Doppelganger

13 Aug

”Gud vad du liknar K!” har min brorson utbrustit mer än en gång under de senaste dagarna. Och han har nog rätt, jag har själv sett det på nytagna kort. Jag som aldrig varit särskilt lik någon av mina syskon börjar visst komma ikapp min 50-åriga syrra.

Trots att vi rent objektivt mest liknar våra respektive pappor, har vi en hel del gemensamt också. Gester, miner, tonlägen, personlighetsdrag. Många säger att vi låter förvillande lika i telefon, vi har utbildat oss till samma sak (och ganska snabbt insett att det inte var vårt drömyrke och därför sadlat om) samt bägge valt blonda filmnördar till äkta makar.

Och jag gillar den här samhörigheten. Jag har alltid saknat att vara uppenbart lik någon i min familj, eftersom jag varit den enda representanten för min generation och dessutom levt i ett annat land största delen av mitt liv.

Fast egentligen tror jag inte att de gemensamma dragen är så himla nya, jag har nog bara inte sett dom tidigare. Man blir som man umgås oavsett genbank och generationsgränser, så länge kärleken finns där.

Och vad brorsonen beträffar kan jag ju alltid kontra med att han är en karbonkopia av sin far. För det är han, och det ska han vara stolt över.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: