Esme 23 månader.

14 Jul

Esme har vuxit mycket den senaste tiden och är nu uppskattningsvis nånstans mellan 80 och 85 cm lång. På hemmavågen väger hon ganska exakt 12 kilo. Sen amningsavslutet i påskas har både sömn och aptit blivit successivt bättre, de senaste två veckorna har hon drämt till med ett gäng 11-12-timmarsnätter i sin egen säng. Hon gnyr fortfarande till nån gång per natt, men behöver inte alltid hjälp att somna om. Vissa nätter vill hon bestämt till vår säng, men långt ifrån alltid. Summa summarum är det stor skillnad mot tidigare och jag och min trötta kropp tycker att det är fantastiskt.

Favoriträtterna blodpudding, färsk fylld pasta och korv består. Men hon äter gärna och mycket av annat också och kan få dille på vissa grejer i taget. Just nu är Marie-kex det godaste Gud skapat, men även jordgubbar och nektariner slinker ner i ett jämnt tempo. Hon dricker mest vatten men ber ibland om mjölk och blir väldigt glad om hon får juice. Hon stretar på med ömsom gaffel, ömsom sked, men tar till händerna när besticken har hamnat på golvet.

Nappbesattheten ökade rejält när jag slutade amma, så nu har vi sedan några dagar tagit bort napparna all vaken tid. Hon tycker att det är jobbigt och är stundtals väldigt arg och ledsen när hon inte får sin tutti. Det är å andra sidan inte självklart tröttsammare för oss föräldrar, än det var att jaga nappar i tid och otid och försöka tolka vad som mumlades fram genom proppen. Så vi kämpar på och hoppas att hon snart hittar andra sätt att trösta sig med, än just nappar.

Pottan visar hon väldigt lite eget intresse för, men leker gärna på mitt initiativ att hon går på den samtidigt som jag sitter på toaletten. Jag vet inte om det verkligen kan fungera som inspiration, men tänker att det i alla fall är ett sätt att försöka introducera alternativ för henne. Hon förstår konceptet och att jag är nöjd när hon har ”kissat”, men trivs å andra sidan uppenbarligen bäst med blöjan. Och egentligen är det väl ingen större panik med det hela, tids nog blir hon väl mer medveten. Än så länge har hon inte heller något ord för att kissa, men säger oftast till när hon har bajsat.

Talet utvecklas överlag mycket nu. Hon har börjat använda enstaka ord på bägge språken, såsom ordparet lisää-mer. Det säger hon ofta, kanske för att försäkra sig om att vi verkligen kommer att ge henne mer . Mamma och pappa är koncept som helt verkar vara på ända, alla möjliga människor är visst mamma, och jag heter pappa i rätt många sammanhang. Å andra sidan kallar hon endast sin far för isi och endast mig för äiti, så på finska blir det i alla fall konsekvent och rätt. Vad hon tycker att hon själv heter blir jag inte riktigt klok på. Ibland har hon sagt ”Me” som jag har tolkat som Esme, men om man frågar henne är hon alltid snabb med att svara att det är hon som är mamma.

Tvåordsfraser är ganska vanliga, men treordsmeningar har jag bara hört någon enstaka gång. Hon ber oss ofta att sitta och komma, ”ittu” och ”tuu”, men tror också att sitta betyder att ligga ner. Sen finns ju hittepåorden vars betydelse man får tolka från gång till annan. ”Mojs” är exempelvis allt från farmors katt till juice eller flygplan. Stundtals härmar hon exakt vad vi säger, men använder sen inte nödvändigtvis just de orden igen. Under sommaren har hon i alla fall lärt sig kukka (blomma) men tror att alla växter är kukka. Så i förrgår gick vi igenom att de höga grejerna med tjock stam är puu (träd) och det gick bra tills jag mitt spån började blanda in definitioner som björk och ek och sånt. En sak i taget, vore väl kanske bättre pedagogik…

En ganska ny och väldigt fin trend är att hon vill veta exakt var vi är mest hela tiden. Det funkar inte längre att hennes pappa plötsligt går till affären eller avviker från en gemensam promenad, utan att Esme blir väldigt orolig. Och även om vi innan berättar att han ska gå, fortsätter sen frågorna om pappa tills han kommer tillbaka igen. Om han så bara har varit borta i två minuter, så hälsar hon sedan honom med såna glädjetjut att det ringer i öronen.

Apropå öron tycker jag inte att hon än så länge har uppvisat något egentligt trotsigt beteende (även om jag uppfattar att andra är snabba på att tolka hennes nej som trots, nästan som att man vill att vi ska få börja känna på vad det verkligen innebär att vara förälder) men en stark vilja och röst har hon helt klart. Det jobbigaste utöver gråt och gnäll är när hon skriker superhögt av frustration när hon inte får som hon vill. Dom skriken kommer ibland utan förvarning och har man då oturen att ha sina öron nära hennes mun, är det redig tinnitusvarning på det hela. Helt skönt att vara bland andra människor i de lägena är det ju inte heller.

Men för det mesta är hon en glad och energisk liten flicka som nu manövrerar trappor alldeles utmärkt om hon har en vägg eller en hjälpande hand som stöd, som klättrar upp på alla möbler som är någorlunda i rimlig höjd, och som övar sig på att gå på tå och att hoppa. Det är väldigt sött att hon än så länge inte fått till det där med att släppa marken med båda fötterna samtidigt, så att hennes hopp mest blir till ett knäböjsgung. Men jag skulle tro att hon får till tekniken nu under sommaren och snart skuttar så det står härliga till.

Ett annat guldkorn i tillvaron är hennes hjälpsamhet. Hon hämtar gärna saker som man ber henne om, springer iväg med små sopor och slänger dom på rätt ställe, eller bär kassar såvida de inte är alltför tunga. Hon har stenkoll på vilka grejer som tillhör vem, och skulle trots tre cirkulerande iPhones i familjen (min, hans och hans jobbs) aldrig ge fel telefon till fel förälder. Överlag fastnar hon vid detaljer som en perceptionsblaserad vuxen inte har en aning om ens finns där. Bland annat därför är det underbart att just nu ha semester och därmed mer tid över till att delta i hennes upptäckarlusta. Jag önskar att livet alltid vore så.

Annonser

6 svar to “Esme 23 månader.”

  1. Sara 15 juli, 2012 den 08:04 #

    Vad roligt att läsa! Hoppas att jag kanske kan få se detta underverk in real life under vår snabbvisit i stockholm senare i sommar?

    • Esmes mamma 15 juli, 2012 den 10:09 #

      Jaaa det vore ju jättekul! Vi är hemma från 1 augusti och framåt, när tänkte ni komma till stan?

  2. Sara 16 juli, 2012 den 13:33 #

    Oh nej! Vi kommer den 25e och åker till Falun den 29! Kanske på tillbakavägen?

    • Esmes mamma 16 juli, 2012 den 16:16 #

      Ja när åker ni hemåt? Vi har föräldrar på besök ca 9-12 augusti för att fira tvååringen, sen börjar jobbet den 13:de. I övrigt inget inplanerat ännu.

      • Sara 17 juli, 2012 den 08:28 #

        Vi âker inte förrän den 26e augusti, sâ det finns tid kvar att eventuellt planera nâgonting!

        • Esmes mamma 18 juli, 2012 den 12:04 #

          Fint! Vi hörs av i augusti. Ha det gott till dess.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: