Om att amma lite längre

29 Okt

Om ni tycker att det där med att amma en 14-månaders verkar jobbigt, så har ni kanske rätt till viss del. Det finns nätter när jag gladeligen skulle stoppa en vällingflaska i munnen på henne i stället. Men mestadels är det faktiskt helt ojobbigt.

Såhär gör vi:

Esme ammar fritt när jag är hemma. På vardagarna är det kvällar, nätter och tidiga morgnar. Hon har ställt om sig till den rytmen utan någon som helst dramatik, så även min mjölkproduktion.

När jag kommer hem efter en lång arbetsdag vill hon gärna amma på en gång. Då går vi till sovrummet och jag liggammar henne i vår säng. Precis när jag tar fram bröstet skrattar hon ett lyckligt litet skratt, som låter ehe, ehe, ehe. Sen ammar hon, ofta kort, ibland lite längre, och därefter är hon på gott och energiskt humör och vill klättra hinderbana över mig och ut ur sängen.

Inför natten somnar hon av amning och sen följer dagens mest spännande moment, nämligen Lyftet. Det är då hon ska flyttas från den stora sängen till sin spjälsäng. Det gäller att ha tålamodet att vänta in tills hon andas riktigt tungt, för annars händer det att hon vaknar av Lyftet och då måste hela proceduren börjas om. (Mycket frustrerande, när det händer.) Därefter sover hon två-tre timmar för sig själv och vaknar oftast när jag kommer och lägger mig. Då vill hon till mig, så det får hon. Sen samsover vi resten av natten. En bra natt ammar hon bara ett par gånger innan det är dags att gå upp till jobbet, en mindre bra natt sover hon oroligt, gråter och gnyr, sätter sig upp och pratar, och har det allmänt stökigt. Då ammar jag så mycket att jag på morgonen är redo för total avvänjning och därmed basta.

Men hur det nu faller sig kommer jag aldrig till att förverkliga något avvänjningsprojekt, utan fylls av kärlek nästa kväll igen när Esme skrattar ehe, ehe, ehe, och så fortsätter vårt liv såsom vi vant oss vid att ha det.

De enda två tankarna jag hade kring amning innan jag fick barn var att jag ville amma, och att jag, om det skulle kännas bra, gärna skulle amma  i ett år eller så. Nu har det året passerats med marginal och jag ser fortfarande mer för- än nackdelar med amningen. Jag vet i dagsläget inte när vi kommer att sluta. Ibland tänker jag att det vore smart att göra det innan hon ska skolas in på dagis, ibland tänker jag att det kanske är smartare att behålla myset och tryggheten medan hon ska vänja sig vid en ny typ av dagar. Framför allt hoppas jag att det ska gå att få ihop hennes och mina behov så att det funkar att amma tills hon själv är redo att sluta. Men inget är ristat i sten.

Hur har amningen varit eller blivit för er andra?

Annonser

15 svar to “Om att amma lite längre”

  1. Hanna 29 oktober, 2011 den 14:19 #

    Oerhört tacksam för detta inlägg. Ammar på precis samma sätt men nu är ju Juni bara sju månader. Kommer nog fortsätta länge, det är det enda jag vet.

    • Esmes mamma 29 oktober, 2011 den 19:02 #

      Har inte tänkt på att Esme är dubbelt så gammal som Juni. Fast bara nu!

  2. Clara 29 oktober, 2011 den 14:51 #

    Lyftet = Från vagga till grav, haha. Kallade jag det förr alltså.

    • Esmes mamma 29 oktober, 2011 den 19:01 #

      Ja fyfan, ibland känns det faktiskt som man dör en smula när nattningen misslyckas och blir en såndär evighetshistoria.

  3. mjau 29 oktober, 2011 den 16:35 #

    Det här är EXAKT som det var med min dotter i samma ålder. Varje ord (ehe, ehe känns igen, och den där lyckan i hennes ögon när hon fick bröstet). Det blev så att jag ammade henne till 2,5 år, vilket var mycket längre än jag hade trott. Men slutet var inte så bra för hon ville inte sluta då heller, men jag fick nog då, så jag sa stopp. Men det var väldigt jobbigt för oss båda. Nu är hon nyss fyllda 3 och talar nostalgiskt (jo faktiskt, men inte med ordet ”nostalgisk” förstås) om när hon var baby och ammades. Ångrar inte alls att jag höll på så länge, egentligen skulle ju dottern ha velat ammas längre, men för mig blev det för tungt vid 2,5 år (nackdelar började överväga).
    Hälsar ny läsare 😉

    • Esmes mamma 29 oktober, 2011 den 19:01 #

      Intressant att höra. Och kul att du säger hej, din blogg verkar superspännande – ska långläsa imorgon när jag har lite bättre med tid.

      • mjau 31 oktober, 2011 den 06:11 #

        Åh kul 🙂

        Förresten om andra kommentarer här: Känslan när nattningen tar lång tid skulle jag också beskriva som att dö lite. Ångesten man har då alltså… får ibland dåligt samvete för det, man tänker att ska det nu vara så hemskt att natta här i 1-2 timmar. Men främst är det väl för att det är så tråkigt, och ens egen tid på kvällen rinner långsamt ur händerna på en. Kanske inget att ha dåligt samvete för. Man vill ju att barnet ska sova tillräckligt också.

  4. Lina 30 oktober, 2011 den 16:48 #

    E har också det där ”ehe ehe” för sig precis innan hon får ett bra tag! Och det där lyftet… Så frustrerande om hon vaknar! Jag blir sååå peppad på att fortsätta amma när jag läser om att det går så bra för dig och Esme.

    • Esmes mamma 31 oktober, 2011 den 07:52 #

      Roligt! Hoppas ni får ha en fortsatt bra amning. Det där med skrattet är faktiskt helt fascinerande, jag visste inte att det var en allmän barngrej, men det är ju supergulligt.

  5. Esmes mamma 31 oktober, 2011 den 07:59 #

    Mjau: Ja nattningarna, alltså. Det har funnits kvällar när jag på riktigt har legat där i mörkret och haft sån ångest att det bara kryper i kroppen. Och helt klart hänger det ihop med att man har så lite tid för sig själv, att slappartimmen i tv-soffan blir riktigt viktig för att man ska må bra. Det blir ju för tungrott om livet bara handlar om att amma och jobba.

    Men sen insåg jag att det faktiskt finns en till som kan natta henne, och då har det blivit bättre. Länge handlade nattningen så mycket om amning att jag var det enda alternativet, men riktigt så är det ju inte längre. På gott och ont: hon kommer inte lika självklart till ro av min närvaro heller, vilket är ovant.

  6. muminmamman 31 oktober, 2011 den 18:31 #

    Jag har ammat mina flickor tills de slutat själv vid 15 respektive 13 månaders ålder. De båda bara vände demonstrativt bort huvudet en kväll och efter det ville de inte ha mer. Det var skönt att helt skippa avvänjningen, och bara vänta tills det inte dög längre. Månne inte det sker för er också nån dag! Nattningarna blev inte svårare efter det, fast jag fasat för det. Vi bytte alltså inte ut amningen mot kvällsflaska, utan sista mjölken fås i samband med kvällsgröten. Ett par dagar efter slutandet var det pappan som nattade, men även om jag själv nattade blev det inget krångel. Kämpa på!

    • E 2 november, 2011 den 18:46 #

      Det är inte så ofta man hör om barn som slutar självmant, men min systerson gjorde också det, strax efter ettårsdagen. Min syrra var mäkta förvånad eftersom avvänjningen var en ganska jobbig historia med hans storasyster. Så man vet aldrig, antar jag?

  7. Jonna 1 november, 2011 den 20:31 #

    Jag ammar min dotter som är tre och ett halvt. Som det känns nu kommer jag fortsätta tills hon tröttnar och jag hoppas det dröjer ett tag. Jag gillar amningen, det som är kvar av den. De flesta dagar blir det numera en rejäl amning på morgonen och kanske fem minuter, tills hon somnar, på kvällen. Är vi lediga och inget speciellt händer så kan hon vilja tristessamma lite under dagen också.

    • E 2 november, 2011 den 18:49 #

      Låter trivsamt tycker jag. Undrar hur hon kommer att minnas och beskriva amningen, dom flesta har väl sina första bestående minnen från treårsåldern? Spännande.

  8. Jonna 5 november, 2011 den 07:25 #

    Min mamma ammade mig i tre år och fyra månader och även om jag har många tidiga minnen så är de av amningen ganska vaga. Det är mest hur hennes hud kändes mot min, den totala avslappningen och tryggheten jag minns, däremot knappt känslan i munnen och inte alls själva smaken (från den tiden, däremot vet jag hur hennes mjölk smakade eftersom jag fick smaka på en sked när min syster föddes när jag var sju år).

    Jag hoppas att Hrönn kommer minnas och förknippa amningen med positiva känslor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: