Hämta tidigt-hetsen

24 Jan

Idag var Esmes första heldag på förskolan. När jag kom till hennes avdelning kl 15:53 var det bara hon och ett annat barn kvar. Jag förstod ju att det skulle bli såhär egentligen redan när vi skrev på papprena med föreståndaren och hon höjde lite på ögonbrynen åt att vi valde mer än 30 timmars placering i veckan, men det knöt sig ändå lite kring hjärteroten. Mitt lilla lilla barn.

Samtidigt förstår jag inte riktigt hur andra familjer får ihop det. Det finns bara några enstaka finskspråkiga förskolor i Stockholm, vilket innebär att ganska många reser mycket längre än vi för att lämna och hämta sina barn. För mig tar det, om jag halvspringer och tajmar tunnelbanan precis, knappt 25 minuter från kontoret till förskolan. Jag har gått ner till 80 procent i arbetstid för att kunna gå vid 15:30, och det gör ett ganska kännbart avbräck i vår ekonomi. Alternativet vore såklart att gå ner ännu mer i tid, men då börjar det bli riktigt tajt. Och skulle vi flytta till en billigare adress skulle vi hamna längre ifrån förskolan, vilket i sin tur skulle innebära att vi i princip bara bytte dagistid mot restid – även för Esme. Så den enda lösningen skulle i så fall vara att jag kapade mina redan för få sömntimmar ytterligare och började kliva upp vid 5 för att kunna vara på jobbet klockan 7 och hämta Esme klockan 15… Och där nånstans har hämtandet plötsligt dikterat om hela livet, vilket jag åtminstone i dagsläget inte riktigt är redo för.

Så jag antar att antingen jobbar man kanske bara halvtid, eller så är man en frejdig egenföretagare som jobbar alla timmar på dygnet utom de som brukar kallas för kontorstid, eller så har man en barnflicka eller annan hämtningshjälp, eller, bäst av allt: så är man en ekonomiskt oberoende Dr Alban vars vardagar enbart går ut på att passa dagistider och städa lite hemma i lyxvåningen mellan lämnadet och hämtandet.

Är man däremot bara en vanlig löneslav utan släkt i närheten, så måste man nog stå ut med att barnet hämtas bland de sista. Och försöka tänka att hon har det bra ändå, och kanske tillochmed får lite extra uppmärksamhet den där sista halvtimmen-timmen som hon har frökens famn för sig själv. Men helt lätt att verkligen bli trygg i den övertygelsen, är det ju inte.

Annonser

15 svar to “Hämta tidigt-hetsen”

  1. sara 25 januari, 2012 den 07:00 #

    Det svenska fantastiska systemet, och ett samhälle som är som gjort för att ha barn i, och så verkar det som om alla föräldrar bara känner ångest… Man får sätta saker och ting i perspektiv. I Frankrike lämnar man sitt barn på dagis när mammaledigheten är slut, efter 12 veckor, och jobbar man heltid får man antingen anställa en barnflicka som kan hämta tidigt, eller hämta efter klockan 18… Som svenska blir jag nästan gråtfärdig, men i de allra flesta länder i Europa är det så här.

    • Esmes mamma 25 januari, 2012 den 16:42 #

      Jag är ju inte objektiv till mig själv men upplever nog inte att jag är särskilt hårt ångestdrabbad, vare sig vad gäller föräldraskap eller annat. 😉

      Däremot tror jag att vi alla är barn av vår tid, och en del av det sammanhang vi ingår i. Perspektiv och relativisering i all ära: det finns ändå en norm som man möter i sitt dagliga liv. Och när den normen gäller det käraste man har, krävs det ett tjockare pansarskal än jag har tillskansat mig, för att förbli totalt oberörd.

  2. clara 25 januari, 2012 den 07:13 #

    Jag förstår inte heller hur de andra gör E? jag kan se i fina Sjöstan att många har just mormor och farmor (även vi), men inte alla dagar. Antar att mammorna jobbar 50%? Mina vänner D och V är ju de där föräldrarna som hämtar sist och lämnar först, och alltid får frågan ”behöver han vara här i mellandagarna” för då vill ju alla pedagoger vara lediga. men så är det ju när man jobbar annat än 8-17 också. Dessutom låter det ju som du säger, som att hon har det bra där med så få barn och så. Fyra är ju ingenting!

    • Esmes mamma 25 januari, 2012 den 18:44 #

      Nä egentligen tycker jag inte fyra är sent på något sätt. Men ändå kändes det MYCKET bättre idag när det var två barn kvar förutom Esme, jämfört med gårdagen. Som om det genast blev mer legitimt att hon var kvar där.

      Grupptrycket, det är väl det det handlar om i hög grad.

  3. Livet runt 30...5 25 januari, 2012 den 08:17 #

    Hear, hear! Jag hämtar dem vid halv fem och då är mina killar nästan sist. Men jag kan inte ha dåligt samvete för allt, då går jag under!

    • Esmes mamma 25 januari, 2012 den 18:45 #

      Nä verkar helt dumt att ha dåligt samvete. Ändå kan man ju få det ibland. Antagligen för att hjärta och hjärna inte är samma sak…

  4. Lisa 25 januari, 2012 den 08:41 #

    Barnflicka för att hämta på förskola är för mig helt obegripligt. På förskolan jobbar utbildad personal och att det skulle vara bättre att vara hemma med en barnflicka verkar osannolikt.

    • Esmes mamma 25 januari, 2012 den 18:50 #

      Den enda poängen jag kan se är att det finns en viss trygghet i att få vara i sitt hem. Men egentligen är jag fel person att uttala mig eftersom det enda jag har att gå på är en unge som knappt hunnit skolas in. Snart är ju dagis hennes andra hem.

  5. H 25 januari, 2012 den 10:01 #

    Håller med! Tror inte heller att den där sista timmen- och en halv gör någon skillnad, i synnerhet som de dessutom får ha pedagogerna nästan för sig själv. Och barnflicka, som väl DN skrev om häromdagen, verkar rätt urbota korkat precis som Lisa skriver.

    • Esmes mamma 25 januari, 2012 den 18:54 #

      Rent teoretiskt kan jag tänka mig att det för en del barn kan finnas en poäng i att byta till sin hemmiljö tidigare på dagen, förutsatt att man gör det med en bra person som man har en relation till. Om det sen är en dyr barnflicka eller inte låter jag vara osagt – det är i vilket fall inte något alternativ för oss.

  6. Situationsdiktaren 25 januari, 2012 den 16:02 #

    Alltså. Mina barn var nog 35-45 timmar i veckan på dagis då de ännu gick där. Emellanåt kunde jag hämta dem vid 1 eller 2 men oftast var de där 8.30-16.30, Ibland 17.30 som var max.

    • Esmes mamma 25 januari, 2012 den 18:56 #

      Jo visst är det väl något av ett lyxproblem, att hämta strax före fyra i stället för att hämta strax före tre. Jag föreställer mig även att den här sanningen om att det är hemskt för små barn att vara många timmar på dagis är ganska ny. Men ändå verkar den sitta rätt hårt…

  7. clara 26 januari, 2012 den 12:50 #

    Det som jag kan se som en positiv sak med hämt-hjälp är att man slipper stressen att hinna på minuter till förskolan, själv. Barnet är redan hemma när man kommer hem. När jag hämtat barn hos farmor är det precis samma stress från jobbet, man vill komma i tid och sen ska man sitta på tåget hem med ett trött barn och kanske handla också etc etc.

    • Esmes mamma 26 januari, 2012 den 12:58 #

      Jo det är helt klart fler pusselbitar att få ihop när förskolan blir en faktor i livet. Jag har än så länge inte förstått när jag ska hinna handla mat egentligen (på lunchen?) eftersom det var alldeles för optimistiskt att tro att Esme skulle orka dra ut på hemkomsten. Men man hittar nog sina lösningar vartefter.

  8. Lina 28 januari, 2012 den 15:59 #

    Jag läser och får lite lätt ångest… Om vi arbetar med de jobb vi har, eller i mitt fall kommer att få, skulle E få vara på förskolan från halv sju till fem! Det är ju helt galet, det går ju inte, men frågan är hur det ska lösas. Jag kommer förmodligen jobba treskift på sjukhus och min sambo har lång pendlingstid till sitt arbete på ett annat sjukhus, som visserligen är kontorstid, men ändå. E kommer ju garanterat vara det där ”stackars” barnet som alltid hämtas sist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: