Mission Possible

7 Apr

Lagom till Skärtorsdagen inledde vi projekt amningsavvänjning. Vi räknade snabbt ut att det skulle bli svårt vid nattningen om jag befann mig i lägenheten, så efter en kvällsfika gick jag och såg Mission Impossible 4, den längsta biofilmen jag kunde tänka mig att se. Det sprakade, smattrade och smällde alldeles tillräckligt fint för att jag inte skulle somna – min kropp är ju trots allt programmerad att slockna allra senast vid tio. Vid midnatt smög jag hem och blev lite nedslagen av att höra Esme gråta för fulla muggar.

Men medan jag låg på helspänn på vardagsrumssoffan uteblev det där verkliga panikdramat som jag hela tiden väntade på. Visst vaknade hon då och då, men nog inte oftare än när hon sover med mig. Framför allt lät det som att hon somnade om väldigt fort, trots att hon inte fick bröstet. När Esme och hennes pappa väl klev upp vid sextiden berättade han att han laborerat med nappen och sen lite vatten framåt morgonkvisten. Det var allt.

Under dagen längtade hon visserligen efter amning flera gånger, men var ganska lätt att avleda. Förutom vid middagssovandet, då fick den trötta pappan dra på sig långkalsongerna och ge sig ut på barnvagnspromenad i snörusket.

På kvällen gick jag på American Pie: Reunion (den längsta filmen på repertoaren jag kunde… ja ni fattar) och kom hem till ett alldeles tyst hushåll. Esme vaknade färre gånger än natten innan – eller så var det jag som sov tyngre på soffan och inte hörde allt – men vid femtaget kom den stora paniken. Till sist blev jag ombedd att hjälpa till i sovrummet så det gjorde jag, fast lite osäker på vad jag egentligen skulle göra. Jag menar, jag har ju alltid ammat henne till sömns. Alltid. Men efter kanske en halvtimmes gnölande, gråtande, bröstletande och sövningsförsökande sov hon plötsligt alldeles fridfullt mellan oss i sängen. När vi vaknade strax efter åtta kändes det som att jag hade sovit i ett år.

Och idag är det påskafton, jag har inte ammat sedan sen torsdag eftermiddag och Esme håller ihop, lite trött och tilltufsad men ändå vid gott mod. Finaste lilla, vilken omställning detta ändå är.

Annonser

2 svar to “Mission Possible”

  1. Clara 7 april, 2012 den 11:21 #

    Otroligt häftigt!

    • Esmes mamma 7 april, 2012 den 19:00 #

      Ja det går över förväntan, även om jag inte vill ta ut något i förskott. Men skulle kännas som stort misslyckande att börja amma igen, efter 52 timmars avhållsamhet (jo jag räknar).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: