DN Söndag skriver idag om magin med riktigt rött läppstift.* Och jag bestämmer mig genast för att min första arbetsvecka som 32-åring ska gå i det rödas tecken. Hade jag varit kvar på min förra arbetsplats hade samtliga 60-talistkollegor därmed fått krupp, eftersom de fått för sig att röda läppar är tantiga och Maria Montazami-färgen det enda som känns ungdomligt. Detta är givetvis helt fel.
Jag äger ett riktigt bra Dior-läppstift i kraftfullt mörkröd nyans. Jag har också mer neutrala läppstift och ett par läppglans, och ganska ofta kör jag helt naturellt. Men jag känner igen mig i DN-kommentarerna från kända rödläppade kvinnor som menar att färgen lyfter både deras ansikten och självförtroenden. Man syns i rött, så är det bara.
Själv har jag fastnat i fascination fler än en morgonrusningsstund i tunnelbanan när jag har sett älvlikt blondskira kvinnor med rena nakna drag, och så en välmålad, superröd mun på det. Aldrig drömmer jag så mycket om att vara naturligt blond som när jag ser sånt.
Men eftersom jag lär få vänta på att pånyttfödas som Gwyneth Paltrow, så får jag glädjas åt att det röda ändå är en allroundgrej som funkar till alla hårfärger. Det har ju faktiskt Scarlett Johansson bevisat, många gånger om.
* Verkar inte finnas på webben, tyvärr.
Esmes mamma 
Det är jättejättesnyggt.
Grattis i efterskott, hoppas dagen var fin.
Tack, det var en av de bästa födelsedagarna nånsin, faktiskt.
Oj, vad fint. Jag har aldrig riktigt vågat mig på men kanske ska göra efter det här…
Klart du törs! Du gillar ju färg!
Jag har försökt med rött läppstift flera gånger, för jag tycker liksom du att det är så snyggt på alla andra. Men jag vågar inte riktigt. Funderar på att köpa ett fint och börja öva här hemma, så kanske jag vågar offentligt snart.
Jo du vågar! Det kommer att bli jättefint! Det enda är att jag halvvägs in i min röda dag inser att jag nog borde köpa mig en läppenna också och rama in härligheten lite bättre.