Jag ammar en 17-månaders

11 Jan

På morgontåget hem från Norrland var Esme kinkig. Trött, uttråkad, grinig. Runtomkring oss satt mest unga män med sömnbehov och vi kände oss en smula besvärliga. Hade vi varit hemma hade amning varit den självklara lösningen på problemet, så min man föreslog flera gånger att jag skulle göra just det. Men jag sa blankt nej. Esme fick nappen i stället, och till sist var vi ju framme och kunde skynda oss till hemmets lugna vrå där hon somnade omgående vid mitt bröst.

Efteråt har jag funderat på varför jag absolut inte ville amma där på tåget. Och det handlade förstås om två saker.

För det första: blygsel. Jag ammar i princip inte offentligt längre, men även när jag gjorde det tyckte jag nog att det var lite kämpigt. Jag hade alltid amningströja och en liten filt med mig för att skyla mig, men ändå var det ett himla meck med att smidigt få dit barnet utan att blotta mig alltför mycket. Dessutom började Esme ganska tidigt med ovanan att dra bort både sitt huvud och filten från bröstet, och då brukade mjölken fontänspruta okontrollerat åt alla håll och kanter. Genant på flera plan.

För det andra: Esmes ålder. Normen är ju att en 17-månaders ska snutta på vällingflaskan hellre än på mammas bröst. Och många i omgivningen finner nog det förra mer naturligt, än det senare. Om det kan man förstås tycka vad man vill, men när det kommer till att göra politik av det privata är jag fel person. Esmes amning är en vacker och ömtålig del av vår relation som jag vill skydda från andras potentiellt fördömande blickar. Därför kommer jag inte att ställa mig på barrikaderna med Esme hängandes vid min byst, även om det kanske är vad som skulle bidra till större kunskap om olika slags amning.

Så, jag har nog ganska medvetet styrt det till att vi inte ammar bland folk längre. Vi gör det lugnt och fint, i sovrummet bara hon och jag. Ofta somnar hon av det, ibland blir hon tvärtom pigg och glad. Oavsett vilket är det uppenbart att hon mår bra när hon får vara nära mig på detta sätt. Och jag hoppas att amningen i sinom tid får komma till ett avslut för att det känns rätt för mig och min flicka, inte för att jag inte står pall mot omgivningens mer eller mindre okunniga åsikter längre. För det om något vore väl både onödigt och sorgligt?

Annonser

11 svar to “Jag ammar en 17-månaders”

  1. mjau 11 januari, 2012 den 10:05 #

    Tycker precis som du i det här. Kunde inte amma offentligt mer efter att barnen var över 1 år. Och med dottern innebar det ju att jag ammade henne enbart hemma i 1,5 år till… hade verkligen inte heller lust att bli politisk med saken, vilket det blir då man vet att folk i omgivningen inte är vana med långtidsamning. Ibland kände jag mig lite feg för det, men man måste lita på sin magkänsla. Det hade känts pinsamt och stressigt att amma ett större barn offentligt, och det skulle ha förstört den där fina känslan man hade av att amma. Men det gör mig också lite irriterad att det kändes så. Men alltid orkar man inte ta strid. Iofs kunde det ju hända att om fler långtidsammade offentligt skulle det bli mer ”naturligt”?

    • Esmes mamma 11 januari, 2012 den 10:16 #

      Ja, det är lite av ett dilemma. Jag tror ju att det skulle vara bra om långtidsammare som jag själv kom ut ur garderoben, men ändå pallar jag inte göra det. Mer än såhär då, att jag bloggar om det och pratar ganska öppet om det med människor som jag träffar.

      • mjau 12 januari, 2012 den 06:29 #

        hehe jag har samma strategi!

  2. Lina 11 januari, 2012 den 11:48 #

    Jag önskar att vi kunde stå ammandes på barrikaderna tillsammans, men nu när E närma sig året börjar jag känna som du. Det känns inte alls bekvämt, det känns som att folk tittar ännu mer än tidigare och att alla har åsikter. Så är det ju förstås inte alltid, men känslan finns där ändå.

    Tycker också att E verkar lugnare när vi sitter bara hon och jag, därför känns det bättre att göra det och inte stressa upp oss båda i onödan. Jag hoppas också att vi kan sluta amma när vi får bestämma, och inte för att jag känner att det inte är ”accepterat”. Jag känner att min omgivning tycker att det börjar bli dags, men försöker att inte tänka på det utan tänka på vad som är bäst för oss.

    Även om det är få långtidsammare som ammar offentligt, tycker jag att det är så bra att du och alla andra skriver om det. Det är så viktigt och ett stort stöd för många, tror jag.

    • Esmes mamma 12 januari, 2012 den 08:42 #

      Ja det är verkligen både intressant och förvånande, att folk har så starka känslor och åsikter kring långtidsamning. Det är inte så lätt att demonstrera något som man vet att många kan finna direkt stötande och äckligt, även om man själv känner att man gör rätt.

      Men som sagt, man kan i alla fall göra det man känner sig bekväm med för att förhoppningsvis öka kunskapen och tänja lite på den snäva normen. Typ stå för att såhär gör jag, och har du frågor kring det är du välkommen att ställa dom.

      (Det märkvärdiga är bara att ingen i min närhet egentligen ställer några frågor. Det blir bara ett förvirrat vakuum när saken kommer på tal. Kanske är mitt beteende så fullständigt chockerande att man inte riktigt ens kan tala om det.)

  3. Lisa 11 januari, 2012 den 20:45 #

    Känner igen mig i det här. Tycker mig få lite blickar redan nu trots att Rut bara är 10 månader.

    Undrar också var man hittar en bra ”planka”.

    • Esmes mamma 12 januari, 2012 den 08:52 #

      Jag minns samma, att jag tyckte att omgivningen började markera förvånansvärt tidigt att det började bli dags att dra igen amningsfönstret. Häromdagen hörde jag även av en förvånad bekant att man väl SKA sluta amma efter ett halvår, typ av hälsomässiga skäl, så föreställningarna är ju många och inte alltid så logiska.

      Tänker du på magövningen plankan? I så fall är det den här jag har jobbat mest med (http://blog.kelkoo.se/livsstil/plankan-2011-09), men jag började på knä innan jag var stark nog att stå på tå. Nu har jag kommit av mig så jag får sätta fart igen. Det finns ju alla möjliga varianter med sidoplankor och dra upp benen hit och dit också, men jag föreställer mig att huvudsaken är att man gör någonting öht.

      Och om det var nån annan planka du syftade på kan du ju bara ignorera svamlet ovan.

  4. clara 12 januari, 2012 den 11:20 #

    Jag känner precis som du med min icke-amning! Att ge flaska till en liten offentligt.
    Och sedan när de blir större ”ska hon inte äta vanlig mat”.

    SUCK. Dessa åsikter.

    Och som jag berättade häromdagen när jag berättade för en förstagångsgravid att jag ej ammar längre ”Jaha men WHO säger ju att man ska göra det i sex månader?”

    Jaha, men det kanske inte bara är ”att göra det” med en av- och påknapp för alla.

    Typ på sexmånadersdagen, ja då tar mjölken slut, vips.

    • Esmes mamma 12 januari, 2012 den 13:07 #

      Normen är sjukt snäv. Helamma i sex månader (och verkligen bara helamma, för ersättning är ajabaja), sen aldrig mer. Annars är det suspekt.

  5. Melli 20 januari, 2012 den 16:36 #

    Oj så jag känner igen mig i dina funderingar. Nu med tredje sku man ju tro att jag vore van att blotta mig offentligt 😉 men nej, fortfarande känns det inte riktigt ok för mig. De två andra har jag ju ammat två år/barn, den yngsta är nu 15 månader. Har alltid använt amningsblusar och skynken jag med, hellst lite avsides men nog har jag fått lära mig att amma bland folk också då man ju ofta har fått vakta äldre syskon samtidigt som babyn velat ha mat. Nu vill den lilla oftast ha mjölk bara då han är trött och ska sova, och på natten, så det blir inte ammat så mycket annors heller på dagarna. En enkel lösning på ”problemet” alltså. Men det borde ju inte vara nåt problem, det är det som är så jätte synd. Egentligen är jag ju så stolt, vi har fått det att funka så bra med alla tre, de har fått av det naturliga- mammas mjölk, tills de varit stora nog att klara sig utan.

    • Esmes mamma 22 januari, 2012 den 13:49 #

      Ja riktigt bra gjort av dig, att amma alla barnen precis så länge som det har känts bra för er! Och skönt att höra om fler långtidsammare, ibland kan det ju kännas som att man är en lite udda figur som hivar fram brösten trots att barnet definitivt inte är en spädis längre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: