Alla dessa ord

13 Sep

Idag åt jag lunch med en vän som är gift med en chilensk kvinna. Han berättade att deras äldsta flicka, halvåret äldre än Esme, blir arg om han försöker prata spanska med henne. Hon vet redan nu vilket språk som hör ihop med vilken förälder, och gör roliga rakt-av-översättningar för att alla ska hänga med. Sålunda kan exempelvis en rap vid matbordet kallas för en liten gris, när hon vill att även pappa ska förstå.

Esme har ännu inte tydligt visat att hon kan skillnad på språk och språk. Hon pratar sin egen blandning med alla, och har exempelvis landat i att jag är mamma medan min man är isi. Det tog ett tag för mig att förstå att hon såklart härmar oss; jag pratar om isi och han pratar om mamma, fast vi själva såklart tycker att vi är pappa och äiti.

Alldeles bara de senaste dagarna har hon börjat sätta ett övertydligt s framför ko så att hon faktiskt numera uttalar det sss-ko, när hon ser skor – väldigt länge hette det ju bara ko. Hon vet exakt vad jag menar när jag kallar det för kenkä, men hon använder aldrig ordet själv. Annars dominerar finskan ganska brutalt, vilket såklart beror på att hon går på finskspråkig förskola och är med mig om eftermiddagarna. Jag njuter så länge det är så, tids nog kommer den pendeln att svänga ganska kraftigt, gissar jag.

När hon pratar i treordsmeningar är det aldrig på svenska, och alla lokaliseringsord utom där kommer på finska. Favoritordet alla kategorier är dock bussi (vilket kan kännas som en ödets ironi för mig som ägnar en stor del av min arbetstid åt ett visst bussföretag). Idag när vi var i lilla parken närmast oss gungade hon lyckligt med en  jämnårig pojke som visade sig ha en tyskspråkig mamma. Medan de tjattrade om ein kleiner hund som gick förbi, ropade Esme bussi-bussi-bussi-bussi trots att inga bussar kör just i våra kvarter. Det vimlade väl av bussar inför hennes inre blick, eller något.

Sen gick vi hem och ritade ungefär femhundra bussar i olika färger, åt pasta, passs-ta, och genomled ännu ett hysteriskt tvångsbad där universalspråket skrikgråt var det hjärtskärande budskapet till elaka mamman.

Nu sover hon gott och jag vet att nästa ord som jag kommer att höra från henne någon gång framåt småtimmarna inatt, kommer att vara mamma, isi eller tutti. Det finns väl inget viktigare för en tvååring när hon sover, åtminstone inte för just våran.

2 svar to “Alla dessa ord”

  1. Lina 16 september, 2012 den 13:33 #

    Det är extremt coolt att hon redan nu börjar prata två språk! Bara två år gammal liksom, häftigt.

    J pratade finska med sin helfinska farmor fram tills att hon dog, men fick inte chansen att underhålla den efter det. Därför kan han finska på en femårings nivå ungefär, det tycker jag är lite festligt.

    • Esmes mamma 16 september, 2012 den 23:21 #

      Ja, det är roligt, även om helheten än så länge är ett hopkok av finska, svenska och esmeska. Det jag tycker är mest fascinerande är nog att uttalet är helt rent och riktigt oavsett vilket av språken hon använder. Förutom när hon idag plötsligt sa ”kom, kom, kom” till mig, med kraftig finsk brytning. Det var väldigt sött, liksom skarpa pistolskotts-kkkåm, kkkåm-kkkåm.

      Jag tycker att din J ska vara stolt över sin femåringsfinska, det är mer än mången svensk med rötter i Finland behärskar. Lite är så oerhört mycket mer än inget!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: