Trygga föräldrar får trygga barn?

5 Feb

Läser någonstans att ängsliga förskolemammor borde släppa sina tvivel kring långa dagisdagar och känna sig trygga i sina beslut, för annars smittar oron av sig på barnen. Och det låter ju förnuftigt och så.

Men det finns något i den generella tanken kring hur barn präglas av sina föräldrar som länge har retat mig. Inte för att det inte skulle stämma (åtminstone till en viss grad) men för att det i förlängningen fråntar barnen deras egen person och gör dem till facit över föräldrarnas lyckanden och misslyckanden. Och det tror jag inte är rättvist vare sig mot barnen eller deras föräldrar.

Under mina snart 18 månader som Esmes mamma har jag till exempel fått höra att det faktum att Esme oftast är glad och harmonisk när vi flyger mellan Sverige och Finland, är min förtjänst. Själv har jag mer tänkt att okej, det skadar säkert inte att jag är en van resenär och bra på att planera alla delar från att vi lämnar hemmet till att vi är framme – men de gånger Esme ändå har freakat ut på planet och gallskrikit medan jag har paniksvettats floder, har det då varit mitt fel? Eller har det snarare handlat om att hon varit trött, haft ont i öronen, inte velat sitta fastspänd i min famn, eller någon annan av de hundra olika saker som kan spela in i hur ett litet barn reagerar på en flygtur? Jag tror ju på det senare.

Ett problem med att härleda det mesta av barnets beteenden och känslouttryck till föräldrarna, är att man förenklar vad det är att vara människa. För barn är ju trots allt människor, inte oskrivna blad som det är upp till omgivningen att fylla med önskvärt eller icke önskvärt innehåll. Självklart påverkar man som förälder sitt barn nåt otroligt mycket, på gott och ont. Men man avgör inte allt.

Vissa barn tycker att det är trevligt att flyga. Andra hatar det varje gång. Vissa barn anpassar sig snabbt till att gå på förskolan, för andra tar det flera år. Vissa barn äter allt, andra smakar nästan inte på någonting. Vissa barn sover tungt och stilla nätterna igenom, andra vaknar varje kvart. Och var i allt detta slutar barnets egen person, och börjar föräldrarnas känslor, signaler och värderingar? Det tror inte jag att man fullt ut kan säga, och därför är det bättre att inte dra så tvärsäkra slutsatser alls.

För det andra problemet med att hävda att barnet är si eller så för att föräldrarna gör si eller så, är att man lägger hela ansvaret på föräldrarna. Som faktiskt också bara är människor och som allra oftast faktiskt gör så gott dom kan utifrån sin mänsklighet. Föräldrar är dömda att misslyckas i stort och smått och att känna skuld och ånger förr eller senare i föräldraskapet. Därför behövs det inte en omgivning som ytterligare spär på ansvarsbördan, den finns liksom där ändå.

Det bästa sättet att i stället stötta föräldrar och att bidra till att andra blir trygga i sitt föräldraskap, tror jag är att vara så vänligt och öppet inställd till barnen och deras knepigare beteenden som möjligt. ”Jaha, tog det er tre veckor att skola in barnet på dagis? Ja, sådär kan det ju vara ibland, huvudsaken att barnet trivs nu.” Eller ”Ah, är det jobbigt att resa med ert barn för att det bara skriker? Jag förstår det, jag minns själv hur kämpigt sånt kunde vara.” Inte komma med förmaningar och slutsatser om att det minsann bara är att göra såhär, så kommer barnet aldrig mer att trilskas.

För allvarligt talat, vore det så enkelt så skulle väl mänskligheten uppfostrats till en felfri gudomlighet för länge sen?

Annonser

10 svar to “Trygga föräldrar får trygga barn?”

  1. Linn 5 februari, 2012 den 13:54 #

    Jag älskar varje ord i det här inlägget. Bra du!

  2. Lina 5 februari, 2012 den 18:11 #

    Du skriver så klokt och smart om det här! Håller med Linn; älskar varje ord!

  3. Sara 5 februari, 2012 den 20:04 #

    Sjukt bra skrivet!

  4. Anna 6 februari, 2012 den 08:19 #

    Jättebra skrivet! Det är såhär jag tänker om sömn och metoder/icke metoder.

  5. Gunnel 6 februari, 2012 den 09:13 #

    Spot on! Jag kan bara instämma med Linn och Lina, älskar!

  6. Peppe 6 februari, 2012 den 15:37 #

    E, du är så klok och bra på att formulera dig!

  7. Esmes mamma 8 februari, 2012 den 20:29 #

    Och jag blir så glad och varm i hjärtat av er fina respons. Ni anar inte vad den betyder mycket för mig. TACK.

  8. E 8 februari, 2012 den 21:10 #

    Å, så sanslöst bra och skön läsning! Hurra!

Trackbacks/Pingbacks

  1. Så klokt « Lina på nya äventyr - 5 februari, 2012

    […] Esmes mamma skriver så bra om föräldrar och barn. Klokt och fint som vanligt. Läs nu! Share this:TwitterFacebookLike this:GillaBli först att gilla denna post. […]

  2. Om att barn är individer « När du inte orkar ringa en vän - 5 februari, 2012

    […] tycker att E skriver så bra här. Hon får mig ofta att tänka efter. Like this:GillaBli först att gilla denna post. Detta […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: