Vem Esme är

28 Feb

Såhär en och en halv månad in i förskolandet förstår jag att Esme inte riktigt beter sig som hon gör hemma. Det i sig är väl ganska logiskt: man blir oftast en lite korrektare version av sig själv bland människor som inte självklart älskar en. Och det tycks gälla även för en 18-månaders, vilket ju är lite hjärtskärande i sig.

Förskolepersonalen beskriver Esme som försiktig, eftertänksam, blyg och lite tillbakadragen. Samtidigt verkar dom väldigt glada de dagar dom kan rapportera att hon har lekt och skrattat mycket, så det händer ju – också.

Missförstå mig rätt: Esme är ingen tornado här hemma heller. Jag sa redan när hon låg i magen att det här är ett lugnt barn, även om jag såklart inte visste hur det är att vara gravid med någon annan än just henne. Å andra sidan skulle jag inte påstå att hon är det enklaste lilla barn som världen har skådat.

Hon har alltid haft ett stort behov av fysisk närhet och uppmärksamhet. Det dröjde länge innan hon gick med på att vara just någon annanstans än i min famn, ens i vaket och nyätet tillstånd. Och hon har temperament och blir väldigt upprörd när hon inte får som hon vill, på studs. Dessutom är hon uppenbart pladdrig och kommunikativ, och har så varit riktigt länge. Det är bara synd att vi än så länge dras med ett översättningsproblem mellan hennes ljudflöde och vår vuxna ordvärld.

Jag hoppas i alla fall att hon med tiden kommer att visa mer av sina utåtriktade och härliga sidor även på förskolan, det lär ju bli roligare för henne själv så. Men svårt att förstå den där tillbakadragenheten har jag såklart inte, jag behöver bara minnas hur jag själv var som liten för att se parallellerna. Esme kommer ju någonstans ifrån, och ibland är det inte så svårt att se varifrån det är.

2 svar till “Vem Esme är”

  1. Sara 29 februari, 2012 den 10:40 #

    Får jag fråga hur inskolningen gick för lilla Esme? Om du inte tycker att det är för privat för att svara på såklart. Hon låter inte helt olik min unge som ska gå igenom samma sak nu. Vilken fin blogg du har! /Sara

    • Esmes mamma 29 februari, 2012 den 11:01 #

      Inte för privat alls! Jag tycker nog att det har gått smidigt, även om det alltså tar lite tid för Esme att tina upp och bli helt bekväm i situationen. Hon grät ju en del när jag började lämna henne kortare stunder i början av inskolningen, men det var inget ihållande otröstligt gråt utan gick över snabbt.

      Trots sjukdom mitt i inskolningen och hennes försiktighet gick det även bra att lämna henne för en 5-timmarsdag redan efter tre genomförda inskolningsdagar. Därefter har hon gått 7 timmar per dag. Grundläggande saker som mat och sömn har fungerat bra och dåligt, i början åt hon nästan ingenting av maten, nu äter hon mestadels ordentligt. Sömnen har funkat magiskt bra från dag ett.

      Det som händer successivt och lite ryckigt (ett steg fram, två steg bak) för henne är väl att börja ta för sig ordentligt i gruppen. Jag får känslan av att hon tyr sig till de vuxna och är lite blyg för de andra barnen. Sen hämmas hon såklart lite av att hon inte går lika bra som de andra, men det händer mycket på den fronten hela tiden nu, så snart pinnar hon nog på lika stadigt som övriga barn.

      En annan sak som har märkts över tid är att medan hon var lite orolig och kinkig när vi kom hem från dagis i början, är hon liksom sig själv numera. Det tar jag som ett tecken på att hon inte samlat på sig alltför mycket frustration under dagen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: