John, Paul, George or Ringo

7 Dec

Det händer en hel del på Esmefronten i december. Till exempel:

  • Efter att ha varit en nätt storlek 74 i över ett halvår hoppar hon nu till storlek 86 i ett nafs. Jag tror att hon kommer att rymmas i sina 80:or max några veckor till. Vi kan bara hoppas att Reima-overallen är precis så rymlig som alla hävdar.
  • Hon blir allt argare när hon inte får som hon vill. Men hon tar också små förklarande klagopauser på sitt eget patenterade Esmespråk mitt i gråten. Typ som att hon ska förklara varför hon är ledsen för att därefter fortsätta gråtskrika. Underhållande, om det inte gjorde så ont i öronen.
  • Hon vill fortfarande inte gå efter fallet. Men hennes pappa har bestämt sig för att proaktivitet är modellen, så nu övningsgår han med henne om dagarna. Vi får se om det gör susen.
  • Mat är bara intressant varannan dag. Blodpudding, fylld färsk pasta, korv och gröt funkar nästan alltid. Mammas med kärlek tillagade små rätter är supergoda ibland, och världsaäckliga ibland. När dom är äckliga hör dom hemma på golvet, så det så.
  • Håret är ojämnt, rufsigt och tovigt. Vi väntar på att det ska bli en jämnlång och prydlig page, men tills vidare harvar vi på med en ostyrig Beatlesfrilla.

Annonser

4 svar to “John, Paul, George or Ringo”

  1. Jonna 7 december, 2011 den 17:32 #

    Jag skriver under på alla punkter, utom den med fallet för där gjorde vi en annan variant (http://dignelius.blogg.se/2009/september/elaka-ponnyn.html). Men i övrigt: 80 ÄR en helt meningslös storlek. Humöret var något utöver det vanliga när barnet hade intellektet men inte språket att uttrycka sina känslor. Att äta varje dag? Vad är det? En rutin? Nej tack. Och frisyren, herregud, jag trodde att min unge skulle se ut om Ingvar Oldsberg/Hemulen (därav att jag kallar henne så i bloggen) i bakhuvudet tills hon började skolan minst.

    • Esmes mamma 8 december, 2011 den 12:21 #

      Otroligt underhållande och bra att höra om andras liknande erfarenheter. Ibland kan man ju få för sig att man är dum i huvudet som överhuvudtaget gick på storlek 80-bluffen, som inte får i ungen ordentligt med mat varje dag, och som aldrig lyckas kamma till de där perfekta frisyrerna som exempelvis Ebba von Sydow uppenbarligen gör: http://blogg.svt.se/ebba/2011/12/langtan-och-somnen/

      • Jonna 8 december, 2011 den 20:13 #

        Fast såna där tofsar tycker jag är lite skrämmande. Hur får man ens ett barn att sitta stilla nog länge för att sätta upp dem? Hur får man sedan barnet att inte dra ur dem? Och varför tänker jag bara på såna där små långhåriga hundar som tanter har?

        • Esmes mamma 8 december, 2011 den 21:13 #

          Vi hade såna små långhåriga hundar med tofsar när jag var liten! Så jag förstår associationen.

          När jag har tålamodet och envisheten lyckas jag sätta ett spänne eller två i Esmes hår (vilket jag tycker är finare än panntofs) men jag begriper inte hur man skulle klara det på daglig basis. Hon protesterar ju rätt rejält, och är fullt medveten om att ju mer hon ruskar på huvudet, desto svårare blir det för mig att göra något hon inte vill. Men hon låter spännena bero så fort dom är på plats, kanske funkar det liknande med tofsarna.

          Eller så är Ebbas flicka präglad på friserandet från så ung ålder att hon inte vet något annat. Min brorsdotter hade sidenrosett om huvudet från typ födseln, tror aldrig hon rev av sig dom utan det var väl bara en självklarhet för henne.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: