Våga vara nära!

25 Aug

Hannas BVC-kontakt har sagt att hennes femmånaders borde börja somna själv, och helst inte vid bröstet.

Jag måste nästan ta sats för att skriva om det här, för så upprörd blir jag. Varför säger BVC på det här sättet? Om jag förstår Hanna rätt är det i alla fall inte för att hon själv skulle ha något problem med sakernas tillstånd. Däremot börjar hon nu oroa sig för vad läkaren ska säga på sexmånaderskontrollen, eftersom hon anar att det inte blir någon förändring till dess.

Sexmånaderskontrollen.

Vi pratar om ett barn som fortfarande inte ens har levt ett halvår!

Och om en mamma som fortfarande inte har varit mamma i ett halvår!

Någon i många av de kloka kommentarer som Hanna har fått konstaterar att man är väldigt hudlös som nybliven mamma. Jag vet exakt vad hon menar. Skulle jag nu, när jag har varit Esmes mamma i drygt ett år, gå tillbaka till den där trötta men lyckliga och i sin egen magkänsla ändå ganska trygga personen som förra hösten fick välmenande (men helt onödiga) påtryckningar om att Esme borde somna själv, att det borde vara mysigare för Esme att få somna själv, att Esme väl inte skämdes bort, att det väl var för tungt för oss att bära runt på Esme så mycket, och så vidare, och så vidare, så skulle jag inte vara så lam och artig som jag var då

Jag skulle be rådgivarna hålla tyst och lova att den som hade och har bäst koll på Esmes behov är hennes föräldrar, ingen annan. Inte trettiofem år gamla erfarenheter baserade på lika gamla föreställningar, inte de förlegade generaliseringar som BVC fortfarande sitter med. Utan vi (kanske allra helst jag) som varje sekund av dygnet levde med detta späda lilla barn. Det var ju från mig hon kom, ur min kropp, och det var genom mig hon sakta började vänja sig vid att vara en egen liten person.

Om man som nybliven förälder känner att det bästa för ens barn faktiskt är att ligga så mycket som möjligt i egen säng och så lite som möjligt hud mot hud, så fine. Då är det ju bara att köra på det. Men den här ivern, den här märkligt verklighetsfrånvända föreställningen om att det är  fel att följa sina egna och barnets instinkter och låta saker ta tid, rutiner formas i det lilla, mjukt och försiktigt, utan gråt och viljekamp, den skulle jag bara vilja krossa en gång för alla.

Esme kommer att bli en stark, självständig och fullt fungerande vuxen. Den som tror något annat baserat på att hon vid två, sex, åtta, tolv – säkert tretton och femton också – månaders ålder får somna på den plats där hon slappnar av allra bäst, nämligen vid mina bröst, kanske ska ta och läsa på lite om anknytning, psykologisk utveckling och hur kvinnor har ammat genom hela historien, istället för att i all välmening försöka gå in och laga något som inte är trasigt.

För jag kommer att göra många fel som mamma, men att ha en harmonisk, fysiskt nära och intuitiv relation till Esme den första tiden, är garanterat inte ett av dom. Det hoppas jag att Hanna och alla andra som får påstötningar om något annat också ska känna sig trygga i.

Annonser

10 svar to “Våga vara nära!”

  1. SivÖ 25 augusti, 2011 den 06:03 #

    Fantastiskt bra skrivet, och så sant! Andreas ammades till sömns tills han var 8-9 månader, sen började jag jobba så då ändrades rutinerna. Men lyckligtvis var det ingen som sa något negativt om det, jag hade nog blivit jätteledsen. Visst kände jag ändå ibland att det kanske inte var riktigt ”rätt” i den stora allmänhetens ögon, för jag läste ju (dumt nog) på föräldrasajter. Men för oss fungerade det så bra, och jag behövde aldrig stressa över hans somnande.

  2. Hanna 25 augusti, 2011 den 06:16 #

    Bokmärker den här texten för att använda när jag behöver peppning, det var det finaste jag läst på länge.

  3. linapanyaaventyr 25 augusti, 2011 den 07:09 #

    Så fint och så bra skrivet! Jag blir modig av dina texter. Bokmärker också för framtida pepp.

  4. Anna 25 augusti, 2011 den 13:37 #

    Höll också på och stressade med det där med storebror och trodde att vi var lite underliga som inte ”lät” honom somna själv. Sist och slutligen blev det ändå så att han ammades till sömns lika länge som han ammades. Samma sak med lillebror fast nu utan någon stress alls utan vi gjorde det helt enkelt för att det fungerade, det var mysigt och vi trivdes med det. Finns det saker som självklart borde lämnas upp till varje förälder att bestämma själv så är detta definitivt en av dessa saker.

  5. Melli 25 augusti, 2011 den 16:04 #

    Ja herre du milde dessa ”välmenade” kommentarer.
    Jag hade ju också planer och tankar innan första barnet kom. De flesta idéerna flög ut genom fönstret då den lilla härliga typen kom. Sova i egen säng. Pah. Nära ska de ju vara!
    Funkar det med att amma till sömns, amma! Känns det inte bra, hitta på nåt annat. Men helt säkert sover de en vacker dag helt ensamma i den egna sängen fast de inte gjort det som halvåring!
    Jag ammade mina äldre nästan två år också på nätterna om de behövde det. Tänker göra det nu också med minstingen. Funkar det för oss så kör vi med det. Varje barn och varje familj är ju unik, fattar inte varför alla ska trängas in i samma form.

  6. Esmes mamma 25 augusti, 2011 den 20:12 #

    Vad glad jag blir över era kommentarer! Det viktigaste måste ju vara att vara sann mot sig själv och det barn som man har satt till världen. Vad det sen innebär tror jag att de allra flesta är kapabla att komma fram till själva – med möjligheten att be BVC och andra om råd och tips, förstås.

  7. Göran Skytte 26 augusti, 2011 den 00:10 #

    Lite off topic men det här tycker jag är fint, roligt och ärligt av komikern Louis C.K.:

    ”Any parent who is honest will tell you, you live with that ambivalence. You look at the face of your beautiful, lovely child and you think two things at the exact same time: ‘I love this kid so much that it ‘s changed my whole life. I love other people more because of how much I love her. I love people that died years ago more. My love has traveled time because of how completely I love her and she loves me back. She’s completely given value to life that didn’t exist before and I regret every decision that led to her birth’. That’s how it feels.”

  8. E 27 augusti, 2011 den 19:06 #

    Gillar, gillar, gillar, GILLAR! Kram för den texten!

  9. Fifi 30 augusti, 2011 den 19:19 #

    Vilket bra inlägg!

    Jag ammar min dotter som snart är 5 månader till sömns varje kväll. Jag fattar inte hur jag skulle kunna göra det annars, dra ut bröstet ur munnen på henne så hon blir ledsen, lägga henne i sängen och gå därifrån? Nej, jag tror på att närhet ger trygghet och om hon somnar bra som hon gör tycker jag det är lika bra att fortsätta så.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Tyckande « Lina på nya äventyr - 27 augusti, 2011

    […] fick veta från sin Bvc-sköterska att hennes dotter nu borde kunna somna själv. Esmes mamma skriver precis som vanligt exakt det jag tänker i mitt huvud men aldrig kan formulera om till […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: