Eskapismen

1 Feb

Min man ägnar sig aldrig åt kultur eller nöjen som han inte tycker är bra på riktigt. Själv verkar jag ha en ofrånkomlig dragning till allt möjligt trams – även om jag verkligen tycker att det är ganska keffigt. Hit hör förutom mängder av skräp-tv och en och annan haltande ursäkt till romantisk roman även bloggar som egentligen inte alls vänder sig till mig.

Ta till exempel Englas Showroom, en orgie i rosa, spetsar och fredagsmys med mineralvatten. Det är en superpopulär blogg så den har verkligen sin målgrupp – men dit hör ju inte jag. Jag tycker dagens outfit-bilder är tråkiga, jag delar inte Englas estetik, och inget av det hon skriver berör mig på djupet. Ändå är jag där och häckar. Jaha, nu har Engla en ny Chill Norway-kofta med volangkant. Ojdå, nu har hennes dotter fått ännu en vit möbel till sitt helvita flickrum. Och tänka sig, snart går Engla ut i Uppsala igen!

Jag undrar om det finns någon term för det jag håller på med? I bakhuvudet fladdrar ett begrepp jag läst någonstans – kanske i någon blogg? – om sköljning…medvetandesköljning?

Sköljer jag min hjärna med underhållning som skvalpar runt där ett tag utan att lämna några spår? Som ett slags tankning av förutsägbar trygghet lite oavsett vad annat som pågår i mitt liv, lite som när Esme vill amma för sjunde gången samma kväll, trots att det sannolikt inte kommer många droppar mjölk längre.

Herregud.

Englas Showroom är det där bröstet jag aldrig fick snutta på när jag var liten. 

Annonser

7 svar to “Eskapismen”

  1. Clara 1 februari, 2012 den 21:42 #

    Ett tag hade jag en hang up på fitness-bloggar. Och ett tag på bloggar som handlade om vägen till att få en miljon kronor på banken. Och du vet ju vid detta laget hur långt ifrån mig det är.

    Men det är det bästa med vårt jobb (eller, nja, EN bra sak iaf). Att vi behöver vara omvärldsuppdaterade! Hehehe. Igår gav jag tex vår chef ett hav av länkar till beauty- mode- och mammabloggar.

    • Esmes mamma 2 februari, 2012 den 09:58 #

      Vägen till att få en miljon kronor på banken, det låter som ett Oprah-avsnitt jag såg en gång. Minns att någon i programmet sparat ihop sina stålars genom att aldrig betala med mynt. Det är väl ungefär en strategi jag själv lever efter, men jag tror inte jag fått ihop mer än någon tusenlapp i enkronor på sin höjd.

  2. Livet runt 30...5 2 februari, 2012 den 08:34 #

    Jag är som du, fast själva bloggen är en annan. Men jag läser, har inte det minsta gemensamt med det som står där och ändå måste jag gå dit varje dag. Varför? Det irriterar mig och jag mår inte bättre efteråt.

    • Esmes mamma 2 februari, 2012 den 09:56 #

      Ja om det irriterar och inte ger en något positivt är det ju verkligen en dålig hobby. Jag tycker att jag blir lugn och lite blank i huvudet av att konstatera att Engla går sin power walk idag också.

  3. sara 3 februari, 2012 den 14:43 #

    Haha, jag kan inte heller låta bli Engla. Trots att jag tycker att det är ganska ointressant egentligen, och inga snygga bilder, och allt sådant som jag egentligen tycker är viktigt. Men du kanske har rätt, det är lite som ett sånt där lugnande radioprogram, som kan gå urtidigt på morgnarna. Snuttefilt.
    Eller så är jag vara avis på allt det där vitspetsade, rosa, fluffiga?

  4. Gunnel 4 februari, 2012 den 19:55 #

    Åååh, jag är mer som ”Livet runt 3…5”. Just Englas blogg är teflonbelagd för mig, den rinner bara av, men jag har en annan som jag tittar in till varje dag och som nuförtiden oftast irriterar mig. Men jag kan inte sluta klicka på den. Jag tror att det beror på att det är en av de första bloggar jag började följa och att jag då, för säkert 5 år sedan, tyckte det verkade vara en synnerligen sympatisk och trevlig människa. Men tiden går, människor förändras och nu har vi helt enkelt glidit isär.Fast mitt envisa klickande avslöjar att jag likt en fortfarande föälskad, men lämnad person, inte vill inse det. Någonstans hoppas jag väl att ”allt bara varit ett missförstånd” och att jag återigen ska kunna läsa utan att det ska klia i fingrarna av att skriva kommentarer som inte enbart stryker medhårs. Fånigt och irrationellt så det bara skriker om det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: