Spegelbilden

21 Aug

Esme rycker i sladden när jag försöker ladda över bilderna från kameran till datorn. Gång på gång är de ivriga små nyporna där, och varje gång kontrar jag med ett bestämt ”Ei-ei!” liksom understruket med ett pekfingerviftande i luften.  Förmodligen skakar jag på huvudet också. Någonstans har jag läst att det är bra att börja med tydliga nej redan nu, fast man inte kan förvänta sig att barnet riktigt kan lyda, åtminstone inte så många sekunder i taget. Så scenen upprepas säkert tio gånger innan Esme tröttnar och hasstudsar vidare mot nästa mål.

Vid matbordet några timmar senare försöker hennes pappa bjuda på sallad. Esme bligar stint på honom under markerade bryn, tar upp handen, och så sker det: hon skakar hårt på huvudet och viftar bestämt sitt nej med handen. Hon säger inget, men budskapet och förebilden är så uppenbar att vi måste testa igen. Och varje gång den där trista salladen dyker upp gör hon sin allvarliga min med tillhörande, nekande gester.

Jag måste gå iväg för att inte bryta ihop av skratt framför henne. Det är så fruktansvärt roligt och lite jobbigt på samma gång, att få en glimt av hur Esme egentligen uppfattar sin mamma.

Annonser

2 svar to “Spegelbilden”

  1. Annika 21 augusti, 2011 den 18:45 #

    Obetalbart! Tack för att du delar med dig. Suberbt skildrat. Hög igenkänningsfaktor, och en stor fascination över hur otroligt kloka och kommunikativa de ändå är, de små, små barnen.

    • E 22 augusti, 2011 den 05:58 #

      Ja det är inget mindre än fascinerande. Och så gulligt och rörande och roligt att man stundtals bara vill smälla av.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: