Åldersrasismen

20 Sep

Man vill ju gärna tro om sig, att man är en fördomsfri och liberal själ. En såndär som begriper – ja inte bara begriper, utan faktiskt välkomnar – att begåvning och framåtanda kommer i alla möjliga skepnader.

Men så stöter man inom loppet av några dagar på ett par 20-nåntingbrudar som har just dessa egenskaper, alltså begåvning och framåtanda och hela helvetet. Och så kommer man på sig själv med att bli typ provocerad av att den ena tjänar mer än man själv, medan den andra är i position att ifrågasätta det man själv har sådär lite betalt för att göra.

Och så upptäcker man att man har lust att trycka till med något i stil med ”Du vet att det inte är en merit att ha levt kort!” medan man lunkar hem på sina inte helt fasta 3o-nånting ben. Och nånstans där mellan tanke och handling kommer man på att man ju därmed är en unken käring som inte alls är beredd att bli omsprungen av yngre och snyggare förmågor.

Man har helt enkelt blivit en åldersrasist som tycker att störst går först, fast det ju inte alls var där man hade tänkt sig att hamna. Vad hände, liksom? När blev man bitter?

Annonser

4 svar to “Åldersrasismen”

  1. s 20 september, 2011 den 18:30 #

    det finns nog ingen orsak att vara bitter 🙂 för ingen har ALLT, fastän det kan verka så ibland. det bara att acceptera att det alltid finns såna som är vackrare, intelligentare, tjänar mer än man själv osv. så är det för alla. ingen är perfekt.

    men det kan ju nog vara ett litet prov på ens mentala storhet att konfronteras med människor som har någon superegenskap. personligen har jag svårt för 24-åriga läkare. jag skulle liksom vilja se upp till en läkare på alla plan.

    • Esmes mamma 20 september, 2011 den 18:41 #

      Jag accepterar nog, men jag knorrar medan jag gör det. 😉

  2. Annika 20 september, 2011 den 19:31 #

    Jag förstår dig. Jag blir nog däremot inte provocerad, utan snarare lite uppgiven. Sådana stunder känns det verkligen som att jag har slösat bort mitt liv, och aldrig riktigt kommit på vad det är jag är riktigt bra på och ”egentligen” borde ägna mig åt.

  3. E 20 september, 2011 den 21:13 #

    Liiite knorrande måste väl vi luttrade, äldre kärringar få kosta på oss? Hursomhelst så lär ålderdom och sånt drabba även de där 20-åringarna… Skämt åsido så har du ju i alla fall självinsikt och DET är inte alla förunnat! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: