Sent ska syndarn vakna

16 Sep

En av mina bästa vänner är journalist och har ibland talat om hur hennes yrke är ett av de där som faktiskt kan förändra världen, om det är det man gör det till. Jag som alltid varit för bekväm för att ens föreställa mig att åka till farliga områden och göra knöliga saker i något slags högre syfte har lyssnat, men nog inte förstått.

Inte förrän i fredags vill säga, när jag såg Martin Schibbye och Johan Persson landa på Arlanda och bli mottagna av en jublande kollegiekår. Sedan dess har jag varit smått besatt av allt kring frigivandet, berättelsen från Etiopien och patoset i hemvändarnas röster. Jag tror att man överlag ska vara försiktig med att hjälteförklara sina medmänniskor, men helt säkert är att något hos dessa rätt vanliga killar i min egen ålder har skakat om mig. De har gjort något, de brinner för något, de har något i blicken som jag saknar.

Sen ser jag första avsnittet av Newsroom och blir, om än inte direkt berörd, så i alla fall mer intresserad än jag borde, sett till hur teatraliskt och pompöst det är. Journalistik kan vara rätt mäktigt som fenomen och jag som inte gillar att vara avundsjuk börjar ana att det är just det jag är.

Jag arbetar ju med ett slags spegelvänd journalistik, ett nyhetssökande hos en och samma källa, en vinkling som aldrig kan vara helt ofördelaktig eller ens till ansatsen objektiv. Den välvillige säger att det jag gör ändå kommer konsumenterna och därmed allmänheten till nytta, eftersom jag gör mina kunder till bättre och tydligare kommunikatörer. Men den sanningsenlige konstaterar samtidigt att det jag gör, är ljusår ifrån det journalister som Martin Schibbye och Johan Persson gör.

Det jag gör, kommer aldrig att förändra världen. Och för första gången börjar det kännas obekvämt. Mitt enda problem är att jag inte har en susning om vad jag ska göra av den insikten, nu när jag väl har den.

2 svar to “Sent ska syndarn vakna”

  1. Annika 17 september, 2012 den 22:28 #

    Och jag har ärligt talat lite svårt för många journalister. Har en hel del vänner som är journalister, men kan blir nästan kräkfärdig av det självgoda, självcentrerade beteendet hos många representanter i kåren. Jag är glad att Persson och Shibbye är hemma, främst för deras familjers skull, men jag har lite svårt för att de mer eller mindre helgonförklaras. Nu låter jag kanske hemsk, men så känns det.

    Samtidigt kan också jag känna avundsjuka. Jag ältar ju emellanåt att jag kom in på journalistprogrammet men valde bort det till förmån för logopedprogrammet. Vart jag nu vill komma med allt detta… dags att gå och lägga sig, kanske?

    • Esmes mamma 18 september, 2012 den 07:22 #

      Jag vet inte, jag har inte sett så mycket av det beteende du beskriver annat än hos gubbiga galjonsfigurer som Janne Josefsson och Jan Guillou. Att många blir inspirerade och en del imponerade av Martin Schibbye och Johan Persson tror jag heller inte är en dålig sak, därmed inte sagt att jag betraktar dom som några utomjordiska hjältar direkt.

      Jag är generellt sett skitdålig på att engagera mig utanför min egen lilla bubbla och jag börjar ana att det bidrar till en viss frustration jag också bär på. Det är där journalistiken kommer in för mig, på samma vis som jag blev lite omskakad när jag sprang på en gammal kompis i somras, som nu jobbar som läkare på en psykmottagning.

      Det finns jobb som kretsar kring något väldigt verkligt, och så finns det jobb som kretsar kring sin egen axel. Ibland känns det som att jag har det senare. Det är roligt, det är kreativt, det är sällan enkelt. Men är det viktigt eller betydelsefullt i det långa loppet? Vad betyder det för just mig att vara PR-konsult? Sånt funderar jag över, när jag ser människor som valt helt andra slags yrkesvägar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: