Kan själv

21 Mar

Min lilla solstråle förvandlas allt oftare till ett åskmoln. Ilskan när hon inte får på sig skorna, kan manövrera gaffeln eller lägga pusslet är omedelbar och explosiv. Det är inte helt skönt när larmet går ungefär en gång i halvtimmen (eller i kvarten, när hon är på det humöret) men samtidigt gläds jag åt hennes envishet och framåtanda. Det handlar ju om att hon vill fixa saker själv, utan att mamma och pappa är där och krattar manegen varje given stund.

Dessutom anar jag något av mig själv i beteendet, legenden säger att jag både slutade med blöjor och lärde mig knyta skorna självmant. Att det åtminstone stämmer för mitt läsande minns jag i alla fall säkert, bokstävlarna blev mina under de frekventa bilresorna mellan landstället och hemmet när jag inte hade något bättre för mig än att försöka tolka vägskyltarna vi passerade.

Så tråkighet och envishet är en fruktbar kombination tänker jag, som nog inte kommer att mata in alltför mycket schemastyrda aktiviteter för Esmes del när hon kommer upp i hobbyåldern.

Annonser

Ett svar to “Kan själv”

  1. Livet runt 30...5 22 mars, 2012 den 15:03 #

    Känner igen Biban där. Tror att det hänger ihop med en ökad motorik men oförmåga att verbalt uttrycka vad man vill. Biban kan bli tokgalen om man gör något som han inte vill, högröd och spänd som en sprättbåge tjuter han ut sin frustration. Roligt och ganska öronbedövande:-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: