Handtag, famntag, klapp eller kyss

7 Okt

Mina föräldrar var väldigt förälskade i varann när jag kom till världen. Dom var så demonstrativt kära att det ofta blev ganska genant för omgivningen. Och för mig. Fast som litet barn förstår man ju inte riktigt varför det börjar krypa i kroppen, bara att det gör det.

Jag tror att det är därför jag alltid har haft jättesvårt för offentligt hånglande, vem som än står för det. Jag får rysningar av andras smackanden och hummanden, och vill helst blunda, sätta händerna för öronen och rabbla la-la-la-la-la-la högt för mig själv.

Följaktligen kan jag heller inte hångla inför mitt barn, även om jag har upptäckt att hon blir väldigt glad när hennes föräldrar kramas och pussas lite. Överlag är Esme väldigt kelig, hon kommer gärna fram och ger oss kramar och jätteblöta pussar. Och jag tänker att jag aldrig vill förstöra det genom att pracka på henne för mycket av den vuxna keligheten. För det är ändå en skör linje tror jag, mellan vad som är mysigt och vad som blir påträngande och kladdigt.

Vilket i allra högsta grad även gäller min helt ohämmade kärlek till henne. Det är nog därför jag med viss avundsjuka kan titta på spädbarnsföräldrar som fortfarande kan överösa sina guldklimpar med exakt hur mycket pussar som helst, eftersom de små rackarna inte förmår att markera sitt missnöje eller slingra sig ur de kärleksfulla famnarna.

Men det kan Esme, även om hon sällan gör det. Jag skriver nog det här delvis för att påminna mig själv om att också hon har en integritet som ska respekteras – inte bara när det gäller vad hon får se, utan även hur mycket fysisk ömhet hon får pådyvlas. För någonstans där inom den gosiga lilla människan finns det en osynlig gräns, och den vill jag inte råka passera.

Annonser

2 svar to “Handtag, famntag, klapp eller kyss”

  1. Livet runt 30...5 10 oktober, 2011 den 06:14 #

    Oj, jag ifrågasätter inte utan tar mig friheten och pussa ihjäl dem. Jag tänker att de aldrig ska vara generade över att pussa och krama sina föräldrar, släkt, vänner eller andra då en kram är det varmaste som finns. Men så är de olika, Hugo har långt större integritet medan den lille inte kan få nog av kel, mys och kyssar.

    • Esmes mamma 10 oktober, 2011 den 07:09 #

      Jag kanske uttrycker mig luddigt. Jag pussar och gosar järnet med mitt barn. Men eftersom jag dels tyckte att mina föräldrars öppet utlevda passion var besvärlig att hantera (det var jag nog inte ensam om att tycka, heller) och dels har upplevt att min mamma varit lite väl påträngande gentemot mig mellan varven, vill jag försöka vara lyhörd för barnets sinnesstämningar. Du vet, inte bara gå på mitt eget behov av fysisk närhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: