Fredag den 13:e

Fredag den 13 augusti 2010 hade jag en tid inbokad på MVC. Det var en tid jag inte riktigt ville ha, men som barnmorskan ändå hurtigt propsade på. Du vet att förstagångsföderskor oftast går över tiden, log hon, och smackade på med ytterligare en tid veckan därpå. Jag var beräknad att föda torsdag den 12:e.

Bland alla övriga lyckokänslor en nyförlöst kvinna med ett friskt barn på bröstet kan känna, var det som att jag hade vunnit över den där käcka barnmorskan och hennes statistik när jag insåg att hon skulle få vänta förgäves på mig dagen därpå. Esme kom ju faktiskt sju minuter in på sitt beräknade datum. Fröken punktlig, alternativt mamma dålig-krystare, är väl två olika sätt att förklara detta på.

Och nu har det gått 20 månader och det är återigen fredag den 13:e. Esme springer runt på dagis som den pigga lilla toddler hon är och jag sitter på jobbet och borde antagligen göra sådant jag har betalt för, snarare än skriva detta. Men eftersom tiden är så flyktig och minnet är så kort, vill jag ändå punkta ner några detaljer kring hur min fina flicka är just nu.

Alltså:

• Hon pratar finska, svenska och esmeska. Favoritorden är hej-då, mamma, pappa, joo, nääj, pois (bort),  loppu (slut), lisää (mer), tittis (napp), ta-taa (tack) och kå-kå (skor).
• Fascinationen för skor är tydlig. Häromdagen insåg Esme plötsligt att gräsliga rosa leksakstrollet faktiskt var barfota, varpå hon utropade kå-kå! och sprang till hallen där hon under stort sjå tryckte ner trollstackaren i sina egna vinterkängor. Besvikelsen när skorna inte riktigt passade var påtaglig.
• Pingu är fortfarande kul, men lika gärna tittar hon på långa avsnitt av Mumin eller Charlie och Lola. Det mysigaste är när hon klättrar upp i min famn och lutar sig lojt tillbaka, alldeles avslappnad i hela lilla kroppen. Då tar jag chansen att blunda en stund och bara vara nära allt det ljuvliga som är hon.
• Mat är gott ibland men oftast mest kul att leka med. Vi har ännu inte sett någon riktig förändring av aptiten efter amningsavslutet, däremot dricker hon mer, men fortfarande inte komjölk. Blodpudding och korv är de enda rätterna som nästan alltid går ner, allt annat är något av en chansning. Grönsaker spottar hon ut om de ens kommer så långt som till munnen, men frukt som bananer, äpplen, päron, citrus och vindruvor går oftast bra.
• Hon frågar aldrig efter bröstet längre. Det har gått snart åtta hela dygn sen avslutet. Däremot klamrar hon sig fast vid sina nappar. Jag föreställer mig att det är övergående.
• Esme vill göra mycket själv nu, och uttrycker tydlig frustration när hon inte kan, inte får eller inte klarar det hon föresatt sig. Hon vill också hjälpa till och är väldigt söt när hon försöker lyfta tunga tvättpåsar på väg till tvättstugan, eller kånka ut sopor. Rädslan för dammsugaren sitter fortfarande i, men hon är ändå gärna med och städar. Alla hushållssyslor blir roligare när Esme är med, även om de också tar längre tid.
• Hon är lite blyg och avvaktande mot nya personer i början, men tinar oftast upp ganska snabbt. På förskolan beskrivs hon som glad och lättsam, en sådan som håller gruppens humör uppe och sällan sätter sig på tvären. Det är både lite hjärtskärande och fint att så små barn skärper sig bland andra vuxna än föräldrarna, i något slags tidig förståelse för att det gäller att bli omtyckt för att bli omhändertagen. Därför tar jag det som ett sundhetstecken när hon hemmavid kastar sig raklång på golvet och bara ylar av sig. Även om det gör förbannat ont i öronen medan det pågår.