Sett på tv

23 Okt

Niklas Ekstedt har aldrig hört till mina favoriter bland tv-kockarna, men när jag av en slump såg ett avsnitt av Niklas mat igår, blev jag ganska förjust. Kanske inte så mycket i mannen, som i formatet. Det var så snyggt producerat att både min hemstad och krogklassikern Grill kändes fräscha och lagom främmande. Dessutom tyckte jag att det var uppfriskande att Niklas uttryckte sig ganska ärligt om sin praoplats, bland annat kunde man lära sig att det nog främst är huvudrätterna som är något att ha på Grill. Och så blev det bekräftat att Melker Andersson har gått på myten om sig själv några gånger för mycket, om nu någon haft några frågetecken kring den saken.

Sen betade jag av premiären av Pan Am, som kan beskrivas som Mad Men möter Desperate Housewifes. Det är alltså toksnygg 60-talsestetik nedpressad i en platt och fyrkantig dramaturgilåda. Inga överraskningar, ingen tilltro till tittarens intelligens, men många tjusiga klänningar. Duger kanske som underhållning någon ensamkväll framöver.

Och så grät jag konstant till Drömmen om ett barn. Jag kan bara inte bevittna sådan längtan utan att gå i bitar, fast på ett skönt sätt. Herregud så vackert det var med bufflige farfar som oväntat förlorade sitt hjärta till adoptivbarnet från Vietnam. Och så gärna man vill att de modiga, starka kvinnorna som genomgick IVF-behandlingar ska få bli mammor.

Fast på slutet kunde jag inte låta bli att störa mig på det 40-åriga Djursholmsparet som fem veckor efter förlossningen mest verkade chockade av sömnbrist och spädbarnets totala behov av sina föräldrar. Jag menar inte att man inte har rätt att tycka att det är tufft att få barn. Men just i den här kontexten framstod det faktiskt som en smula…bortskämt? Eller så kanske det bara är svårare att avsäga sig den heliga egentiden, när egentid är allt man har haft i över 40 år. Vad vet jag.

Annonser

2 svar to “Sett på tv”

  1. Hanna 23 oktober, 2011 den 12:26 #

    Jag blir ibland provocerad (i smyg) när människor gnäller väldigt mycket om hur jobbigt det är med spädbarn och undrar vad de egentligen förväntat sig? Klart det är jättetufft ibland, men det är ju ett val man gjort. Att sätta sig själv, sin sömn, åt sidan. Och när de äntligen lyckats få barn, klart man spontant tycker de kunde vara lite tacksamma. Hehe.

    Tycker alla avsnitt varit sevärda, av Niklas mat. Somnade till det när de gjorde smørrebrød men resten har varit inspirerande.

    • Esmes mamma 23 oktober, 2011 den 12:44 #

      Jomen det kan kännas lite så. Antagligen för att man själv inte fokuserar så mycket på sömnbristen eller de andra eventuella nackdelarna med att ha barn. Samtidigt kan jag förstås aldrig jämföra min upplevelse av att bli förälder med någon annans: kanske har jag ovanligt lätt för att anpassa mig till lite sömn, kanske är Esme ett ovanligt lättskött barn, kanske passar det min personlighet ovanligt bra att vara höggradigt behövd av en ny liten människa. Jag vet ju inte.

      Men jag vet att de få gånger jag HAR pratat om trötthet så har jag fått extremt mycket gensvar, och det är också det som andra gärna lägger på minnet. Typ du äääär ju så trött, och jag bara, vaddå, för att jag en gång på fjorton månader har skrivit en Facebookstatus om det? Kanske ska man vilja ha barn men inte verka alltför förtjust i att ha barn, jag vet inte, ibland får jag för mig att det är klädsammare att beklaga sig än att verka för nöjd.

      Då ska jag kolla in resten av Niklas äventyr när jag får tid!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: