulle vara slut i och med att de fyra dagarna jag skulle vara på resa plötsligt blev åtta. En åtta dagar lång separation från en ett och ett halvtårsbebis är inget att rekommendera vare sig man ammar eller inte, och det desperata lilla livet startade hela produktionen igen när jag kom hem. Så höll vi på till strax efter tvåårsdagen, då Noras intresse för att ”nassa tutte” började avta. Det kändes lagom även för mig.

    Så länge som hon bara krävde närhet och vård och gärna hängde med på det jag ville göra tyckte jag inte det var alls jobbigt att bjuda på det. Det är nu, när hon pratar och klättrar och har egna åsikter och behöver mycket uppmärksamhet som jag behöver tid för mig själv. Och hon är gammal nog för att även uppskatta tid med andra, både vuxna och barn. Lycka till med din bebis och kom ihåg att det inte finns något A4-format när det gäller umgänget mellan barn och deras föräldrar. Man kan amma länge även om man gillar att jobba, delar föräldraledigheten och tycker att dagis är toppen. Likaså får man välja att inte amma alls. Lev som ni mår bra av!

    • E 5 augusti, 2011 den 16:21 #

      Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Jättespännande att höra om hur det kan fungera med amning även när man börjat jobba och barnet blivit lite större.

      Och ja, visst är det så att varje familj behöver hitta den modell som passar just dom. Men jag som av naturen (eller uppfostran) är ganska känslig för vad folk i min närhet tycker, påstår och antyder, har ändå funderat en del på varifrån de negativa åsikterna kring längre amning kommer. Jag tror att det hjälper mig att stå på mig kring vad jag själv vill och känner är rätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: