Och där ute blommar våren

29 Apr

Om vi hade vetat det vi vet idag, hade vi nog väntat med att skola in Esme på förskolan.

Alla dessa sjukdomar alltså, det är ganska knäckande. Visst hade alla sagt att det kunde bli illa, men jag börjar ana att Esme hanterar basiluskerna sämre än många andra småttingar. Hon är ju sjuk nästan varje vecka. Och nu är hon jättesjuk, sedan snart två veckor tillbaka. Det är som att vara i en mörk tunnel där det enda man gör är att vårda och hetsjobba, vårda och hetsjobba. Man springer framåt men kommer aldrig till ljuset i änden av tunneln.

Och ändå är det ju inte oss det är synd om, utan det är såklart Esme. Hon har nu en konstaterad öroninflammation som inte är den värsta i sitt slag och bara sitter i ena örat, men ändå kretsar allt kring detta. Vi ger smärtstillande var tredje timme, försöker lista ut hur man får i henne kåvepenin resten av tiden, och nojar kring vätskebrist och noll matlust. Vid femtiden i morse vaknade hon med ett illvrål och började kräla runt i sovrummet som ett skadeskjutet djur, medan hon skrek nejnejnejnej och tog sig för örat. Det varade kanske i tio minuter men jag blev helt utom mig av oro, samtidigt som jag försökte närma mig henne med lugn och trygghet.

Nu sover hon men ska snart väckas för 22-dosen panodil. Jag hoppas att hon knappt ska märka det. Men mest av allt hoppas jag att hon ska få bli frisk snart. Hon är det finaste jag har, och jag har aldrig känt mig så otillräcklig som nu.

Annonser

9 svar to “Och där ute blommar våren”

  1. Lisa 30 april, 2012 den 08:26 #

    Stackars, stackars Esme. Det är verkligen gräsligt när dom är sjuka.

  2. Lisa 30 april, 2012 den 08:30 #

    Säg förresten till om ni behöver hjälp med att handla, gå på apoteket m.m.

    • E 30 april, 2012 den 14:50 #

      Tack snälla Lisa vad omtänksamt av dig! Vi ska nog klara oss, vi är ju två som tur är. Kram

  3. Samtal med Gud 30 april, 2012 den 09:23 #

    Åh, detta sjukdomsmörker. Själv kämpar jag med en psykosomatisk öroninflammation på äldsta killen som snarare bottnar i den oroande känslan av något är på gång än en faktisk, fysisk öronvärk. Kram

  4. E 30 april, 2012 den 14:51 #

    Psykosomatiskt kan nog vara svårare att få bukt på. Jag hoppas det släpper snart, stackars lille H!

  5. Lina 30 april, 2012 den 15:33 #

    Åh, fy fasiken vad jobbigt det låter! Hoppas ni kan komma ut lite i solen trots allt… Tänker på er!

    • Esmes mamma 2 maj, 2012 den 20:22 #

      Nä nån sol har det väl inte direkt blivit eller jo – vi hängde på balkongen en liten stund igår. Sen kom jag på att jag är pollenallergiker och stängde snabbt in mig igen och förbjöd dessutom all typ av vädring. Lite som en vampyr här i min grotta, haha.

  6. E 1 maj, 2012 den 12:31 #

    Krya på sig, lilla Esme! Det är HEMSKT när de små är sjuka!

    • Esmes mamma 2 maj, 2012 den 20:25 #

      Tack, snart ska det väl ändå bli bättre. Och ja, jag inser att hon nog inte varit sjuk riktigt på riktigt innan detta. Vi står liksom lite handfallna inför allt det nya: feber som inte går över, värktabletter på schema, tvinga i henne äcklig antibiotika, hantera lilla magen som protesterar, och så vidare. Men man lär sig, nästa gång kommer vi vara fullständigt rutinerade. Även om nästa gång gärna får dröja en sisådär tio år eller så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: