Moderskärlek

29 Jan

Ibland när jag tänker på hur min mamma hade det med två små barn på 1960-talet känns det lite som den där Monty Python-sketchen där fyra Yorkshire-gubbar sitter och hetsar varandra om vem som haft den överjävligaste uppväxten.

På riktigt alltså. Där levde hon sina tjugonåntingår, i en tvåa, med två småttingar och en alkad man. Hon jobbade heltid från att barnen var två månader gamla, lämnade dom dagtid till vem som nu råkade ha lust att ta emot dom för en peng. Ammade var fjärde timme – för oftare än så skulle man ju bara inte amma alldeles oavsett hur mycket bebisen skrek, det hade nämligen farbror doktorn räknat ut så bra  – och pumpade ur däremellan, för att ha mjölk till nästa dag. Tvättade bajsblöjor och allt annat för hand, varje natt för att barnen överhuvudtaget skulle ha rena kläder. Hade inte telefon, hade inte bil, hade ingen släkt i samma stad. Fick aldrig någon hjälp eller flexibilitet från arbetsgivaren, utan satt på toa och pumpade den evinnerliga mjölken på luncherna. Och med tiden kom hon att lära sig att aldrig aldrig lämna värdesaker hemma, för allt fick ju ändå bara fötter och förvandlades till sprit.

Men det mest remarkabla med min mamma är nog ändå detta: Att hon kan orka tycka synd om mig varje gång, när jag klagar på petitesser och irritationsmoment i mitt välbäddade 2010-talsliv. Och att hon gör det helt utan bitterhet eller jämförelser, utifrån den jag är och de förutsättningar jag har. För att hon är min mamma, och för att hon bara vill att jag ska ha det jättebra varje dag, alldeles oavsett hur bortskämt eller orealistiskt det vore.

Tänk vilken oerhörd lyx, att det finns en person på denna jord som alltid kommer att känna så för mig.

Annonser

3 svar to “Moderskärlek”

  1. Jonna 29 januari, 2012 den 22:24 #

    Å, jag blir alldeles gråtig av det här inlägget. För mig var det först när jag själv fick barn som jag fattade vilka känslor min mamma hade för mig och hur hon hade slitit och ”offrat sig” för att jag skulle få ha det bra.

    • E 30 januari, 2012 den 07:28 #

      Visst är det så – det finns mycket min mamma har berättat för mig som jag först nu kan förstå vidden av. Som det enkla faktum att hon är så tacksam över att hon senare i livet träffade min pappa och fick uppleva en trygg och välordnad familjetillvaro tillsammans med honom. Lång föräldraledighet, deltidsarbete, egen telefon, tvättmaskin och bil. Såna saker.

  2. Hanna 30 januari, 2012 den 13:21 #

    Nu gråter jag med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: