Immunförsvaret

2 Nov

Jag har alltid varit ganska frisk av mig och lätt klarat mig undan det mesta av framskenande influensor, halsflussar och vinterkräksjukor. Inte för att jag är så extremt duktig på att ta hand om mig, utan bara för att jag varit allmänt motståndskraftig. (Och jag har ju i ärlighetens namn haft andra krämpor, typ migrän och stressmage och ryggproblem, som mer väl handlar om taskig genetik och livsstil än om omgivande bacilusker. Men nu pratar vi om smittsamma åkommor.)

Men. Sen kom Esme. Eftersom hon inte alls är sjukt ofta, eller ens har börjat på dagis, så gissar jag att det kanske är amningen som gör mig mer bacillmottaglig. Eller sömnbristen. Eller bådeoch. I alla fall:

De senaste 14  månaderna har jag avverkat tre ordentliga förkylningar, två kräkvändor och en hjärnskakning. Det tycker jag är mycket. Därför kändes det högst orättvist när jag igår vaknade med magkramper igen. Ett dygn senare är jag uttorkad och matt, men mår i alla fall inte illa längre. Fy fan för illamåendet alltså, det måste vara en av de mest panikframkallande ickelivshotande tillstånd man kan ha.

Hur har ni andra småbarnsföräldrar det på sjukdomsfronten? Precis som innan bebisarna eller snäppet jobbigare?

Annonser

18 svar to “Immunförsvaret”

  1. Gunnel 2 november, 2011 den 10:53 #

    Inte bara snäppet utan mycket jobbigare. Jag har sluppit kräkor(förutom en liten vinterdito) men alla dessa förkylningar… De bara avlöser varandra…

    • Esmes mamma 2 november, 2011 den 18:51 #

      Jobbigt, jobbigt Gunnel! Men kul att du kommenterar, hur har du och din flicka det nu? Har tänkt på er.

  2. Anna 2 november, 2011 den 11:11 #

    Snäppet värre. Det värsta är nog magsjukan, fy fan…

    • Esmes mamma 2 november, 2011 den 18:52 #

      Ja jäkla magsjuka alltså. Jag har hellre rinnsnuva en vecka än parkerar mig på toaletten en dag.

  3. SivÖ 2 november, 2011 den 11:58 #

    Mycket värre. Tidigare hade jag min årliga förkylning med påföljande bihåleinflammation, sådär i mars-april. Kanske en lättare sommarförkylning på det. Efter Andreas har jag varit sjuk varannan månad, känns det som. Men inte så länge jag var hemma med honom, utan efter att jag började jobba. Sedan eskalerade det ju till oanade höjder då han började dagis. Men i höst har vi bara haft förkylning två gånger och A varit hemma från dagis totalt fem dagar, så det är på bättrigsvägen.

    • Esmes mamma 2 november, 2011 den 18:55 #

      Ja dagissjukdomarna har man ju hört mycket om. Eftersom jag blivit så klen redan medan Esme är hemma så kan jag bara föreställa mig vad som komma skall. Kan bli en kämpig vår…

  4. Lina 2 november, 2011 den 12:31 #

    Ungefär som innan faktiskt! E har haft två förkylningar sedan hon kom i februari, och jag kanske haft en förkylning och en magsjuka. Antar att det kanske blir värre när hon ska börja förskolan… Trodde däremot att jag skulle vara konstant täppt i näsan och förkyld under graviditeten, men var helt frisk under alla nio månader.

    • Esmes mamma 2 november, 2011 den 18:57 #

      Jag var också pigg under graviditeten, hade inte ens stressmage trots att tarmarna skulle samsas om utrymmet med en växande bebis. Men sen, som sagt. Sen. Skönt att du hållt dig kry, hoppas det fortsätter så!

  5. i min lilla lilla värld 2 november, 2011 den 21:15 #

    Konstigt det där. Jag har aldrig varit sjuk då jag ammat.. *peppar peppar*

    • Esmes mamma 4 november, 2011 den 19:38 #

      Men det är ju jättebra! Hoppas du fortsätter vara frisk.

  6. Livet runt 30...5 3 november, 2011 den 07:11 #

    Jag är mer eller mindre stenfrisk – troligen för att mitt hushåll nu består av tre killar som alla blir jättesjuka och då behövs en kvinnlig passupp. I gengäld är jag dödstrött, deppig och har huvudvärk. Pest eller kolera…

    • Esmes mamma 4 november, 2011 den 19:39 #

      På ett sätt är det faktiskt lättare att bara kasta in handduken och vara riktigt toksjuk. Då kan man ju inget annat, inte ens om man skulle vilja.

  7. Gunnel 3 november, 2011 den 10:36 #

    Aaah, vi har det alldels utmärkt! Jag ska lyxigt nog vara hemma ända till i mars(när det är tänkt att hon ska börja på dagis) och jag njuter ohämmat av varje dag. För om det var härligt förra året är det faktiskt ännu bättre nu när vi, i alla fall delvis, kan kommunicera och helt enkelt umgås. Hon går sedan hon var ganska exakt ett år, har fått åtta tänder och ett temperament hon nog, tyvärr, ärvt från mig. Pratar gör hon oupphörligt men har inga egentliga ord mer än där, nej och titta. Men det händer saker hela tiden och det är ju delvis det som är så fantastiskt men de där små, all denna utveckling och vilja att ta sig framåt. Fuskigt nog kan jag ju följa er här men jag ska kommentera lite oftare och lämna lägesrapport.

    • Esmes mamma 3 november, 2011 den 10:59 #

      Roligt att höra! Och ja, även om jag har tyckt att Esme varit som bäst i alla faser hittills, så måste jag nog ändå hävda att hon är ÄNNU bättre nu. Just för att man kan kommunicera mer och hon visar vad hon vill och inte vill och det händer nya saker mest hela tiden.

  8. Jonna 3 november, 2011 den 20:25 #

    Jag skulle nog säga att jag både blivit sjukare och fått bättre immunförsvar. Innan jag fick barn var jag ALDRIG sjuk, nu är jag det titt som tätt, men det är ju milsvid skillnad mellan vad jag utsätts för också. Visst träffade jag sjuka människor tidigare också, men jag delade inte säng med dem och de petade inte in sina fingrar i min mun och näsa efter att ha gjort samma sak på sig själva.

    • Esmes mamma 4 november, 2011 den 05:45 #

      Du har en poäng! Fast jag tror inte att Esme var en bakteriehärd redan som spädbarn. Det fanns ju en tid när hon inte ens visste att hon hade händer, men jag var sjuk ändå.

      Apropå att utsätta sig så var jag som friskast under de år jag nattjobbade som croupier. Även om inte kroggästerna stoppade sina fingrar i min mun är nog spelmarker och sedlar bland det snuskigaste man kan hantera. På den tiden var det ju dessutom fullt tillåtet att stå och blåsa cigarettrök i ansiktet på personalen fem timmar i sträck om man
      ville det. Herreminje, det skulle jag aldrig klara idag.

  9. Gunnel 4 november, 2011 den 12:21 #

    Du har helt rätt i att det nog är bättre att utsätta sig litegrann hela tiden och på så sätt bygga upp försväaret. Ty även jag har ett förflutet som croupier, på den cigarettillåtna tiden, och flera sommar kryddade jag smittrisken genom att dagtid jobba i en banks kassa. Det var på den tiden många banker räknade serviceboxpengarna på morgnarna innan banken öppnade så exponeringen för smutsiga sedlar var ganska stor. Och jag var frisk som en nötkärna! Visst bidrog säkert att jag var ung och tja, mer motståndskraftig men ändå. Och nej, idag skulle jag antagligen inte fixa det, alls!

    • Esmes mamma 4 november, 2011 den 19:40 #

      Det är väl klart att du har jobbat som croupier, vi är ju varandras spegelbilder. Dock har jag ingen bankerfarenhet, den får min mamma stå för…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: